En bit på vägen

Är väl att erkänna när man blir ledsen. Men det är så jävla jobbigt..det är så mycket svårare än att bli arg..

Världens sämsta chef

Jag föreslog glatt att vi skulle ha sommartid på jobbet. I praktiken innebär det att vi börjar 7 och slutar 15.30. Så kan man springa de där 500 meterna till stranden och ta sig ett dopp och solstund efter jobbet. Eller som jag gör, kasta sig ut i skogen på en ridtur och komma hem med massor av myggbett.

Men lite sträng blick så fick jag personalen att nappa på idén. Vi började igår. Fungerar hur bra som helst förutom en sak. Igår kom jag själv till jobbet vid 9 och idag vid 8. Vaddå föregå som gott exempel??? Men igår kunde jag inte gå upp för jag hade så ont i huvudet. Inatt hade Huliganen vält ner min telefon så att batteriet hade hoppat ut. Då ringer inte väckarklockan. Så jag kan ju vara glad att jag vaknade 7 av mig själv.

Men ändå. Fan vad dålig jag är.

Längtan...

Just nu längtar jag efter lugn och ro. Det ser inte ut att infinna sig. Men jag hoppas på att få en dag nästa helg med en bok i hängmattan eller nåt. Känns som att det vore en väldigt god idé.

Men helgen dårå. Midsommar blev en lugn och trevlig tillställning hemma hos syster yster. Med systerdotter iklädd jordgubbsklänning. Sött värre.

Igår kom kraftprovet.. resan till Herning och World Dog Show. Väckarklockan ringde 2.15 och då var det bara att duscha mig och hund för att sedan föna ben och buklinje. Resan gick finifnt. Kompisen körde och jag slumrade tom till lite. Rent resultatmässigt var det väl ingen höjdare. Men jag har aldrig sett så många riesen på en gång! Snygga som fasen. Kan ju konstatera att hundar som blir BIS på Jönköpingsinternatinella utställning inte är direkt fula...

Men kul var det och kom hem med lite nya halsband och koppel. Fast idag är jag mer än lovligt trött. Vaknade vid 2 i natt av att jag hade ont i huvudet. Så den här dagen är bara att räkna bort. Just nu känns det en aning tråkigt att det inte blir någon längre semester i år. Jag har lite ont om dagar så... det blir till att anpassa till saker jag vill göra. Som Falsterbo nästa vecka. Hoppas på att kunna åka ner 2 dagar. Grand Prix dressyr med Anky är ju inte helt ointressant.

Men tänk om jag hade fått ligga en vecka i hängmattan och bara vila!

1-0 till Bullen

Jag satt precis och gjorde en ny spellista i Spotify. Min gamle gode vän Bullen klagade alltid på att jag och mitt X gillade så deprimerande musik.

Satt precis och kollade vad som kom med. Det ser inte så muntert ut.

Lugn och ro

Är det jag saknar just nu! Men nästa helg är än så länge helt obokad. Och det känns väldigt skönt. Nu blir det midsommar och i år blir det firande hos syster yster med familjen. Kan nog bli ganska bra trots allt.

Projektet med hästtransporten känns som en smärre katastof och pappa ringer och tjatar om det varje dag. Jag fattar inte hur jag ska hinna med allt. Men jag har försökt förklara för honom att jag är superstressad och dygnet har bara 24 timmar. Så när jag kommer ut till honom för att fixa med det så tycker jag inte att det är ett dugg mysigt som han gör. För mig är det ett nödvändigt ont som jag vill får gjort snabbt för att åka hem. Att han går och lullar hemma och spikar lite är för honom avkoppling. För mig är det avkoppling att få åka till stallet.

Och som det är just nu är jag trött och sliten efter de senaste veckorna.

Men men nu är det midsommar och jag ska försöka få allt klart. För på söndag åker jag till Herning på Jylland för att visa hund på den internationella utställningen. Avfärd hemifrån vid 03.30.

Veckans gris

Slutklämmen av helgen gick åt att köra 60 mil ToR för att hämta farfar som skulle på besök hit. Så där måttligt roligt men rätt så trevligt att få umgås ordentligt med farfar.

Däremot var mötet med min farbror och faster mindre trevligt. För vem fasen kommer på idén att komma in i köket, titta på mig och kläcka ur sig:

- Men vad har HÄNT med dig? Fan vad tjock du har blivit!

Jag vet att jag inte borde tagit åt mig. Men jag gjorde det. Sen kom kommentaren om att det är för att jag är tjock som hästen är/varit skadad. Vilket jag vet inte är fallet men det hjälper inte. Även om jag faktiskt vet att jag inte är tjockare än sist vi sågs. Men att de kör sig äckliga diet som påminner om Atkins. Så det handlar mer om min farbror och hur förbannat plump han är. Vill han gå ner i vikt genom att sitta och äta smörkuber till frukost så är det hans problem. Jag tycker att det är sensationellt äckligt men det upplyser jag ju inte honom om.

I vilket fall så blev jag ledsen. Tog illa vid mig. Och samtidigt väldigt arg. För vad ger honom rätten att vara säga så. Och varför säga så. För att slå ner mig i skorna? För att jag är sötare än vad han någonsin varit? För att han ska vara rolig? För att det är "tillåtet" att slå ner på mig för att jag kvinna? Eller vad handlar det om? Jag är arg och väldigt ledsen på samma gång. För jag såg fram emot att träffa dom. Det kommer jag aldrig mer göra. Och jag kommer att undvika dom för all framtid. För det är helt enkelt inte värt det. Synd bara att de fick reda på att jag tänkte resa upp till släktens sommarstuga i början av augusti. För kommer de dyka upp så åker jag. Jag har fått nog.

Det som gör mig mest arg är att jag hela mitt liv fått höra hur tjock jag är. Eller kommentarer om min vikt. Och tyckt att usch vad tjock jag är. Och fått ett bitvis väldigt dåligt självförtroende som jag fått kämpa med. Även om jag gjort saker och tagit mig för så har jag alltid känt att jag inte duger. Sen har jag kollat på bilder och inser att vad fan visst har jag aldrig varit trådsmal men inte fan så tjock som jag kände mig. Att oavsett hur jag än gör så duger jag aldrig riktigt. Mina livsval är fel, jag är för tjock, jag borde gjort si eller så. Sen gör jag som jag vill. Med en dåres envishet. Men det har inte varit lätt och det är inte det. Jag har tagit jävligt korkade beslut men jag står för det. Men jag börjar ledsna nu. Orken finns inte alltid där. Och i söndags drog nån bort mattan under mina fötter och jag föll handlöst.

Katter

Vissa saker förstår inte jag riktigt med mina katter:

- När jag tar fram datorn kommer lillkatten som ett skott och ska enträget kela. Eller hoppa fram och tillbaka med mellanlandning på min mage.

- Varför Huliganen lägger hårsnoddar i matskålen..

- Varför Huliganen lägger strumpor* i matskålen...

- Vad Huliganen har emot persinner** men accepterar fleecefilt som hängs i fönstret istället för persinner.

- Lillkatten älskar att bita sönder brev och annat papper i väldigt små bitar som hon spottar ner på golvet..

- Huliganen vill bara dricka ur vattenkranen. Sätter man inte på vattnet sitter han och slickar på den tills jag ger upp.

- Lillkatten älskar att ligga bland den rena tvätten. Helst riktigt nytvättad.

* jag gör mitt bästa för att hindra honom från att bryta sig in i garderoben för att stjäla dom..

** han klättrar i dom och för oväsen

Lobotomi

En av mina bästa vänner i stora staden har rätt så nyligen fått barn. Vilket jag nu skyller hennes intresse för bröllopet på. Hon måste blivit lobotomerad eller kanske fått en förlossningsdepression. Finns ingen annan förklaring.

Nä jag träffade henne och spanade in guldklimpen till unge hade hon köpt mig en present. En kylskåpsmagnet. Med Vickan och Daniel på. Men varför? Det är ju rent förfärligt.

Så jaaa jag är lite lätt allergisk mot det här med bröllopet. Visst jag kan tycka att det är kul att se vad de ha för kläder osv. Fast det tycker jag nog om de flesta stora evenemang. Som oscarsgalan och så. Men alla grejer? Finns ju tom Mazariner som är special edition för bröllopet.

Nåja i veckan begick jag ett fatalt misstag. Jag köpte duschcreme och hudlotion på Maxi. Mest för att det var rätt söta förpackningar och bra pris. Sånt som går åt. När jag kom hem upptäckte jag att det var Special Royal Wedding Edition. Förskräckligt.

Men tjejkompisen hade väldigt roligt åt det.

Lugn

Fröken var förvånadsvärt snäll igår. Och väldigt lugn i stallet. Stod inte och trampade runt en massa och skriker... trots att hon var alldeles själv inne.

Så jag tolkar det som att hon trivs med livet.

Lustigt

Varje gång jag varit i huvudstaden så blir jag sjuk när jag kommer hem. Den här gången går jag och brottas med lite halsont och rejäl huvudvärk.

Jag fattar inte hur fasen det är möjligt att det blir så här varenda gång. Gnäll gnäll gnäll. Idag tänkte jag se efter om hästen fortfarande är halt eller inte. Tänkte börja skritta henne igen. Kan bli livat.

så där lagom lyckat

Att behöva börja möblera om hemma. En måndag efter att först kört 60 mil och sen jobbat. Det är inte roligt alls. Just nu försöker jag intala mig själv att det blir fint. Bara det blir klart. Snart.

Galet

Just nu är det alldeles för mycket på jobbet. Men efter att ha dykt upp vid lunchtid har jag lyckats rådda runt det mesta och nu har lugnet infunnit sig. Jag inbillar mig på intet sätt att jag är oumbärlig. Utan snarare tvärtom. Kan inte vara så svårt att vara utan mig. Men tydligen är det så. Jag börjar numera titta strängt omkring mig och funderar på vad det är som är så jävla svårt. Hur man kan bli hysterisk och virra till precis allt. Men men.. bara att bita ihop. Från och med nästa gång jag är ledig ska jag skriva en LÅNG lista med saker som ska göra och hur man gör det. Den ska bockas i allt eftersom och när jag kommer hem ska vi gå igenom ALLT. Här ska det inte vara något otydligt ledarskap inte. Och inte förutsätta att somliga kan tänka själv. Världen fungerar uppenbarligen inte så.

Nåja helgen som gick då rå. Föga skandalös. Fick träffa lite kompisar, dricka alkohol, vara ute på krogen. Och visst ja. Träffade lite otippat Herr Strul. Intressant på nåt vis. Och trevliga killen spelade ut sig. Men nu är jag hemma igen. All work and no play. Som vanligt alltså.

Stress

Precis som vanligt så har allt sammanfallit med att jag ska vara ledig 2 dagar. Så nu är jag hysteriskt stressad och har massor att göra. Inte helt optimalt.

Regn

Det spöregnar idag. Men jag är lite glad. FÖr nu kan jag inte vara tvungen att åka ut och skura på min hästtransport. Som skulle fixas lite.. och nu ligger sönderplockad på pappas garageuppfart. Som pappa förväntar sig att jag ska pyssla med varenda dag. Han inser inte att jag har annat att göra. Som ärligt talat är mycket roligare. För när han börjar med något ska det vara så omständigt som möjligt.

Jag ska måla om en pall hemma. Jag köpte färg. Pappa är upprörd över att jag inte tänker grundmåla pallen. Jag försökte tala om för honom att jag skiter i det inte blir fantastiskt. Det är en pall från Ikea som kostar 100 spänn. Det går att köpa en ny. Och min prioritet är att den ska bli klar. Så nu har jag släpat hem den igen och ikväll ska skiten målas. För jag behöver min pall annars når jag inte saker. Så den kan inte stå ute hos honom i flera veckor. Så det så.

Sen förstod han inte heller varför jag skulle måla den svart. Näää.. för att den ska passa med mina nya stolar. Bara därför.

Saker att se fram emot

Jag kör rätt så tuff diet. Det går bra även om jag inte kan påstå att jag skramlar fram direkt. Men ibland får man ju ha saker som delmål eller så. Nästa vecka drar jag upp till huvudstaden. Vilket jag verkligen längtar sjukt mycket efter.

Så nu har jag köpt en flaska vin som ska med upp. En liten fin Pinot Noir från Nya Zealand som fick alldeles utmärkt kritik i munkskänkarnas tiding ( jaaa har en vinspecialist på jobbet) så min käre kollegan köpte en av de få flaskorna som släpptes på specialbolagen. Fru Räv har en bulle i ugnen så vin är förbjudet men Herr Räv ser även han fram emot 300 pix pinnen som vi ska korka upp när jag kommer. Han för att han ska springa Sthlm Marathon i helgen ( på äcklingt snabbtid misstänker jag) och jag för att jag varit duktig och fan behöver få ha lite roligt.

Enda som saknas är den där andra wine wankern som jag skulle tro finns på andra sidan atlanten då. Men vi kan ju alltid filma vår vinprovning som vi gjorde sist. Eller vinprovning som avslutades med Girl! Den som vågar.. prova Girl!

Dialekter

Detta är inte helt statiskt! Men jag hörde precis en snubbe med norrlänsk dialekt på P3 och kopplade genast ihop hans dialekt med kompisens snubbe. Som på sista tiden inte fått mig att hoppa jämfota och klappa händerna ( om jag NÅGONSIN ens skulle få för mig det) direkt. Han verkar att utan någonslags insikt anammat typen som mufflig masgris. Vilket innebär att han försöker psykologisera sina enormt långa utläggningar som i slutädan kan sammafattas som gris. Jag har valt att blunda och inte svara emot. Vilket sannolikt inte kommer att fungera fler gånger. Och jag är nog inte så söt när jag står på mig i diskussioner. Alltså undviker jag det. För jag kan nog vara lite väl vass, snabb och envis.

Men tillbaka till det där med dialekter. När jag hör norrlänska tänker jag på honom och känner hur jag svartnar i blicken. Just nu. Men det är lite roligt.

Göteborgska tyckte jag var lite irriterande innnan. Men efter bekanskap med väldigt trevliga göteborgare så kommer jag på mig själv att automatiskt bli lite glad när jag hör det.

Skånska som är för bred är definitivt ingen hit. Skåningar har en tendens att vara lite dryga och smått otrevliga. Och jaaa jag bor i Skåne så jag vet. Men skåningar är lite grann som öbor på nåt sätt.

Gotlänska förknippar jag med spritt språngade galna människor. Mest för att alla gotlänningar jag träffat faktiskt är det.

Hmm.. intressant är det. Jag får rätt ofta frågan var jag kommer ifrån. För jag har liksom ingen dialekt riktigt. Aldrig haft. Numera tror de flesta att jag är stockholmare men ändå inte.

jo förresten

Så är det en vecka sedan min tokdiet inför att jag ska till huvudstaden inleddes. Det går rätt bra även om det var lite trist i helgen. Men bara att bita ihop. Tanken är att hålla i tills jag drar upp dit och då får jag "leva" lite för att sen åka hem och köra diet igen.

Jag fick frispel på mig själv och bara bestämde mig att nu får det vara nog. Så jag har grävt fram ett par "skinny jeans" som var tajta när jag köpte som för en massa år sen. Jag ska i dom igen. Och det kommer ta tid och en massa kilon innan det ens är möjligt. Jag slutade kunna ha dom när jag bodde i stan så det är inte bara skåne jag kan skylla på. Det var nog på den tiden jag sprang. Så vem vet det kanske inträffar igen. Att jag börjar springa alltså. Men just nu är pulver som gäller. Bara. Och lite kaffe. Det går inte annars.

En kompis undrade hur det kom sig att jag fläskat på mig. Finns väl bara ett svar: jag har ätit mer än jag har gjort av med?

Dagens surfitta

1. Jag har inte barn. Jag är inte mamma. Kom inte till mig på jobbet och tala om för mig att mjölken är slut. Vad ska jag göra åt det? ( Dessutom stör det mig ÄNNU mer att jag har så pass mycket koll att jag kan svara med en uppgiven suck "titta i kylskåpet, det finns mer mjölk på hyllan").

2. Bara för att jag är av kvinnligt kön så innebär det inte att jag gillar att städa. I synnherhet inte efter slarvig karlar. Punkt slut. Gäller båda jobb och privat. Så när jag få ägna mig åt att diska om saker på labbet och plocka undan efter karlarna så blir jag sur.

3. Jag förutsätter att även karlar borde fatta att om man slänger en massa glasgrejer längst upp på en stor hög av disk så finns det en stor risk att saker går sönder. Och om det gör det så får man det stora nöjet att diska om allt ( vilket när jag påtalade det möttes av en ytterst förvånad blick).

4. När saker BÖRJAR ta slut så beställer man mer. Inte när det är helt slut.