Då och nu

I helgen sprang jag på en gammal klasskamrat. Som jag inte träffat på massor med år. Vi gick i samma klass på mellan och högstadiet. Hon visar sig vara en av dom som fortfarande har kontakt med tjejerna i klassen. Jag passade nog aldrig riktigt in. På nåt sätt har jag nog aldrig gjort det, passat in. Eller kanske inte velat passa in. Är det någon skillnad? Jo det är det nog.

Hon nämnde att de hade träffats nyligen och faktiskt hade pratat om mig. Om mig??? Jaha, vaddå? ( undrade i mitt stilla sinne hur kul det kunde vara att prata om mig.. ) Jooo det var det där när jag färgade mitt hår rött. Rött var ju en snäll omskrivning. Det var fanimej självlysande och otroligt lockigt, jag hade ju permanentat det precis innan. Klart att det var meningen att det skulle bli rött kanske inte så rött bara. Tanken på vad andra skulle tycka slog inte mig alls. Jag hade inte tänkt på reaktionen hos mina klasskamrater. Jag ville ju bara färga håret. Inte svårare än så. Men nu när jag tänker efter så är det nog lite talande för hur jag funkar. Jag gör som jag vill och upptäcker ytterst förvånat reaktionerna efteråt.

Så nu funderar jag lite på den tiden. Och lyssnar på Hanna Hellquists sommarprogram.

Helgen

En av de bästa på lääääänge. Väldigt länge. Den var bara så bra. Inte så där att man skrattar hysteriskt hela tiden. Men så trevlig. Och fy vad sliten jag var igår. Och idag. Men utlovar någon uppdatering. Nu ska jag bara överleva den här dagen med.

Fredag....

och jag är fasen bakis. Men det är ok. För det var liksom värt det. Besök från stora staden som inleddes med citatet "att ikväll ska vi verkligen ta det lugnt".

En timme senare hade det gått åt pipan. Oväntat? Inte ett dugg.

Tillbaka

Efter ett antal dagar i Falsterbo. Kom hem trött och rejält smutsig. Blev lite anekdoter trots allt.

* Mängder av hästar. Mer eller mindre fantastiska. Kan avslöja att hindren i Grand Prix är jävligt stora när man står bredvid. Ännu mer facinerade att hästarna faktiskt hoppar och ibland med en halv meters marginal.

* Jag blev djupt förälskad. I en hingst så klart. Ryttaren var dessutom väldigt duktig och red fint. Så kolla in Rush Hour den ska jag betäcka min med.. sen.. om några år... Men den var så fin så positiv och samarbetsvillig men ändå med glimten i ögat. I'm in loooove

* Kompisarna som jag numera bara springer på i Falsterbo var på plats. Inga stora förändringar. Vissa red med mer eller mindre bra resultat.

* Brukar ni sova topless i samma rum som killkompisar? Och traska runt i trosor. Bara? Och då är jag inte pryd.. men skulle aldrig ens komma på tanken.

* Veckans roligaste: när jag vid 2-snåret uppmanade ett gäng valpar att lämna småflickornas tält ifred och får reaktionen:
Jaaa men vaddårå tror du att du är 35 eller?
Jaaa jag är faktiskt det..
Vilket roade sällskapet. Och killen såg rätt paff ut.

* Tydligen får man inte cykla utan lampa och skjutsa i mörker. Enligt farbror polisen...

Med andra ord. Dagar som när man var tonåring igen.

och sen så..

glömde jag ju att det faktiskt händer nåt kul idag. Falsterbo. Därav den arla morgonen. På med solskyddsfaktorn, solglasögonen, fyll termosen med kaffe och sen blir det hästar för hela slanten. Och lite kompisar från den stora staden. Garanterat en massa skvaller...

Jag kommer att stupa i säng ikväll. Det känns fint.

så där lagom fiffigt

Är att vakna mitt i natten och komma på att joo men jag har ju ett par deckare brevid mig. Utifall att jag inte skulle kunna somna om...

Som jag givetvis börjar läsa. En bok senare och nu är det snart dags att gå upp. Skitsmart verkligen. För övrigt förstår jag inte alls varför alla pratar om Mons Kallentoft. Inte ett dugg imponerad. Inte heller av Belina Olssons nya. Som jag verkligen hoppades på. Däremot Oates "Dödgrävarens dotter" var en trevlig bekantskap.

Är det bara jag eller är morgonpasset tråkigare nu i sommar?

Trött

Johodå jag har sovit inatt. Bra till och med om man bortser från att jag vaknade efter en timmes sömn. Drömde konstigt och otäckt. Men nu är det måndag igen.

Falsterbo denna vecka. Sen hur mycket jag kommer åka ner vet jag inte riktigt. Beror på hur mycket pengar som står på kontot. Det gick ju en del i lördags. Men kändes som en skitbra idé då. Kanske nu med. Jag behöver ha mer roligt för att stå ut med livet ibland. Framför allt efter en skitvecka som förra veckan var. Orkar inte riktigt med bråk. Tar för mycekt energi som jag inte har.

Men annars känns det som att jag hittar tillbaka till det gamla jaget. Som faktiskt var en glad person. Inte bara på ytan. Som tyckte att saker var roliga.

Däremot är jag less på killar. Orkar inte med trassel. I min värld är det egentligen enkelt. Svart eller vitt. Inte grått, kanske utifall att eller åt vilket håll blåser vinden idag. Jag fixar svart och vitt inte klafset emellan. Så jag får nog vara tydligare. Mer rak. För nu är jag bara rastlös och uttråkad. Igen. Känns som ett tema. Jag blir uttråkad innan det ens har hänt nåt. I min värld är det så lätt. Antingen så vill man eller inte. Då löser man det. Man kan inte ha hänglsen och livrem när det gäller sånt här... då blir det handlingsförlamat. Och det är ju måttligt sexigt. Och sexigt är ju rätt bra. Faktiskt.

Så nu ska jag ta en kopp kaffe innan jag åker och duttar med hästen. Sen ska jag städa och spela jävligt hög musik. För nu skiter jag i det.. nu ska jag och Huliganen ha party med varandra. Plus att jag faktiskt har en bok hemma på nattduksbordet som tom verkar lovande.

WHOA!

By night

Efter alla konstiga bröllopsbestyr var det lite skönt att göra något annat än familj. Så igår mötte jag upp en kompis på stan för en åkta hederlig krogrunda med skvaller om gammalt folk och gamla tider. Krasst sett så är jag i stort sett aldrig ute på stan här. Det blir liksom inte av. Plus att jag har en aning svårt att hitta ställen jag gillar. Gnälligt jag vet. Men jag är fortfarande van vid Söder.. och så fort jag kommer upp till stan så går jag ut. Och har så där riktigt kul. Det blir aldrig så kul här...

Det där småstadskomplexet finns liksom och frodas. Jag tyckte nästan att jag hade tagit i lite väl och faktiskt sminkat mig och så.. tills jag kom ut. Herregud! Det är en tävling i vem som är snyggast och coolast. Vilket iofs är ytterst roligt att titta på, underhållningsvärdet är enormt.

Sen är det ju det där gamla dilemmat när man springer på gamla klasskamrater. Ska man hälsa eller inte? Jag blev till slut tvungen att hälsa.. efter att ha sprungit på dom 4 gånger under kvällen. Staden är ju inte så stor så även om man byter ställe så finns det risk att man springer på samma folk igen.

Men visst det finns ju en del ställen som är helt ok. Musiken är ju generellt komplett bredrövlig..

Jahapp

SÅ var syrran bortgift..

Dagen D..

Återkommer med detaljerna ikväll.. men jag hoppas så det blir en lyckad dag..

Underverket

Världens sötaste

Att det bara bara blev en kattunge kan jag redan nu inse att det inte är en hit för min ekonomi. Parningsavgift, medlemskap i kattklubbar, registeringsavgift, vaccinationer och just det kostnaden för akut kejsarsnitt. Kommer lätt att överstiga vad jag kan få betalt för kattungen. OM jag nu säljer den för blödig som jag är lär jag ju blev helt förälskad i det lilla knytet. Då blir det från början en ännu dyrare katt. Dessutom är det ju en liten hona... och det kan man hitta skäl till att behålla. Att jag sen inte vill ha fler katter är ju bara en bisak...en mer eller mindre..

Men nu ligger dom i lådan och spinner ikapp. Mor och dotter. Verkar som att mjölken har börjat funka i alla fall.

Guldklimp

Lillkatten väckte mig inatt. Ville att jag skulle hålla tass för det var dags. Slutade med akut kejsarsnitt och det var bara en unge.

Men just nu har lillkatten börjat kvickna till och upptäckt sin unge. Så nu ligger dom och sover ihop.

Oh well

Allt är fel. Framför allt jag.

Jaha

Summan av kardemumman är att det är fel på mig. Jag har gjort fel. Tydligen utmålar jag mig som offer. Och är jävligt gnällig.

Säkert sant. Inte påstått att jag är ofelbar. Men det här blev fel. Fruktansvärt fel. Men det är inte jag som valde att para hunden, boka in hundläger osv. Visst jag skulle hjälpa till. Men när det kändes som att det bara ökade i omfattning så kändes det inte bra.

Så jag fick höra att min tjänster inte behövs. Att det fixar sig. Men att jag har lurats. Fortsättning lär följa.

30

Temperaturen i köket visar på 30 grader. Men nu börjar det kännas svalt. Vaknade och frös imorse. Dags att plocka fram duntäcket igen.

Längtar efter en sovmorgon där jag faktiskt kan sova. Länge. Inte vakna 6 och vara skittrött för att Huliganen välter ner telefonen eller försöker välta lampan... eller klättra i persiennerna.

Nu kaffe - i mängder. Känns nämligen som måndag.

Dum på riktigt

En sak har jag lärt mig. Jag ska aldrig mer tacka ja till saker. Även om jag vill så jävla väl så blir det så fel. Lillkatten ska ju ha ungar. En av syrrans hundar ska ha valpar. Så visst de kan väl bo här första veckan så kan syrran åka på hundläger. Nån får ju hjälpa mig för det är Falsterboveckan samtidigt.

Nu står jag här. Veckan blir typ 1,5 halv vecka och plötsligt behöver jag vara hemma och passa valparna typ hela tiden. Plus att de ska födas. Jag har aldrig varit med om varken kattungar som föds eller hundvalpar. Sen kom kommentarer som att de kanske behöver stödmatas och skötas en massa för hon kanske inte är en bra mamma. Hunden alltså. Jo men visst. Precis vad jag hade tänkt mig...

Jag hade tänkt mig att i alla fall jobba lite. De dagar jag inte är i Falsterbo. Så jag känner mig lite lätt rövknullad. För så jävla snäll är jag inte att jag offrar den veckan på året som Falsterbo ligger för att vara fullservice åt syrrans valpar. Medans hon är på läger. Som jag funderade på att åka på, men kom på att det krockar med Falsterbo. Alltså inte aktuellt. Och sen kommer mamma med kommentaren: Jag tänker inte hjälpa till så mycket för jag har ju semester. Jaaaa??? Och vad fan tror du jag har då? Inget liv, eller något som jag vill göra?

Sen kom kommentaren från syrran. Men du kan ju inte jobba och ha hästen. Så många timmar kan inte hunden vara själv. Näää jag tänkte titta förbi emellan. Och förvisso hade jag tänkt att vila hästen. Men just nu känner jag mig så jävla blåst att det är helt osannolikt. Hur i helvete kunde jag vara så dum att jag gick med på det här!!! Och det är väl inte någons fel förutom mitt eget. Jag borde ju insett att det var så här mycket jobb och ansvar. Men just nu känns det helt övermäktigt.

Och jag är dum på riktigt. Nu om någon gång så är det officiellt. Och alla kommer bli sura på mig och jag kommer att vara pissjävla sur för det här. Men jag känner mig så förbaskat blåst.

Nu har det gått för långt

Visst lillkatten ska få ungar vilken dag som helst så visst hon är ursäktad för mycket. Men det är fan inte okej att råka trampa ner tassen i mitt morgonkaffe!!!

Prinsen på ärten

Börjar ana att det finns ett tema här..

33

Det är inte roligt. Jag har 33 grader inomhus trots försök att vädra och jag är bakis. Men lite nöjd ;)

Köpte fläkt idag. Klart att skiten inte fungerar. Alls.

så där ja..

Med tanke på att jag har 2 bärbara datorer borde ju nån fungera. Men så var inte fallet. Så jag har känt mig en aning handikappad. Äntligen fungerar i alla fall en av dom..

Så semester. Inte alls dumt. Ytterst lugn tillställning på en ö i Grekland. Med sol, bad och allt det där. Underhållningen var ytterst sparsmakad. Vi ville till ett lugnt ställe.. men efter några dagar så hade vi sett alla i byn.

Mest skrämmande: Farbror Calypso, 65 bast och 2 huvuden kortaren än jag ville bjuda ut oss på drinkar.

Veckans hajmat: Ungen som var med på badbåten och terroriserade alla. Det där med att grekiska barn är snälla visade sig vara en myt. Jag föreslog att vi skulle knyta ett snöre runt magen och slänga honom efter båten.

Veckans varför? Om man nu tvunget ska vara nudist.. måste man ligga på en luftmadrass och verkligen sära på benen???