Se på fan det finns lite hopp om livet! Senaste veckorna eller så har jag rullat igång fröken. Igår visade hon med all tydlighet att hon är på gång. Efter en uteritt utan någon vidare broms och både bakutspakar, brallar och galopp med pip på stället. Det var så att jag fick ropa åt kompisen att vänta på oss. För som sagt släppa iväg en häst som glatt biter fast i bettet och är fruktansvärt stark är ingen höjdare. Dessutom bodde det monster i varje brevlåda/soptunna/sten.
Men det känns fantastiskt skönt och roligt att rida igen! Och väl tillbaka i stallet började det regna igen. Vi har fått ha hästarna i vinterhagarna sista dagarna för gräshagarna mer eller mindre stod under vatten. Inte så värst konstigt med tanke på att det mer eller mindre regnat konstant senaste veckorna. Känns redan som riktig höst. Igår blev det varma mackor, te, filt och varma katter* i knät.
* nåt får de ju faktiskt bidra med... däremot är jag tveksam till att försöka sova med en katt på ryggen och en som kurat ihop sig mellan mina ben. Tills slut gick Huliganen med på att ligga på kudden mitt i sängen. Inte lätt att vara kung och bara få bästa platsen i sängen och tvinga matte att ligga på ena kanten. Verkligen hårt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar