måndag 24 oktober 2011

Primadonnan

Jag har ju som sagt en häst. Eller så har hästen mig. Beror lite på vem du frågar. Fröken är ungefär den mest känsliga häst jag träffat. Hon är frusen, får skav bara man tittar på henne och har åsikter om det mesta. Så jag vet liksom aldrig riktigt vilket humör hon är på. Hon kan stå och sova i stallet när jag sadlar och när jag väl sitter upp så är hon så pigg att det inte finns någon hejd på det. Eller så kan hon fortsätta sova. Lite grann som tjuren Ferdinand. Ena dagen går hon och luktar på blommorna och andra dagen bor det monster i varje sten. En sak är i alla fall solklar att hon alltid gillar och det är att hoppa. Att sedan matte inte alls är lika förtjust i hoppning det är en formalitet enligt henne. Men det är en genuint snäll och vänlig häst men med en hel del nerv i. Som tycker att hela världen centrerar runt henne så klart. Som vet att hon absolut inte får tugga på tyglarna efter ridpasset men trots allt ändå inte kan låta bli. Eller när vi är ute och promenerar efter ett tag gärna nyper tag i jackan för att sedan hoppa åt sidan och se väldigt skyldig ut när jag tittar på henne. Hon vet mycket väl att det inte är tillåtet men kan bara inte låta bli. När jag rider henne kan hon vara pigg och leva rövare för att så fort ett barn sitter upp går runt som den tröttaste ridskolehäst man sett. Eller tycka att det är helt ok att den 8åringa dottern i huset tar in henne från hagen och går fint, försiktigt och lyssnar uppmärksamt om hon säger åt henne.

Nåväl efter att ha haft lite värme i ett ben som har kommit och gått så ska vi i alla fall åka till veterinären imorgon. För nu är jag vansinnigt less på alla små krämpor och vill veta om det är något fel på riktigt. Intressanta är att se vilket humör fröken är på. Om det går att gå rakt in i transporten eller om hon behöver 5-10 minuters beslutstid. Och landa i sitt åsnehumör. När det väl infunnit sig går det alldeles utmärkt att jag blir arg och då går hon på. Blir man arg innan dess blir fröken rädd och då är det ingen höjdare alls..

Men sammantaget är det en riktigt trevlig häst som gillar att jobba och bara ska övertygas lite om vad som ska göras. När hon väl är med på noterna så är hon fantastisk.

onsdag 19 oktober 2011

Ett litet leende

Kom när jag insåg att inom en snar framtid måste min allra käraste far ta hand en massa saker som jag har fixat på jobbet. Ska bli väldigt intressant att om kaoset jag förväntar mig kommer att inträffa.

måndag 17 oktober 2011

Planen

Helgen som gick var tanken att röja upp hemma så att det mer eller mindre var klart inför nästa helgs besök. Inte alltför komplicerat kan man tycka. Alltså tvättstugan bokad och allt det där. Någonstans efter att jag börjat tvätta så kom jag på idén att jag bara skulle plocka lite grann i garderoberna. Summan av det blev att det ser värre ut hemma nu än innan jag började. Plus att jag har ren tvätt i kassar över hela hallen.

Inga problem. För den här veckan har jag ju så grymt mycket tid. Eller tvärtom. Fullt på jobbet idag och imorgon och har ingen aning om jag ens hinner till stallet idag. Och handen på hjärtat så vet jag att jag inte är någon höjdare på att städa efter klockan 20 på kvällen när jag kommit hem från stallet. Plus att min incident med tån gjort att hästen fick några dagars oförtjänt vila i förra veckan. Alltså om jag inte hinner ut idag måste jag rida henne varenda dag. Inklusive träna hoppning på torsdag eftersom att jag inte kunde rida i flipflopp förra veckan.

Lär väl lösa sig på något sätt. Rättare sagt så måste det lösa sig. Men jag förundras över hur pass korkad jag är. Planen får nog bli att ta en timme efter jobbet och röja innan jag åker till stallet. För efter får jag inget som helst gjort.

Veckans lågoddsare är att på fredag när alla dykt upp, maten står på bordet och vinet i glaset så kommer den stora fredagströttheten att infinna sig. Oavsett vad brukar det lösa sig. Fast jag blir en aning less på min planering.

Hästen känns annars ganska fin. Även om jag fått sätta på mig "stränga" mattehatten och påtala för henne att nu är det dags att skärpa sig. Numera börjar hon varje ridpass i stil med tjuren Ferdinand. Lat, lite drömmande och tycker mest att det är lite mysigt att lulla runt. När jag sen börjar jobba henne lite mer kommer protesterna. Helt onödigt att galoppera på volt med bjudning i rund tretaktig galopp enligt fröken. Är ju jobbigt. Alltså kan man prova att stanna och skjuta ut rumpan istället. Eller backa. Eller galoppera så långsamt att det nästan går baklänges. När matte blivit lite arg så går det alldeles utmärkt att jobba men inte ett uns mer än man behöver. Efter ett tag så vänder det och då är det ju hur kul som helst att jobba och blir då lite lätt övertänd. Så det går från noll bjudning till att dra iväg. Så då blir det till att lugna ner och hitta en fin takt. Förhoppningsvis är det övergående och löser sig med lite mer styrka. Igår red vi lite bommar och hoppade lite stuts och i slutet kändes hon riktigt fin. Så det blir mer sådant för att få henne att vänta på mig och inte försöka ta kommandot.

fredag 14 oktober 2011

Genetiskt avfall

Hur kan man få ett skavsår på lilltån... som dessutom blir svullet. Min tå ser ut som en kapad fet ful priskorv. Efter mycket om och men har jag lyckats få penicillin.

Det är intressant att skrapa rutan på bilen med flipflopp på ena foten. Jävligt sexigt. Ser säkert inte alls roligt ut. Så det så.

Nu ska jag snart ta fredag. Ligga i soffan med foten högt.

måndag 3 oktober 2011

Så där ja..

Kan dagen till ära bocka av ännu ett år i livet. Stort firande i soffan med pyjamas, filt och te. För inte sjutton har förkylningen släppt ännu. Men men man ska se det positivt. Jag behöver inte bjuda hem hela familjen och fixa en massa. Utan tänkte mer köra varianten det är synd om mig.

Den stora frågan är om pappa trots att jag påpekat det mindre försynt, kommer ihåg att gratulera mig. Skulle vilja ge det 50% chans. Fast hans fru har gratulerat mig. Så det talar för att hon kommer att påminna honom....

söndag 2 oktober 2011

Höjdarhelg

Ont i halsen som fan. Feber. Knapar ipren och försöker sova.

Ägnar mig åt att se Gudfadern igen. Så jag i jobbet framöver endast kommer att referera citat ur Gudfadern. Borde ge pondus va? Som ensam tjej i gänget som dessutom sänker medelåldern. Men det är ju finfint. Känner mig ju nästan ung i sammanhanget...