Whopidopdoo

Nu är det fredag! Helg helg helg! Jag satt och firade för mig själv ändå till jag kom på att jag måste köra upp till huvudstaden på söndag ( rida innan dvs urtidig morgon). Då behöver jag rena kläder dvs tvätta högen på golvet i sovrummet ( och notera för mig själv att det är en ytterst bra idé att använda tvättkorgen om man INTE vill ha katthår på kläderna). Packa bilen med alla grejer, städa hemma, muta mamma ( ta hand om katter och hund) , köpa foder till häst och hund samt lite annat smått pyssel. Företrädelsevis blir det listan med saker att göra. Så tanken på sovmorgon längre än till 7 imorgon är ju smått utesluten. Visst jag hade kunnat köra upp söndag eftermiddag/kväll.. men för det första brukar jag bli trött och då känns 55 mil som 200 mil och det blir ingen öppning för socialt liv på söndagen. Så det är bara att bita ihop. Längta till nästa helg som ju blir hur lugnt som helst eftersom jag lovat höggravid syster att visa hundar på utställning. Tack och lov är det nog ingen som vinner en hejdlöst massa så jag måste stanna till finalerna i alla fall. Men nåja! Det är ändå helg och jag har en nästan helt ledig dag. Och nu ska jag strax checka ut från jobbet för dagen!

Förresten

Så sprang jag på den trevliga killen i helgen. På söndag åker jag till huvudstaden igen. Frågan är om jag kan/ska/vill/borde höra av mig. Denna beslutsångest och feghet. Vad har jag att förlora egentligen? Förutom ansiktet och all skam i kroppen. Men å andra sidan... spelar det någon roll? Jag vet inte.

Ärlighet

Kom precis tillbaka till jobbet efter ett möte. Fick givetvis förhör av pappa om hur mötet gick. Han är alltid överdriven optimist. Jag är realist. Han håller på att dö när jag säger att jag tippar att det är 50% chans att de nappar. Besvikelsen är enorm. Lyser ur hans ögon. Jag är härdad. Jag tror att de kommer att nappa men det kommer ta tid. Det är en process. Och den är allt annat än stängd. Lite tålamod bara. Det är skillnad på liten fisk och halvstor. Halvstor är seriös. Och då gäller det att inte stressa. Kommer det inte nu så kommer det sen. Bara så det är.

För övrigt

Är jag genuint förundrad över vilken effekt jag har på killar. Hur kan det komma sig att killar som verkar vara ordentliga, trevliga och allt det där när de lär känna mig verkar få fullkomligt hjärnsläpp?

Gruvan

Utan att överdriva valde jag tydligen bästa perioden att ha semester på, om man ser till väderleken. Tillbaka på jobbet igen lite lagom utsliten lever och med en hederlig svensk solbränna. Dessutom hade jag hela 12 semesterdagar i följd. Inte illa alls. Följande kan jag dock konstatera: -Way Out West var suveränt -När man sitter på bussen på väg till flyget är det INTE det tillfället som passar att banken ringer och talar om ett ens kort måste spärras. NU! -Popaganda hade en vansinnigt tråkig banduppställning men blev kul då sällskapet var fint. -Semester i sällskap med norrlänning ger ett behov av en väldigt vit hälsosam period efteråt.

Tiden går fort men långsamt

Just nu vet jag inte riktigt var jag ska ta vägen. Eller visst vet jag men hur ska jag stå ut fram tills dess? Det är tre och halv dag tills jag har semester. Min längtan är så stor att jag fullkomligen klättrar på väggarna, drömmer om sovmorgon. Drömmer om flera dagar i rad utan att tänka på jobb. Nu låter det som att jag ska vara borta från jobbet i flera månader. Men icke sa nicke. Det blir exakt 7 arbetsdagars ledighet följt av några dagars jobb och sedan 2 dagars semester igen. Det är inte illa. Alls. I sommar har jag ju faktiskt haft 3 utspridda dagar. Det är lyx. Inte utan att jag noterar att nästa år ska jag lägga minst 3 veckors ledighet i juli. Inte inbilla mig att jag kan ha en ledig vecka i Stockholm och tro att jag skulle kunna ägna den åt vänner. Så är det att jobba i familjeföretag. Finns för och nackdelar. Just idag försöker jag komma på vilka fördelarna var. Jag vet att sådana dagar här dagar kommer och de går igen. Sammantaget konstaterar jag längtar efter mina vänner i Stockholm. Vänner som har sitt liv under kontroll och gör rimliga prioriteringar i livet. Där en viss stabilitet finns utan att man febrilt försöker klamra sig fast vid allt som anas trygghet. Personer som kan vågar stå på egna ben och ta egna beslut. På onsdag checkar jag ut från jobbet. Flyr verkligheten och ägnar mig åt att lyssna på musik och bara ta dagen som den kommer. JÄVLAR VAD JAG LÄNGTAR!