Vrak

Förresten så hade jag röda svullnader i huden under ögonen när jag vaknade imorse. Ser rent ut sagt förjävlig ut. Så jag skippade sminket idag. Tänkte att huden behöver vila och kladdade på Chanels ögoncreme som brukar rädda det mesta. Fredagar är ju en kort arbetsdag här. Lyxigt värre. Sedan så råkade jag ta ett par byxor som tydligen är för stora numera. En topp som jag tänkte att den kan jag ju slänga i kväll för att den är på sista refrängen. Naglarna orkade jag i måla om igår kväll och nu flagar det lilla som finns till naglar bort. Summan av kardemumman. Jag ser förjävlig ut! Var precis och handlade fika till jobbet och stod på Ica och försökte komma på någon mat jag skulle laga ikväll. Gick urselt. Jag som brukar kunna komma på något. Men icke. Inget så gott ut. Enda jag tänker på nu är en tur med hästen i skogen och städa det sista hemma. En lång dusch. Måla naglarna, hälla upp ett glas vin och försöka komma på något ätbart. Bara fyra timmar på kvar på jobbet. Sen flyger jag ut genom dörren och tar helg. På den positiva sidan så är golven dammsugna och torkade, badrummet nästan skinade, soporna slängda. Behöver bara plocka i ordning lite så är allt klart ( dvs min just nu enorma samling av diverse krämer och smink är i en jäkla röra) och byta lakarn i sängen eftersom Huliganen lyckats kräkas i den inatt utan att jag vaknade. Mysigt... Men sen är det helg. Frågan är bara om jag kommer hålla mig vaken till tio ikväll. Det här ger mig en viss ångest inför nästa vecka. När jag ska ha lite folk över på middag och vill i alla fall försöka framstå som lite ordningsam.

Äntligen!

Så är det fredag! Jag ska sova sova sova... och jag längtar. Hästkompis som kommer på middag och ska sova över. Lär inte bli en sen kväll om man säger så. För jag har sovit fyra timmar per natt hela veckan.

Vill inte

Dessa karlar. Jag blir en aning matt. En dålig idé från början. Men som just då tydligen kändes som en bra idé. Så efter mycket om och men så tyckte jag näää vi lägger ner. Använde den totalt ursla frasen att nu är det snart sommar och jag vill inte ha skräp i bagaget. Mottogs sisådär. Tjat om men vi kan väl ses en sista gång och så. Sen går sommaren. Givetvis så återkommer personen med koll på att nu är minsann sommaren över. Har du träffat någon? Så var ju inte fallet. Och jag ljög inte. Kanske skulle gjort det. Skrek inte heller "Nej för fan", vilket jag nog borde gjort. Så nu är han på. Galet på. Och ju mer han försöker ju mindre vill jag. Försöker låta saker rinna ut i sanden. Det ligger en vansinnigt komplicerad historik i det hela för att göra saker och ting värre. Sånt som går en herrejävlar massa år tillbaka. Men jag vill bara inte. Tanken på sex men honom lockar inte alls. Han har lyckats med all tydlighet påvisa en jäkla massa sidor som jag inte uppskattar. Alls. Så jag får väl vara tydlig. Övertydlig. Summan av det hela är att det är en förbannat dålig idé att knulla med killkompisar. Blir bara katastrof. Jag kan inte inte hjälpa att han har satt sig själv i skiten. Hans liv hans problem. Helt ärligt har jag ingen som helst uppsida någonstans med honom. Möjligvis att få ligga då och då. Inte fy skam iofs. Men som sagt var jag vill ju inte ens det. Frågan hur jag ska få honom att förstå utan att skada hans fragila manliga ego.

Lagen om tingens jävlighet

Igår var min plan att livet skulle återgå till det normala. I lagom takt. Alltså var planen att idag skulle jag börja rida min grovt försummande häst. Planen gick käpprätt åt skogen. För igår hade fröken behagat trampa av sig en sko. Med påföljden relativt trasig hov. Hovslagaren kan inte komma förrens imorgon. Så Fröken får fint finna sig att det blir inlåsning i boxen i 2 dagar. Av den enkla anledningen att det är bra att ha någon hov kvar att sätta fast skon i. Jag är inte avundsjuk på hovslagaren för hon kommer vara ett komplett as att sko imorgon. Men är man dum och klantig så får man lida. Projekt att börja rida kommer helt enkelt att förflyttas till lördag.

Men vad fan...

Min käre far ligger på en strand vid medelhavet och glassar. Eller rättare sagt ringer mig HELA tiden om diverse olika grejer som är katastof och måste göras NU. Den här veckan har varit brandkårsutryckningar dagligen. Igår kom jag hem hällde upp ett par stooora glas rödvin och dog en smula på soffan. Vilket innebär att jag glömde börja beta av min gedigna lista av saker jag måste fixa innan helgen. Eller rättare sagt innan imorgon bitti. Så nu sitter jag och ska försöka få ihop allt utan att behöva stressa runt ikväll. För då måste jag även packa och röja upp hemma. Hundar ska dessutom fördelas ut till hundvakter. Sånt tar tid vet jag med erfarenhet.

I det allmänna virrvarret

Så blir saker och ting försummade. Deluxe försummade. Alltså får hästen helt sonika vila den här veckan också. Kombinationen gräsligt mycket att göra, trött och syndafloden från hell gör att jag känner mig lätt överkörd. Plus att jag får dåligt samvete att lämna hundarna. Nästa vecka har jag tänkt mig att vardagen ska återkomma. Från och med tisdag ungefär. Nu hällregnar det ute. Mitt i virrvarret kom jag dessutom på att hästen nog vill ha ett nytt stalltäcke i vinter. Hon som inte alls har några täcken. Men nu har hon ett nytt som dessutom inte ens är i en rolig färg. Men jag vet ju hur det är när jag kommer på att jag måste ha ett, då finns det inte inne i rätt storlek. Planen för dagen är ta hand om hästen, gå långpromenad med hundarna, ligga i soffan och äta B&J. Nu ska jag gå ut och se söt ut till personalen.. lär lyckas för jag köpte godis till dem idag ( heter så för att jag har förbannat ont i magen, ryggen och jag tror faktiskt choklad hjälper). Vem vet kanske till och med målar naglarna ikväll...

Den som väntar på något gott

Mamma har köpt muta till mig. Finfin muta. Enda problemet är att det är en dryg vecka till de kommer hem. Hur ska jag kunna vänta SÅ länge?

Jo men det är lugnt

Förra veckan flög förbi. Tillbringade större delen i Stockholm och fick en hel del gjort. Jobbmässigt alltså. Utöver det lyckades jag shoppa lite nya kläder. Så jag är ganska nöjd trots allt. Så när helgen väl kom så var jag tröttare än tröttast. Helt normalt att somna vid halv tio på kvällarna och sova en sisådär 10 timmar. Inte alls faktiskt. Förkylningen är ett faktum. Nu befinner sig mina föräldrar på olika platser vid medelhavet och njuter. Inte alls orättvist. Har bara 2 hundar, 4 katter, en häst och ett företag att ta hand om. Hur lugnt som helst. För att piffa till det hela ska helgen tillbringas på mässa nere i Europa. Jag är måttligt road just nu. Men bara att ta en dag i taget så löser det sig. Ser fram emot att saker återgår till det normala. Just ja. Syrran är höggravid dessutom.