Nyheten

Saker och ting ändrar jag sig i livet när man minst av allt anar det. Om någon hade talat om för mig i augusti förra året om hur mitt liv skulle se ut idag hade jag skrattat. Milt sagt. Men det går visst fort i hockey eller hur brukar man säga?

Nåja det fanns ju vissa frågor som kom upp till diskussion redan första helgen som jag sedan hade lite lätt panik över. För faktumet var att en av Ls stora drömmar var att ha en familj. Vilket inte direkt var min dröm kan man ju säga. På sätt och vis hade ju jag redan det. Ett smärre zoo som familj.

Efter mycket om och men med mina argument så sträckte jag mig till att visst vi kan väl möjligtvis se om det blir barn eller ej. Men tanke på ålder osv så är det ju knappast en möjlighet att det går. Så kan vi ju sammanfatta det. Vi kanske inte ens passar ihop. Är för gamla. Jag vägrar att det ska bli huvudfokus och sedan gå vidare med IVF osv..

Så jag blev en aning förvånad när den där mensen inte kom som den skulle efter att vi träffats ungefär ett halvår med 55 mils pendling. Ännu mer förvånad när den där stickan visade på att jag var gravid. Så då väntade jag mig att nåja... det kan ju liksom gå över??? Tidsplanen för min flytt och allt var redan spikad. Men gravid???
Nåja nu har det gått ett tag. Vi gjorde kub-test och fick se på ultraljudet att det var något som snurrade runt i magen. Mycket surrealistiskt. Då började det bli verkligt. Nu har det gått ytterligare en tid och det börja dra ihop sig till det "stora" ultraljudet. Jag har fortfarande svårt att förstå att det är sant. Just nu har jag semester från jobbet som jag slutar på. Tanken var liksom att fixa nytt på plats här. Men nu gravid??? Nåja får bli som det blir. Men det här är förklaringen till min trötthet som är obeskrivlig.