Hur är det ens möjligt?

Nu är jag förkyld - igen. Varför inträffar det inte när jag har det välstädat och fint hemma? Eller tvättat. Nu har jag ett enormt berg av tvätt och ett golv som behöver dammsugas... och tanken på att springa uppoch ner för 3 trappor utan hiss är inte helt lockande..

En fin dag

Solen sken och det var bitande kallt ute, trots att det fina vädret lurade mig att tro att det skulle vara varmare. Jag åkte och hämtade upp kompisen som hade tagit med sig en sista måltid med en massa morötter och äpplen. Sista timmen var slagen och jag tog några sista bilder när hon stod och klappade honom i hagen med tårarna rinnade ner för kinderna.

Sen tog hon honom i grimskaftet oxh efter halva vägen så lämnade hon över honom till mig. Han gick med mig till den undanskymda platsen tillsammans med mannen som var där för uppgiften. Det gick så fort. Innan han hade sjunkit ihop så var han död. Han hann aldrig ana vad som hände. När jag tittade på honom så var han inte där. Det var bara hans kropp kvar som låg där i solen.

När allt var klart, kroppen borta och blodet övertäckt så jag gick till henne och berättade. Att det gick lugnt och fint tillväga. Att han inte anade. Att det hade gått bra.

Sen drack vi champange till hans ära.

Trots allt

Så är jag inte arg eller bitter på Herr Strul. Bara förbaskat less. Och det känns på nåt sätt skönt att han bangade ur. För då stämmer ju ändå min intuition trots allt. Däremot hade det kanske varit bra att prata med honom och förklara att jag menar allvar med att This was it. För han kommer ju att höra av sig förr eller senare när han tror att jag inte är arg längre. Eller så insåg han att nu var det kört. Ingen aning. Men jag lär ju upptäcka det. Framtiden lär utvisa det.

Jag kände att jag inte kunde leva utan...

.....det här tränset till Fröken....



och sen var det ju halva priset = nästan gratis.. och det är ju synd om mig.. och jag har spanat på det i 2 år.. Hmmm fler ursäkter?

Helgen

Fredag

Däckade framför tvn och somnade omgående. Innan dess blev det en massa tidningar. Och lite pasta. Och lite vin, så klart.

Lördag
Vaknade 05.30 och gick upp. Vallade hunden och plockade undan hemma innan det var spårträning i skogen kl 9. För att sen avverka stallet och dra hem till syster yster. Dags för trimning av Råttan. Som efter det ser helt bedrövlig ut. Pappa undrade om vi hade försökt operera dit en hjärna. Efter trimningen lyckades jag dammsuga, göra getost & potatispizza innan jag slocknade tidigt.

Söndag
Uppe i ottan för att åka till Malmö på hundutställning. Allt gick väl bra utom resultatet då. Men vi är ju bortskämda och har förhoppningar. Ingen svensk vinnare hemma hos syrran i år. Lite trist. Vi skyller så klart på domaren. Vad annars?

Sen var ju planen att titta på hingsttåget. Jag blev en aning besviken när tjejkompisarna bangade ur en efter en. Men gav upp när jag kom dit och de tog inträde. Vilket de inte hade informerat om. Och jag hade inga kontanter alls på mig.. så jag gav upp och åkte hem till mamma för att få middag. Vilket var trevligt fram tills att jag skulle gå hem och fick en jäkla harang uppslängd i ansiktet. Jag tycker att det är trevligt att kunna komma hem till mamma men inte när det blir så här. Det känns inte som att jag kan prata med henne längre, för rätt var det är så vänder hon allt jag sagt emot mig. Jag tror inte att hon gör det med avsikt men det är så det känns och så jag upplever det. En trist avslutning på helgen helt enkelt.

bara för att...

Livet suger på vissa fronter...

Men nu bokade jag tid hos en av de bästa frisörena i stan imorgon.

Så...

Om någon undrar så kommer väl den här bloggen mest handla om djur framöver. Företrädelsevis hundar och hästar. För det är vad jag kommer att ägna mig åt närmaste tiden. På riktigt.

Karlar? Visst om det kommer någon jävligt trevlig och knackar på dörren så LOVAR jag att berätta det. Övriga göre sig icke besvär.

Fast annars kan vi har en vadslagning. För nu har jag påtalat för Herr Strul att jag inte vill höra av honom. Alls. Jag tippar att det tar 4 månader innan han ringer. Inte för att det spelar någon roll. Men jag flinar i alla fall åt att den här gången kostade det honom 1700 spänn att göra mig riktigt förbannad. Plus att jag inte vill ha med honom att göra. På riktigt.

Why why why

Kan jag aldrig få förvånas...kunde jag inte fått ha fel.

Domani

Kommer enligt planerna Herr Strul. Men jag har en stark känsla av att han kommer att ställa in. Varför vet jag inte. Hoppas att jag har fel.

Service

Igår undrade pappa om jag kunde hänga med och lämna in bilen på service. Han behövde skjuts hem. Visst, inga problem. Med facit i handen borde jag anat ugglor i mossen. Efter senaste turen som var till Västervik. Men jag anade inte att han hade hittat en bilverkstad som fanns i en lada nere vid Sjöbo. Vilket är ungefär 10 mil härifrån enkel resa. När han väl hittar stället kommer han fram till mig: Vad fan vi är verkligen In the Middle of Fucking nowhere!

