Kompisens son var på besök häromdagen. Sonen som är rädd för allt inklusive katter. Inom en halvtimme sprang en överlycklig unge runt med en lila katt efter sig. Som travade efter och undrade vad sjutton ungen pysslade med. För HÄR är jag ju.. den söta katten som bara vill bli klappad..
Dagen efter hade sonen på dagis glatt berättat att han hade lekt pjätt* med en katt. Dagispersonalen var lite skeptisk och frågade mamman. Som bekräftade att jooo dom lekte pjätt. Och sen låg katten på rygg på golvet och blev klappad på magen.
Sammanfattningsvis så är Huliganen inte som alla andra. Finns både positiva och nagativa sidor. Jag sover just nu med vattensprutan i sängen för han hånglar med lampan på nattduksbordet och väcker mig.
* skånska varianten av ta fatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar