Det är måndag. Och jag försov mig. Klarade mig ifrån mitt annars helt värdelösa morgonhumör. Men ändå. Och på hundpromenaden imorse kom en kille fram och vill prata hund och jag var snäll trevlig och tillmötesgående. Reklam för hundvalpar kallas det. Kom till jobbet. Insåg att någon inte tagit med sig rena kläder. Alltså fick jag ha på mig ett par byxor som klämmer runt magen. Det är inte alls bekvämt. Och jag känner mig som en michelinigubbe i dom. Och nu känns det som att jag har hormonsvallningar så jag är varm och kall omvartannat. Så där lagom otrevligt.
Men det är måndag och snart kan jag gå hem. Eller rättare sagt åka till stallet. Och försöka skritta på överentusiastisk häst. Som inte alls vill skritta på tygeln och vara duktig. Mer springa med huvudet i vädret i sidled.. i galopp. Vi är inte helt överens om vilket som gäller. Igår tänkte jag att det går säkert med tränsbett. Eller hur? Det där med att folk säger att det handlar om att man ska kunna rida med alla bett har inte fattat nåt. För hon skiter fullständigt i alla förhållningar med tränsbett och biter sig fast och drar. Och hon ger sig inte. Det tar 45 min att få henne att kanske samarbeta. Så det blir kandaret. Och jag ska köpa ett kimbelwick eller pelham och rida ut/hoppa med. Hoppas att det går. Pessoa går ibland men hon gillar inte hävstången. Men kandaret går finfint. Men jag vill kunna rida på nåt annat.
Sen är jag trött på tjejkompisar som väljer fullkomliga stolpskott som pojkvänner. Och skaffar barn med dom. Och nu står där och undrar hur de ska göra. Jag fattar inte riktigt problemet. Har man en kille som håller på en kontrollgrejen så kommer det att gå åt helvete. Det är bara att lämna. Finns ingen annan väg. Om man inte vill hamna på aftonbladets löpsedel som ännu en kvinna som blir misshandlad/ ihjälslagen av sin karl. Och om en kille en månad efter att man fått barn ihop uppvisar en helt annan personlighet än förut så är det ett väldigt stort varningstecken. Bara är så.
Men men finns ju ljuspunkter i tillvaron. Hästen verkar vara bättre. Det är fint väder i Stockholm och skitväder här. Vem älskar inte att ha 8-10 grader varmt, regn och blåst i maj? Och syrrans unge verkar må bra. Den söta shettis/falabellan är såld och inte till mig. Jag har nog hittat en ny dressyrsadel som inte kostar en förmögenhet. Dessutom dammsög jag igår.
Igår konstaterade jag att min mormor som har flyttat ner hit har precis lika ocharmig personlighet som innan. Fast nu är det nästan roligt. Igår fick jag frågan från ingenstans om varför jag inte har barn. Snygg tajming. Jag skrattar mest. Men tänk om det var en stor sorg för mig? Jag förklarade lite kallt att i skolan lärde jag mig att man behöver en man för tillverka barn. Och jag har inte hittat någon som passar för ändamålet. Och att det inte är viktigt för mig. Att det är alldeles ypperligt att syster fixar det. Så kan jag skämma bort och låna lite då och då.
Men annars leker livet. På något alldeles underlig sätt så är det rätt bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar