Gnällblogg

Jo men visst det finns hopp om livet. Massor. Förutom att jag har legat sjuk i en vecka nu. I fredags trodde jag att jag var frisk. Kändes mycket bättre så jag åkte och jobbade. Smart drag. Verkligen. Fredagkväll kom bakslaget. Så nu har jag tillbringat helgen i sängen mer eller mindre hela tiden. Var ju tvungen att ta hand om hästen som skulle få nya skor och så. Hon är förövrigt under igångsättning. Så i söndags var det dags att skritta ut med hästkompisarna. Dunderförkyld matte, häst med nya skor, nyklippt samma morgon, vilat dagen innan, ökat på kraftfoder igen... vilket resulterade i dunderpigg häst och matte som optimistiskt nog tänkte att såååå illa kan det ju inte bli. Vi överlevde men ingen av flickorna som var med ville byta häst med mig. Konstigt? Är väl bara sött med hästar som när man sitter upp direkt känner att ryggen är som en böjd båge. Men vi kom hem utan några större incidenter. Det där med skitt en halvtimme och 5 minuters trav per har vi skilda åsikter om..