Måttligt lyckat

Den här veckan har inte börjat helt optimalt. Alls.

Igår vaknade jag med en huvudvärk utan dess like. Så fram tills lunch låg jag i fosterställning i sängen och grydde mest. När jag väl började röra på mig blev jag dödstrött av att bara gå till bilen. Ingen vidare start. Så nåt jobb blev det inte. Och sen åkte jag ut till syrran en sväng för att kolla på valparna och puppisarna. Tanken var att syrran skulle trimma lite på hunden. Bara det all all päls släppte. Så nu ser Råttan ut som en rikigt gremling. Och då menar jag inte den söta luddiga varianten.

Det var liksom den dagen.

Sen hade jag ju så klart sovit alldeles för mycket och hade svårt att somna igår. Och när jag väl somnade så vaknade jag efter en timme helt genomsvettig efter en skum mardröm. Vilket ledde till att det var en svår kamp att ta mig ur sängen imorse.

Dagens planering rök helt åt pipan för någon hade glömt att tala om för mig att jag behöver vara med på ett möte ikväll. Som varar till 21.30 ungefär. Att jag har både hovslageren och tvättstugan just idag ställer till det en aning. I synnerhet med tanke på att jag inte har någon ren tvätt alls knappt. Men det löser sig antar jag.

Plus att min käre far kom på att jag fyller år. Och meddelade att han sätter in pengar så att jag kan köpa den där grytan jag vill ha på nätet. Att han skulle kunna köpa den själv och komma med ett paket verkar inte ha slagit honom... charmen är ofantlig... men jag borde väl vara luttrad vid det här laget.

I fika rummet

En av tjejerna fick precis meddelande om att hon fått säsongsjobb i fjällen. Helt överlycklig så klart. Men konversationen som följde blev rätt rolig.

Tjejen

- Jaaaaa och mamma blev nog gladare än jag. Helt överlycklig!

Äldre kollegan som har döttrar som är några år yngre än tjejen:

- Du bor fortfarande hemma eller?

Ågren

Sista tiden har bara flugit iväg i ett nafs. Jag har massor av saker att göra och hinner inget alls. Saken blir ju inte bättre av att jag varit febrig av och till senaste veckorna. Men helgen som gick ägnade jag till stor del åt att inte göra något vettigt alls. Om man bortser från att jag hade en kompis på middag i fredags och i söndags kom mamma och plastis på lite mat och valvaka. Fast jag är utvilad nu. Råttan och valparna har åkt hem till syrran. Gick alldeles finfint att ha dom men rätt skönt att inte känna mig stressad för att jag måste hem så fort som möjligt.

Så nu sitter och kollar lite lätt över planeringen i höst. Och det är redan väldigt bokat med diverse aktiviteter. Jag som vill åka en helg till Stockholm och en till Bryssel. Kan bli en aning tajt att planera in. I synnerhet med tanke på att jag hade tänkt att köra upp till Stockholm och hinna med att åka till farfar. Dessutom har jag planerat in fest om ett par veckor. Som jag just nu ångrar att jag gjorde. FÖr det är ju lite saker jag egentligen vill ha på plats innan dess. Nu vill jag bara att saker börjar återgå till sin stilla lunk. Vilket inte kommer att ske inom en snar framtid.

Min plan var att jag skulle hinna gå på Yoga i höst men som det känns just nu så finns det ingen tid till det. Tanken var ju att tjejkompisen skulle flyttat med till nya stallet men hon ångrade sig i sista stund. Vi brukade ta hästen åt varandra nån dag i veckan så att man kunden göra något annat. Så nu blir det stallet varje dag. Vilket iofs inte är något problem. Men jag känner mig lite lätt låst. Och medryttare till hästen är bara att lägga ner tanken på. Hon är alldeles för svårriden just nu. Provade att slänga upp en tjej i stallet förra veckan som jag trodde skulle reda ut henne. Men icke... Krävs en teknisk ryttare som reder ut ett sto med väldigt mycket vilja. För även om hon är snäll så finns det rätt så mycket nerv i henne. I förra veckan fick hon panik i stallgången och slet sig lös. Men grimman i bitar och hästen lös på gården i upprört tillstånd. Inte helt lätt att få tag på. Men hon gjorde sig inte illa vilket är det viktigaste.

Nu är frågan om jag ska ha fest i alla fall eller ställa in det.

Dagen D

Nu har jag röstat. Bara att invänta resultatet. Jag hoppas för att i världen att SD inte kommer in i riksdagen. Men det lär väl bli så.

En kompis tyckte att det var svårt att välja. Ärligt talat så är det hur enkelt som helst. Kan du tänka dig Mona Sahlin som statsminister?

All work and no play...

Är precis hur det känns just nu. Sista tiden har vi brottats med diverse olika saker. Men idag tror jag att vi äntligen börjar få ordning på eländet. Note to self: Ge aldrig en produkt som inte är klar till en kund. Som givetvis älskar den och ändrar hela sitt upplägg.. och vi upptäcker att den rent ut sagt inte alls funkar i produktionen. Allt som kunnat gå fel har i stort sett gjort det. Men som sagt nu ser jag äntligen ljuset i tunneln!

Fick förövrigt ett samtal för några veckor sen, från en gammal kollega från förra jobbet. Det som gick åt helvete. Som erbjöd jobb på nytt bolag. Så jävla värdelös kan jag ju knappast ha varit då. Eller så har de haft grymt svårt med rekryteringen. Och jag fick en väldans massa beröm för alla kontakter jag hann jobba upp på den korta tid jag var där... och att jag hade rätt när jag hade påtalat vilka stora konton man under en lång period inte skött och att det inte skulle gå att rädda utan enorma insatser. Vilket man inte trodde på. Konton som numera ligger hos den stora konkurrenten. Intressant. Chefen som jag inte kom överens med fick förövrigt gå en kort tid efter att jag hade slutat.

Fallit dit

Det är väl dags att bekänna en sak. Jag har gjort. Fallit för nåt som egentligen är helt onödigt. Jag har köpt en ny tv. Trots att den gamla fungerade. Men sen nån vecka hänger den där. Den stora platta tvn. Och jag är lite nöjd. Efter att jag hämtat mig från chocken att jag valde en så pass stor. Jag som egentligen tycker att lägga pengar på en tv är rätt så onödigt.

Jag skyller på att det inte blev någon resa till solen i år...

Herr S

När jag uppe i stan sist så berättade jag att det nog tar ett halvår eller nåt innan jag kommer till huvudstaden. Då tycker han att näääämen jag kan ju bo hos honom. Han får bara fixa iordning lite. Och är han inte hemma är det ju bara att ta nyckeln.. det här från killen som vägrade att visa mig sin lägenhet när jag bodde i stan. För att det var så stökigt. Och inte såg bra ut.

Killen som numera hör av sig. Svarar på sms och ringer tillbaka om jag har ringt. Och det har varit så ett bra tag nu.

Han måste slagot sig i huvudet. Hårt.

Kaviartuben

En sak jag retar mig på. Om man tar en ny kaviartub varför klämmer man den hårt på mitten varenda gång???

Suck...

Blir lite uppgiven. Nu har tjejkompisen haft sitt pucko till karl på besök. Och nu känns ju allt bra igen. På ett sätt förstår jag henne lite och på ett annat inte alls.

Jag förstår inte hur man orkar leva i Lars Norén drama som vardag. Rent ur sagt helt obegripligt. Men kanske är så att då behöver man inte ta tag i andra delar av sitt liv utan kan lägga sin energi på att fundera över ett stycke korkad karl.

Finns en massa saker i livet som i alla fall jag tycker är betydligt roligare. Men tack och lov så är vi alla olika. Fast just nu har jag inte någon större lust att agera jourhavande kompis för att hon väljer att vara ihop med ett pucko. I slutändan kommer jag så klart att ställa upp. Som vanligt.

Igår kväll..

Fick Råttan valpar. Stackars syster yster fick ta hela lasset för jag mådde som en kratta.

Inte imponerad

Tjejkompisen har en kille. Som jag verkligen försökt vara trevlig mot. Men jag kan ärligt inte förstå vad hon ska ha skrället till. Dessutom blev hon gravid direkt och han bodde typ 80 mil bort. Båda med barn på respektive ort. Klantigt är väl bara förnamnet. Men det är ju bara att gilla läget.

Han flyttade ner ett par veckor innan hon skulle föda. Fixade jobb osv.

Nu började det:

* 3 veckor efter att hon hade fött får hon sms från ett nummer hon inte känner igen. Han är uppe i sin hemstad och hon berättar om det. Efter ett tag kryper det fram att han skickat det smset från en annan telefon. För att kolla hennes reaktion. Och han tycker inte att det är något konstigt med det.

* Han blir inbjuden till diverse saker. Vill inte komma.

* När han kommer förbi en kväll när även en killkompis till mig är med går han och lägger sig på soffan. Utan att knappt hälsa.

* De springer på min mor och syster inne i en butik säger han knappt hej och räcker inte fram handen och hälsar. Trots att hans tjej varje dag går ut med mammas hund. Utan sätter sig i en stol och suckar. Hävdar till sitt försvar sedan att i hans hemstad ingår det inte som ren hyfs att stäcka fram handen och hälsa.

* Han slutar under konstiga förevändningar sitt jobb. Klart underförstått att de inte vill ha med honom att göra efter 3 månader.

* Få hit sin polare på besök och jag ska ju givetvis vara med. Men det där med hyfs funkar inte. Jag kör det trevliga spåret. Till slut får jag en pratstund med polaren och gör en bra intryck. Vilket ju inte alls var meningen. Polaren kan uppföra sig. Hälsa trevligt och så där.

* Bokar in jobb uppe i Norrland i 3,5 månad i höst och förstår inte alls att han sätter sin tjej i skiten. Själv hemma med en bäbis och en 6-åring utan back-up.

* Ringer varje dag och undrar vad hon gör. Hon svarar tar hand om din son... som sätter tänder, är förkyld och inte sover alls. Vilket är rätt så sant.

* Meddelar att när han ska komma och hälsa på efter en dryg månad så ska han ha med sin andra son. Som har ett handikapp och kräver full tillsyn. Noll insikt i att de kanske har ett och annat att reda upp som vore läge att göra utan barn i närheten. Då heter det att hon vill hindra honom från att umgås med sin son.

* Ringer och undrar om tjejen kan betala resan ner för helt plötsligt har han inga pengar.

Sammantaget. Jag förstår inte vad hon ska ha honom till. Alls. Han är dessutom inte ens snygg. Utan mufflat på sig mer än lovligt. Som jag sa till henne en kväll.

Åh jag saknar inte din inredningsdetalj!

Vilken då?

Den tjocka buttra norrlänningen som brukar sitta och sucka i fotöljen....

Hon gapskrattade...