Det finns ju historik i mitt liv. Både bra och dålig. Som för alla andra antar jag. Det har väl dessutom satt sina små spår. Lite här och där kan man säga.
En sammanfattning borde kunde vara: snart alldeles för gammal, lite lätt hästtokig, gillar badboys som är något så när skötsamma, lyssnar mycket på musik och är väldigt van med att vara själv. Lägg till lite lätt utvecklad radhusångest på det.
I helgen verkar följande inträffa:
En kille kommer hit.
Som dels verkar skötsam ( alltså jävligt skötsam), seriös ( på riktigt), Verkar dessutom dyka upp ( jaaa det finns offer som tom köpt biljett och ställt in via sms samma dag). En så där seriös kille som jag brukar undvika. Hävdar att jag blivit lite lurad. För sådana killar med att så pass bra jobb osv brukar inte sitta på festival och pimpla öl.. Eller så var det att jag var lite onykter och inte kopplade. Vilket är relativt troligt. Utöver det har han ringt, varit trevlig och allt det där. På en precis lagom nivå.
Lite som väntat så triggar det alla mina värsta sidor. Panik kombinerat med att jooo men det kan bli trevligt, tendensen att överanalysera har gått i full blom och så vidare. Dessutom har jag gjort mitt absolut bästa för att skrämma honom. Han kommer ändå. Trots 2 hundar hemma, 2 katter och en häst samt att jag måste på hundutställning på söndag med min syster ( dvs han ska med). Han kommer ändå och verkar inte förfärad. Dessutom har jag påtalat ytterst tydligt hur mycket tid och pengar häst kostar. Han verkar inte skrämd. Alls.
Nu då för att göra det hela ännu bättre, har jag blivit förkyld och har feber. Fördelen är att jag blir en aning trött och sannolikt mer lik mitt normala jag än mitt hyperstressade radhusångest jag. Sedan att det var år och dag sedan jag ens dejtade någon gör att hela grejen känns helt surrealistisk.
Summan av kardemumman. Det blir nog en intressant helg. Skrämmande. Men intressant. Eller så försöker jag övertyga mig själv om det. Jag vet inte. Alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar