I helgen sprang jag på en gammal klasskamrat. Som jag inte träffat på massor med år. Vi gick i samma klass på mellan och högstadiet. Hon visar sig vara en av dom som fortfarande har kontakt med tjejerna i klassen. Jag passade nog aldrig riktigt in. På nåt sätt har jag nog aldrig gjort det, passat in. Eller kanske inte velat passa in. Är det någon skillnad? Jo det är det nog.
Hon nämnde att de hade träffats nyligen och faktiskt hade pratat om mig. Om mig??? Jaha, vaddå? ( undrade i mitt stilla sinne hur kul det kunde vara att prata om mig.. ) Jooo det var det där när jag färgade mitt hår rött. Rött var ju en snäll omskrivning. Det var fanimej självlysande och otroligt lockigt, jag hade ju permanentat det precis innan. Klart att det var meningen att det skulle bli rött kanske inte så rött bara. Tanken på vad andra skulle tycka slog inte mig alls. Jag hade inte tänkt på reaktionen hos mina klasskamrater. Jag ville ju bara färga håret. Inte svårare än så. Men nu när jag tänker efter så är det nog lite talande för hur jag funkar. Jag gör som jag vill och upptäcker ytterst förvånat reaktionerna efteråt.
Så nu funderar jag lite på den tiden. Och lyssnar på Hanna Hellquists sommarprogram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar