Vi har ett hett diskussionsämne på jobbet. Kaffet. Trivalt och egentligen ganska intetsägande men dock så viktigt.
Det finns 2 läger på jobbet. Jag skulle nog beskriva det ena lägret som kan defineras av ordet kyrkkaffe. Lite lätt smålänskt med så lite bönor som möjligt. Påminner om amerikanskt kaffe. Jaaa ni vet sånt när man hällt upp i muggen så kan man med lätthet se botten i muggen. Övriga delen av familjemedlemmar som arbetar här tillhör detta lägret.
Det andra lägret drivs av mig vilket gör att kaffet kan kallas " Ängelkaffe" eller nåt. Eller fosterfördrivande som min far surt kallade det härom morgonen. Jag svarade glatt att det var det som var meningen. Då kanske han skulle bli av med sin stora mage. För det är väl ett unge där inne??? Konstigt nog blängde han surt på mig.
Nåja diskussionerna förkommer i stort sett dagligen. Min store tjocke far muttrar om att han minsann ska göra en beredningsedel för kaffe och jag erbjuder mig varje dag att göra den. Men tydligen är jag inte betrodd.
Däremot har jag kommit på lösningen. När någon ur andra lägret sätter på kaffe och går därifrån så smiter jag in i köket och lägger på att par extra mått. Lite vardagsterrorism. De verkar inte att klurat ut det än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar