Jag erkänner att jag inte gjorde vågen imorse när det hade kommit snö igen. Alls. Eftersom att jag "försov" mig och egentligen var sen som fasen till jobbet. Men jag gav upp den stressiga attityden satte fart. Efter rastning av hundar som tycker att snö är riktigt kul så fick jag motsrävigt hålla med dem. Det blir blir ju en aning ljusare ute.
Jag var ju som sagt var bortrest större delen av förra veckan så jag hade bokat in kompis som hästvakt som även fick uppdraget att longera hästen. I fredags körde allt ihop sig för jag fick en långt möte som jag inte hade räknat med som dessutom drog ut på tiden. Så det blev nya tag i lördags. Efter en viss övervägning kom jag nog fram till att det var en god idé att longera trots allt. Vilket visade sig vara en god idé. Repris på söndagen och betoning på rastning. Hästen kunde nämligen inte skritta alls i början. Men så igår efter en massa vånda så var det bara att sitta upp. Då var hon snäll som en kossa. Skönt! ( hästen har numera en benägenhet att explodera i skritt vilket är måttligt roande) Så nu ska vi köra på. Dessutom var en mycket duktig hästmänniska i ridhuset som instämde i min teori. Hon är inte halt men svagare i högerbak så det är bara att stärka upp. Nu ska bara inspirationen komma. Den har liksom försvunnit längs vägen efter 1,5 år av småskador som löser av varandra. Så inga vrickningar eller rulla fast i boxen tack! Sen att det kändes som att jag glömt bort hur man gör när man rider är ju en annan femma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar