måndag 25 oktober 2010

Bara att konstatera

Jag blev lite irriterad på Herr Strul för ett tag sen. Utan någon anledning egentligen. Men struntade i att höra av mig. För han hör ju ändå alltid av sig*. Förr eller senare. Mycket riktigt. Fast nu tog det bara en dryg månad innan han hörde av sig och undrade om jag lever..

Sen är jag knäpp. Som på riktigt. Igår fick jag ett ryck. Händer då och då. Mamma hade börjat sticka en kofta åt syster ysters dotter. Så igår kom jag på att jag skulle sticka. Snabbt gjort. Hämtade garn hos mamma och hon fick hjälpa mig igång. Tanken var en halsduk. I fula färger. Och jaaa ful som fan. Så jag repar nog upp den och ger tillbaka garnet. För varför köpa en halsduk för några hundra när man kan beställa ett Knit-kit på internet för 400 spänn. Med garn, mönster och stickor. Som jag typ råkade göra idag.

Frågan är nu om jag kommer att lyckas att sticka en 2 (!!!) meter lång halsduk i fin merinoull. Dels om den kommer att bli klar innan jag tröttnat och om jag blir klar... kommer den gå att använda???

Men som dagt var. Det kändes som en JÄVLIGT bra idé just då..


* och igår svarade jag att jag satt i soffan och stickade. Han höll på att dö av förvåning...

Förresten..

Så har jag numera ett duschdraperi men påsydda volanger. Rätt förfärligt. Men jag ler åt det nästan varje gång jag ser det. Om inte annat så höll tjejkompisen på att dö av chock när hon såg det..


Måndag

Idag fick jag försynt förklara för en kompis att ringa till mig halv åtta på morgonen när jag precis kommit innanför dörren till jobbet är helt ok. Om det är viktigt! Inte för att man har bäbis och har tråkigt...

fredag 22 oktober 2010

Gnällkärring

Det är officiellt. Jag har blivit en gnällkärring.

Eftersom att jag är lat och har ett dåligt morgonhumör och måste ha kaffe på morgonen och i det mjölk brukar jag köpa en massa förpackningar med mjölk till jobbet. Så att det alltid finns mjölk. Alltså köper jag mjölk med lång hållbarhet och många så finns det ett lager.

Grejen är dock den att det är skruvkork på förpackningarna. Så man ser inte vilken som är öppnad. Varpå jag påtalat hur många gånger som helst att öppnar man en förpackning så ställer man den i dörren på kylskåpet. INTE ner bland de andra som är oöppnade. Det slutar med att det står flera öppnade som ingen har en aning om när de öppnades. Kan väl inte vara så svårt?

Tydligen är det väldigt svårt. Alltså i stil med rymdforskninge eller nåt. För imorse hände det igen ( och jag VET vem som är skyldig! Samma person som inte kan ta ett telemeddelande och faktiskt skriva VEM som ringt, ta telefonnummer och tidpunkt. Som även skiter i den enklaste instruktionen på labbet i frågan om att om man diskar grejer ska de faktiskt vara rena inte bara spolade med vatten. Finns något som heter diskmedel som man kan använda). Så idag blev jag så jäkla irriterad över att man inte kan lyssna på den enklaste jävla instruktionen att jag skrev en lapp modell stor och satte i kylskåpet.

Japp jag är en kärring...

På fötter

Senaste veckan har jag legat i soffen med en förkylning och infektion i kroppen. Med resultatet att jag varit helt slut. Men nu är jag väl på fötter igen. Annars inget kul. Alls. Vardag. Grått, mörkt och kallt. Visst ja. Blåsigt. Skånsk höst/vinter. Ingen mumma direkt.

onsdag 13 oktober 2010

Är det bara jag???

Men vem fan åker frivilligt och bor hos sina svärföräldrar i 3 veckor???

Små ministeg..

Men hoppningen börjar kännas bättre. Planen är att hoppa över så små pinnar så länge att jag ruttnar på det innan jag höjer. Självförtroendet och känslan ska finnas på plats innan vi höjer. På riktigt. För planen för mig är att jag ska vara så säker att jag verkligen rider. Sen ska det blir stort. På riktigt. Men har man inte hoppat på många år så får det ta tid. Men det går jävligt mycket bättre. Faktiskt.

fredag 8 oktober 2010

Enda gången..



Det är godkänt att guldboots på hästen är när man tar 3 (!!!) VM-guld...

FOTO: Kit Houghton/FEI

En av Råttans valpar



Lite söta är dom allt

torsdag 7 oktober 2010

Äntligen!

Fick en av mina favoritförfattare Nobelpriset. Som jag har hoppas på skulle få det i flera år. Så om ni inte har läst. Gör det.

Förslag

Kan vi inte införa en ny regel? På vintern behöver man inte gå upp förrens det är ljust ute? Och sen får man gå hem innan det blir mörkt?

Häromdagen tyckte jag att det var helt ok om det regnar. Bara det inte blåser. Just nu så tror jag att jag ångrar mig. Hästen är nipprig som fasen när det blåser. Hundarna är som tvättsvampar av smuts när det regnar. Pest eller kolera alltså.

Och nej det känns inte helt snällt att låsa in hundarna på toa för att dom inte ska smutsa ner hela lägenheten. Även om det iofs skulle vara praktiskt. I alla fall om man som jag avskyr att städa... och gärna vill ha det städat.

onsdag 6 oktober 2010

Om...

Man är hund som jag passar så ett jävligt bra tips att INTE tugga på mina skor..

Eller trots att vi var ute vid 23... vid 6 på morgonen när jag precis gått upp och ska gå ut med hundarna sätta sig och pinka på golvet bredvid mig..

Skälla i kör i bilen så länge att jag till slut sitter av hästen, går ur ridhuset med häst i släptåg för att påtala att det är nog..

söndag 3 oktober 2010

Idag

Fyller jag år. Och igår hade jag några kompisar över på en liten fest.

Idag var jag inte pigg när jag vaknade. Men har hämtat upp mig och tom gjort tårta. Festen inleddes men att killen som kom in satte sig med ett stort leende och direkt började förhöra mig om jag träffar Herr Strul fortfarande. Det satte liksom ribban för kvällen . Sen hjälpte den andra killkompisen till att fylla i det jag febrilt försökte mörka. Vi hade kul och satt bara och pratade en hel massa strunt.

Och jaaa det är verkligen synd att han är gift och har barn. Och han kommer ihåg exakt när vi har sprungit på varandra under året. Och är världens roligaste och charmigaste kille.

fredag 1 oktober 2010

jag bara råååkade

Ge den här nytt namn... det bara flög ur mig. Dessvärre passar det utmärkt. Tjejkompisen refererar till honom med öknamnet.

Det blev Butter. Och det passar verkligen!

Nära skjuter ingen hare

Eftersom att jag numera står i ett stall där ägarna är duktiga hoppryttare. Betoning på duktiga. Killen hoppade upp på en häst i helgen iklädd snickarbrallor utan hjälm, släppte tyglarna och höll i manen och red igenom en 4 kombination på typ 1,20-1,30 i perfekt balans. Sällan jag blir riktigt imponerad. Men det blev jag. Jävlar vad han kan rida! Men då blir det ju onekligen så att man blir lite peppad att börja hoppa igen. Det var ju minst 3 år sen jag hoppade ordentligt. Och jag har blivit feg. Men jag har ju en häst som onekligen hoppar riktigt bra. Så jag har börjat så smått. Det kommer ta lite tid att få in känslan igen. Men jag kommer att få hjälp. Så nu blir det lite hoppning varannan dag för att få in färskheten igen. Och nu pratar vi hinder i storleksordningen liten ponny. Igår skulle jag ge mig på den där 4 kombinationen och jag har aldrig varit så säker på att jag skulle åka av. För hon blev tveksam på andra hindret och jag tog inget beslut. Så det blev ett stopp på andra hindret och hon kastade sig ut åt sidan. Jag hängde inte riktigt med där och när jag kom ur balans så blev hon rädd och drog. Jag var helt säker på att jag skulle åka.. frågan var bara hur? Men på något mirakulöst sätt så satt jag kvar och fick stopp på henne. Fick tom kommentaren att det såg riktigt otäckt ut. PUH!

Det löste sig i trots allt. Och jag fick väl lite jävlar anamma igen. Men inser att jag idag ska åka och köpa den där nya ridhjälmen i helgen. Känns som att den kommer komma till användning...

Nu är det i alla fall fredag. Och jag fyller år i helgen. Festen ställde jag in av en massa skäl. Men i veckan hörde en gammal kompis av sig. Han jag träffade på den här festen. Meddelade att han kommer. Och jag blev verkligen glad. Så nu blir det de närmast sörjande. Väldigt enkelt. Och inga personer som kräver en massa energi från mig. Lär väl tom sluta med en vända ner på stan. Det var inte igår om man säger så...