Diskussion häromdagen per telefon, där frågan om när jag fyller år kom upp. Joo den var i oktober.
- Varför ringde du inte mig och sa att du fyller år?
- Menar du allvarligt att jag skulle ringa dig och säga att jag fyller år idag?
- Jaaa
- Det kommer aldrig att hända!
- Men du vet ju att jag inte kommer ihåg sånt..
- Förvisso, du glömmer ju bort din egen födelsedag..
- Jaaa så du måste påminna mig!
- Eller så skaffar du en kalender och skriver upp sånt?
- Joo det skulle man ju kunna göra
- Fast det förutsätter ju också att du tittar i den?
- Hahhaha! Jooo det är ju sant
- Och hur stor är sannolikheten för det?
Dagen då jag ringer för att påminna om min egen födelsedag kommer aldrig att inträffa. Enda gången är när jag ringt pappa dagen efter min födelsedag och påtalat att jag förväntar mig en kompensation utan dess like.
5 kommentarer:
Jag tycker det är helt ok att påminna folk om det bara för att vara på den säkra sidan...
Njae.. inte riktigt. Inte om det är föräldrar väl? Skulle mamma A glömma din födelsedag?
Inte alls okej. Du låter honom betala för sitt misstag hoppas jag? Dyrt..
Ingen större idé. Rinner liksom av honom. Och skäller jag så gräver han ner sig i sin lilla grotta och gömmer sig. Tänka sig vad man kan lära sig...
Men pappa får betala dyrt för sina misstag.. som när jag fyllde 30 och inte ens fick en present på min födelsedag. Kostade honom många extra nätter för mig på lyxhotell nere vid döda havet. Där det var folktomt och killarna i baren hade så jäkla tråkigt att de kom med vattenflaskan i kylhink.. till mig plats vid poolen. Och jaaa då och då kom med iste som det lagt en halvtimme på att dekorera. Dessutom utan att ens försöka ragga på en. En av dem råkade en dag säga att jag hade vackra ögon. Varpå jag genast fick en ursäkt från övriga personalen. Han var ju inte gift och förstod inte bättre så de bad så hemskt mycket om ursäkt.
Skicka en kommentar