och inte att förglömma..

..tänk dig hästen som en boll/ballong som du pumpar upp.. ingen luft i så kan den inte studsa..

På begäran..

Clinic med Kyra Kyrklund...

Det är ju inte en tillfällighet att Kyra är en av världen bästa dressyrryttare och tränare... och hon är direkt och väldigt rolig. Så en clinic på en så där 6 timmar bara flyger iväg. Hennes grundteorier med att en ryttare har en verktygslåda som man använder saker ur är helt enkelt brilliant. Hennes mål med dagen var:

"Jag hoppas att jag kan ge er några nya verktyg här idag. Men släng inte bort era gamla, de kan komma väl till pass någon annan gång. Det gäller att ha en välfylld verktygslåda, när ryttare blir arga eller frustrerade i ridningen är det ofta för att de inte har tillräckligt många verktyg"

Stöttepelaren är sitsen och balansen. Det är ok att skumpa lite på hästen om man har balans, hästen klarar det bättre än om ryttaren klämmer sig fast eller trycker sig ner i sadeln. Vilket visade sig tydligt på flera hästar.

Det som jag mest tar med mig hem är att verkligen definiera vilken steglängd och energi jag vill rida. Om jag ska rida mer framåt, har jag då bestämt mig för om jag vill ha kvickare steg eller längre steg. Vilket är viktigt i både dressyr och hoppning. Och jobba med det som hästen har lätt för. Har hästen en bättre galopp än trav, slit inte med traven utan jobba med galoppen så kommer traven automatiskt förbättras.

Sammantaget en helt fantastisk dag som var enormt inspirerande. Jag hade varit mer än lycklig om jag hade fått träna för henne. För herregud vad hon skulle kunna hjälpa mig. Och många andra..

Hund och häst

I lördags hade jag blivit bokad som professionell handler. Syrran insåg att springa med stor hund på utställning med mage modell badboll inte var att föredra. Så jag fick äran att visa några vovvar. Vilket gick bra i sig. Men i övrigt var det ingen höjdare. Bilkö i nästan 45 minuter för att komma in på parkeringen är inte kul direkt. Sen när vi åkte hem hamnade vi i nästa bilkö. Lite drygt.

På kvällen var det middag hos hästkompisen och hennes man. Men fårfarmaren från småland som singelkille. Trevligt men jag flinar åt värdens försök att gifta bort mig. Lite lätt bakis var det sedan på söndagen dags för höjdpunkten. Clinic med Kyra. Helt fantastiskt. Magiskt bra. Men nu har jag inte alls lust att jobba. Snarare sova eller nåt.

Lokal valslagning

Just nu har vi flera vad på gång. Det stora är vilken dag tjejkompisen ska ha barn. När hon för 6 veckor sedan suckade och sa att nu är det bara 6 veckor kvar... så kunde jag inte låta bli att säga att näää det blir ju 8 veckor till. Blicken jag fick var milt sagt dödande. Men hon står ut med att bli kallad Baloo i alla fall.

Nu har vi i alla fall slagit vad om när unge ( minibaloo) ska komma ut. Beräknat datum är den 24e... mitt bud är den 3e. Föga populärt. Men jag hoppas intensivt att jag får rätt. Vilket jag för övrigt brukar ha. Så det blir intressant om jag lyckas nu med.

Men sen till det andra vadet. Det är en begivenhet i staden på söndag som rör sådana där 4-benta saker jag brukar leka med. Det är en sak som kan bli intressant. Jag har för mig att konstige unge hästkillen ska dit. Och han har varit uppslukad av jorden sedan jul ungefär. Så frågan är vad han gör om vi springer på varandra. Onekligen intressant och kommer utan tivel att diskuteras ikväll med tjejkompisen. För lite kul åt honom har. Lite är iofs en underdrift. Han är lätt den konstigaste killen som jag har sprungit på. Jag fattar fortfarande inget.

Uppe med tuppen..

Veckans mission är påbörjat. Städa hemma. Efter ett antal helger som varit mer eller mindre fullbokade så är kaoset hemma ett faktum. Så imorse fick jag nog och klev upp lite tidigare och körde en vända. Nu ser det nästan okej ut. Ska bara dammas och packas upp ren tvätt. Torkning av golv sparar jag till helgen. Så jag har nåt som jag kan skjuta upp. Det är ingen hit att ha hund när det är blött och lerigt ute...

Idag

Har jag inte hunnit med nåt av det som jag skulle göra. Möte, möte möte...

Vad hette det?

Som vanligt var jag optimistisk när jag tänkte mig att det skulle bli sovmorgon den här helgen. Väldigt optimistisk. För det går ett visst SM i hoppning här. Och bekanta från huvudstaden ska dit och tävla. Samt systern till min häst som jag red under några år och hopptränade lite på. På den tiden jag hoppade. Som jag rekommenderade tjejen som red in min häst att låna. Utlovade att det var en riktigt bra häst. Hon red den upp till 1,50 så jag kan klappa mig på axeln och tycka att jag hade rätt. Plus att jag har 3 hästar som ska tas om hand närmaste veckan. Plus att min tilltänkta hundvakt har beslutat sig att åka från stan. Så det kommer nog bli en aning hektiskt som vanligt. Men allt går om man vill.

Rädd

I veckan blev jag riktigt rädd. Jag kan inte komma på när jag blev så rädd senast. Jag satt ute och skrittade med en annan tjej. Plötsligt inser jag att min häst börjar bli rädd för något och kastar sig ut i åkern. Sällskapet ser direkt att ländtäcket har lossnat och sitter fast på ena sidan och släpar sedan efter hästen.

Jag får stopp på hästen och försöker lugna ner henne. Inser att jag inte kommer att kunna sitta av för hon är spänd som en fiolsträng och har lätt panik i ögonen. Så jag får hålla fast henne och klappa henne. Insikten om att det finns kvalificerad risk för häst i fullt sken över frysta åkrar känna inte alls tilltalande. Tack och lov så står hon stilla och jag lyckas böja mig ner för att knäppa upp ländtäcket. Och tar upp det och lägger det framför sadeln. Faran över och vi kan skritta vidare.

Men får väl ta det som en bevis på att hon litar på mig. Och att jag fasen måste se till att grejerna sitter fast ordentligt.

Förbud...

Från och med den här helgen är det förbjudet att ringa mig före klockan 9. Så det så.

Häst häst häst

Så kan man sammanfatta helgen. Daddy ringde mig strax efter 8 i lördagsmorse och blev mäkta förvånad över att jag redan befann mig nere på Flyinge. Vad gör man inte för att se de 4-åriga hopphingstarna?

Alltid lika kul att se testryttarna och alltid lär man sig något. Lite tråkigt att de meriterade prestationshingstarna inte visas ridna. Det var flera dressyrhingstar som jag hade velat se men inte hade möjlighet att se på fredagen.

Många fina hästar men ingen som riktigt stod ut. Bästa hopphingsten Cohiba var verkligen trevlig. Det är ju intressant det här med den avel vi har idag. Tydligen vill man verkligen ha två olika linjer men hopphästar på ena sidan och dressyrhästar på den andra. Plus att man eftersöker fina tävlingshästar som står högt i blod. Det ger en intressant frågeställning. För vad ska vi göra med de hästarna som inte är tillräckligt bra för tävlingsryttarna? De blir ofta alldeles för svårridna för hobbyryttare generellt. Ridskolorna köper nästan inga svenska hästar för de fungerar inte i ridskoleverksamhet. Det finns ju uppenbara skäl till att islandshästar har blivit så pass populära och att PRE och Lusitanos kommer på bred front.

De flesta vill ju ha en häst de kan ha roligt med. Som inte är sjövild om den fått vila nån dag. Som faktiskt går att rida ut på utan att känna hjärtat i halsgropen. Men som ändå har så pass mycket talang att det går att tävla 1.10-1.20 på och motsvarande LA dressyr. För det underlättar att rida en häst som har förutsättningarna för att klara av det. Lite dubbeltalanger så där.. Men det verkar snarast att vara ett skällsord att ha hästar som är dubbeltalanger med trevlig temprament.

Nåja efter att ha suttit och tittat på Hannes Baumgart som var ena av testryttarna i dressyr kom jag till stallet peppad till tusen. Vilket fröken inte alls var. Så vi hade en ganska ordentlig dispyt vilket nu har resulterat i att nu blir det hårdhandskarna på framöver. Hon måste bjuda bättre och bli mer uppmärksam. Det är inte en förhandlingsfråga om hon ska gå fram för skänkeln. Träningen i söndags följde samma tema och efter mycket om och men så gav hon sig. Men envisare häst får man leta efter. Fast jag får ju skylla mig själv för det är jag som låtit henne komma undan. Det här skulle jag löst betydligt tidigare. Men men nu tar vi det och när hon väl går nu så kvaliten på hennes rörelser betydligt bättre. Så vi närmar oss medelsvår klass i alla fall..

Ett av många uppdrag

Är att vara chafför åt daddy. I det ingår att hämta och lämna honom vid flyget. Han sitter sedan gärna och ringer till diverse folk för att tala om att jag kör honom. Någonstans kan jag ana att det en form av beröm eller bekräftelse eller så är det helt enkelt så att jag är mest lättlurad.

Idag innebar det att jag fick gå upp 05.30 och preparera för hämtning på flygplatsen. Precis när jag börjat att köra meddelar han att han blivit ombokad. Och landar vid 11 istället för 8.. Så jag hade kunnat ta sovmorgon.

Inte utan att jag sitter här och muttrar. Sovmorgon är liksom en dröm just nu. Förra helgen var det träning lördag morgon och hundutställning på söndagen. Vilket innebar färd hemifrån vid 8..

Helgen som kommer har inte utlovat någon sovmorgon heller. På lördag bär det av ner till Bruksprovet på Flyinge för att beskåda testryttarna och söndag blir det dressyrträning. Just ja. På morgonen.

Nu hoppas jag på att pappa köpt de där grejerna jag ville ha. Jag skickade sms och talade om att jag sett på flygplatsens hemsida att dom har Chanel. Diskret hint. Jag tror inte att den funkar.

Kampen

Imorse när jag stod vid ett av stoppljusen nära jobbet så gled en BMW upp bredvid mig. Jag kände genast igen snubben som en av killarna som är verksam på företaget bredvid oss. Som är en kille som jag defintivt vet vem det är sedan förr. En liten tönt som hade rätt snygga killkompisar* och ett enormt behov av att synas. Och gärna vill verka lite rik. Vilket jag inte imponerad ett dugg av. Dessutom hade han en fling med min tjejkompis. Ärligt talat kan jag inte begripa vad hon såg i honom. Han var ju varken snygg eller trevlig.

Men men idag skulle han ju tvunget kappköra. Vilket säger en del om honom. Killen har en BMW och jag hade vår firma bil av modell skåpbil. Men vid nästa stoppljus ( när jag kommer tuffande i sakta mak) och det är dags att svänga så kom det någonslags grävmaskin framför. Så han väljer att köra en omväg i stället för vänta snällt som jag. Jag flinade onekligen när han dök upp på parkeringen efter att jag parkerat och var på väg in genom dörren.

*Jodå hade en fling med en av dom och även om vi av lätt blyghet inte hälsar idag så tittar han vääääldigt mycket de gånger vi råkar befinna oss på samma uteställe. Och nej han är inte ful alls. Om man nu ska gå på utseende..