Så var julen över för det här året. Det blev kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig. Framför allt så saboterade den där resan till Stockholm precis allt. Det var ingen hit att köra hem den 23 december i vinterväglag som dagen till ära inte var av det trevligare slaget.
Min tidsplanering hängde helt på att jag skulle vara ledig den 23 december. Så är julafton infann sig såg mitt hem ut som en komplett kaos, inga julklappar införskaffade. Som tur var så räddade syrran och masen mig och köpte julklappar till familjen. För jag stod i affären helt nollställd. För jag hade ju bjudit hem folk på middag den 23e och hade inte förnuft att boka av det. Så jag var dessutom lätt bakis på julafton. Vilken dundrande hit. Eller inte. Jag blir väldigt less på min optimistiska planering ibland.
På juldagen kommer en killkompis förbi och fikar under tiden som jag jobbade på att minska mitt berg av tvätt. Varpå vi kommer på idéen att göra om i mitt badrum. Så ut till Ikea på annandagen och köpa grejer och sen satte vi igång. Men det blev klart igår och diverse andra små saker fixade. Otroligt bra med killkompisar som tycker att det är roligt att fixa grejer. Så igår stod jag och diskade och lagade mat när han pysslade på. Helt fantastiskt. Behövde inte ens stå bredvid och se imponerad ut. Och nu har jag ett badrum som faktiskt är i min stil. En humörhöjare.
Så det finns små glädjeämnen. Ibland ganska stora. Hästen går hysteriskt bra nu även om hon är lite väl laddad för närvarande. Men vi har börjat med dressyrbyten och förbereder för fullt för galopppiruetter. Vilket känns otroligt bra. Det är en bra bit kvar men jag börjar känna att det under nästa år kanske blir start i medelsvårklass. Vilket var mitt mål ( dröm) när jag köpte henne.
Sedan var det ju det med det motsatta könet...
4 kommentarer:
1. Din Killkompis. Pratar han någon trevlig variant av skånska.
2. Lånar du ut honom? (fortfarande inte helt klar med mitt badrum. Inte hittat något nytt badrumsskåp som är stort nog..)
Som ex-hoppryttare är jag förstås imponerad över att någon har nerver att tävla msv och uppåt i dressyr. Tyckte de lätta klasserna räckte...
Vad är hennes starka sidor? Hur högt har du tävlat själv innan henne?
1. Jaa faktiskt begriplig sådan
dessutom.
2. Givetvis, inga problem. Han är lite sysslölös just nu och letar efter saker att göra. ( jag funderar febrilt).
Äh dressyr är väl ingen fara för nerverna. Har kommit till den åldern när jag tycker att det är högt när det närmare sig 1.10-1.20 när jag sitter på ryggen.. Hade ett år när jag hade några avåkningar och inser efter det att ska jag hoppa måste jag ha mer än en häst för nu känner jag att jag inte riktigt stöttar hästen.
Starka sidor ( förutom att hon hoppar mkt bra då kvalade ner till Flyinge på 3års ) är att hon har 3 bra gångarter med galoppen som den bästa. Traven har jag fått rida fram i henne men börjar bli fin. Hon har mycket god balans och "tappar" aldrig bakbenen. Sen har hon rätt så mycket temprament men är snäll. Men man måste få henne med sig. Genomgående en trevlig individ men teknisk att rida. En väldigt "lagom" häst och dessutom har hon fina mekanik så det finns mycket kvar att utveckla. Hade väl önskat att hon skulle blivit snäppet högre.
Jag har tävlat upp LA5 men hade i några år tillgång till en läromästare som gått upp till St Georg dressyr och 1,40 hopppning.
Jag är så imponerad att du vågar, tävla över huvud taget. Själv får jag någon form av rampfeber varje gång och den blir värre med åren.
Nja börjar bli lite nervig för att ev gå upp i medelsvår. Fast jag känner så att när jag åker ut så är jag förberedd. Jag har tränat så pass att det verkligen sitter på träning. Jag är liksom klar inför det jag ska göra och då spelar det ingen roll. Det går alltid sämre på tävling och jag får aldrig lika bra känsla.
Det där med nerver är nog en vanesak och prestationsgrej. Jaaa jag vill enormt mycket men inser att jag kan inte begära det. Det är inte hela världen om det inte går som jag vill. Då får det göra det nästa gång. Jag har däremot svårt för vissa utan någonslags självinsikt som gång på gång åker ut och rider klasser som de inte ens klarar av att rida hemma.
Sen tror jag att det hänger på tränaren. Har man en erfaren tränare som är ärlig så är jag övertygad om att det ökar förutsättningarna för att lyckas. Den jag har nu kommer sannolikt att åka med mig på en del tävlingar. Vilket är en enom lyx..oxh öka chansen för att det faktiskt ska gå bra.
Men det viktigaste för mig är träningen inte tävlingen i sig..
Vad har du för hästar?
Skicka en kommentar