Var hemma hos tjekompisen som varit i exil 3 veckor. I Norrland. Trevligt. Lite vin och mat så där en vardagskväll. Men så var det ju det där med kärleken. Och jag kunde inte låta bli att undra.. om henne kärlek alltså: Liksom vad är grejen med honom? Vad har han för egenskaper som jag inte sett? Nåt måste det ju vara, inte sant? Nåt som fått henne att tycka att det här är ju mannen i mitt liv..
Det ENDA hon kunde komma på var följande:
Jo men han är ju snäll..
och sen tänker hon efter en lång stund. Och konstaterar att jooo han är ju snäll.. och jag blir lite mörkrädd för varenda kille som jag träffat har jag betydligt fler positiva saker att säga än så..
3 kommentarer:
Snäll? S n ä l l?! Men please.. Som han betett sig mot barn och nyförlösta skulle jag snarare tycka att han var själva definitionen av ett svin. Och om hon ser honom som "snäll" hur definierar hon då en elak kille? En som hackar upp en i bitar och slänger en i frysen?
..or as we say in Hemstaden. "Korna är snälla de med. Men inte fan vill man bo ihop med en för det.."
Fick samma tanke jag med.. och sen suckade hon och sa att man får väl vad man förtjänar..
Skicka en kommentar