Vilket var dagens underdrift. Men det var en fantastiskt vacker väg vi valde. De första värmande solstrålarna värmde upp vi såg både gäss och sångsvanar. För att inte tala om gårdarna mellan Flyinge och Sjöbo. Fanns måååånga ställen jag kan tänka mig att bo på...

Foto

Under den här veckan har jag ett uppdrag. Fotografera den dödsdömde. Vädret hjälper inte riktigt till. Det spöregnar. Och blåser. Sen känns det en aning makabert att fotografera sista dagen igen. Jag har gjort det en gång förut. Först måste jag bara flörta med syster yster att låna kameran..

Min stora önskan är en egen digital systemkamera.

Irriterad II

Kan man säga till folk att du smaskar??? Jag blir så irriterad att jag måste gå därifrån. Vet att jag är en dålig människa. Men vad faaaan!!!

Dagens hämnd

Santino blir ju en hjälte. Läs här!

Skitsöndag

Pålitligheten hos min far är låg. På minus faktiskt. Vi skulle upp och fixa grejer i söndagsmorse så jag påtalade redan på dagen innan att OM det inte blir av så ville jag veta det kvällen innan. Klockan 8.30 kommer smset med att han ställer in. Jag blev så jäkla sur. För jag hade ställt in grejer för det här.

Nåja sen skulle jag ut till syrran och måla lite. Vilket jag hade erbjudit mig att göra under förutsättning att ALLT var klart, alla grejer framme och tejpat och klart så det bara var sätta gång. Men icke. Så jag blev arg igen. Tanken att skita i det och åka därifrån låg nära till hands. Men bevisligen är jag ett våp för jag målade en omgång men insåg att jag inte ska erbjuda mig att göra sådant igen.

När jag väl kom hem var det dags för dagens höjdpunkt. Tvätta. Så jag släpade ner 2 överfulla IKEAkassar för att inse att tvätten skulle ha skett dagen innan. Tur i oturen fick jag en ny tid nästkommande dag. Det var helgen. I ett nötskal ungefär.

Tigermat

Efter en längre tidsvånda så kom till slut insikten att det inte fanns någon återvändo. Så i fredags kom veterinären och tittade på kompisens häst. Så nu börjar hon forma beslutet om att ta bort hästen. Veterinären slog huvudet på spiken när hon liknade relationen mellan häst och ägare som en misshandlad hustru. Men faktum kvarstår i en hård verkligenhet. Nåt är fel med hästen. Utöver att den är stor och dum. För svår att rida för en vanlig hobbyryttare och inte tillräckligt bra för tävlingsryttarna. I kombination med storlek som en älg så är det ingen hit. Dessutom har han riktigt dålig balans och någonstans är det nåt som inte stämmer.

Så det blir ett dilemma. Hästen är smått omöjlig att sälja och går inte igenom en veterinärbesikting. Och att sälja honom för en spottstyver till nån är inte ett bra alternativ. För den som köper en billig häst är just en orutinerad hobbyryttare som inte skulle klara av honom. Risken att hon får tillbaka hästen är för stor eller att någon faktiskt blir allvarligt skadad. Plus att han är faktiskt inte fräsch. Att utreda honom kommer i slutändan att kosta en massa pengar även om reslutatet blir att han döms ut så kommer han kosta så mycket löpande att det inte är någon idé.

Så beslutet att slakta hästen är på gång. Problemet är bara att det inte är så jäkla lätt. Skicka honom på en slaktbil till italien är INTE ett alternativ. Trotjänaravlivning går på cirka 6 000 pix och då går kroppen till destruktion. Det finns inga slakterier som tar emot hästar i krokarna. Sista alternativet är att köra upp till Kolmården och låta hästen bli tiger/lejonmat. Vilket jag faktiskt tycker är att schysst alternativ. Om inte annat är det ett hot jag ska förklara för min häst att det exiterar. Men tanken på att köra 45-50 mil enkel resa med hysteriskt gråtande tjejkompis lockar inte... Så nu återstår att se hur eländet reder ut i sig. Roligt är det i alla fall inte.

Helgen som gick

Var jag och en viss hund modell större på intagningsprov. Som vi klarade. Så nu ska vi bara klara av 8 månaders utbildning.

fy satan

Jag är en häxa. Idag mockade jag OM boxen hos hästen bara för att det inte såg ut som jag ville. Det handlar inte om personen som mockade.. utan om att jag är en häxa som just nu vill ha allt gjort på rätt sätt, dvs MITT sätt...

Faaaaaan vad trött jag blir på mig själv...

Irriterad

Den här veckan har jag mest varit irriterad på allt. Jag vet att det är inom mig själv det ligger men just nu kan jag bara inte låta bli. Det är som att flera personer lägger upp en smash i saker som jag kan irritera mig på. Saker som jag dessutom inte har med att göra. Vanligtvis brukar jag kunna distansera mig men hur jag än försöker så går det bara inte just nu.

Så lunch med andra går bort för det enda jag hör är hur de sitter och smaskar. Eller den där tjejen som pratar om sin mage precis heeeela tiden. Jag orkar inte höra fler teorier om vad man ska äta och varför eller vilka piller man kan eller bör äta.

För att inte tala om tjejkompisen som tog ett så klantigt beslut att jag häpnar över hur klantig man vara. Eller hur man gör sina prioriteringar. Som man behandlar andra blir man i slutändan själv behandlad. Och jag vet knappt vilket ben jag ska stå på. För åt pepparn kommer det att gå. Frågan är bara hur lång tid det tar. Pessimist eller realist... jag vet inte. Återstår väl att se.