Ojdå..

Imorgon är det nyårsafton. Vad kul. Eller hur var det nu?

Senaste dagarna har jag ett nytt rörelsemönster. Linkande liksom. För ena foten gör ont. Så alla tankar som inbegriper skor som sitter åt som man inte får plats med linda i, går fett bort. Liksom de där powerwalkgrejerna som jag hade planerat. Så jag är lite gnällig.

Sen är det ju det där med nyår. Den där kvällen som jag egentligen inte alls gillar. Det blir liksom aldrig så kul. Iofs hade jag en fest för typ 5 år sen som var rätt kul. Även om jag inte minns nåt efter klockan 00.30... men än att jag slängde ut gästerna vid 6 och de förde ett jävla liv. Och att jag då hade en underlig pojkvän som i alla fall skötte sig. Huliganen sov i 2 dygn efter det sjöslaget. Tufft att vara partykatt.

Sen finns det ju skräckexempel. Festen i en hyrd stuga där ett par började storbråka tidigt och killen började ragga på andra. Blev ju verkligen en höjdare. Eller den festen med en massa folk på som kompisen övertalade mig att gå på.. för att hon sen skulle bli sjuk och banga. Och nej det blev inte speciellt kul alls.

Nyår blir det lätt den där kvällen som man känner sig som mest ensam bland alla människor. Den kvällen det faktiskt hade varit roligt att ha någon vid 12-slaget (förra året hängde syrran i telefon med nya kärlek som var på annan ort. Vilket var rätt trist). Kvällen då jag verkligen saknar Herr Strul*.

Så i år efter lite gnäll och knorr från min sida så blir det hemma hos mor & plastis med syster yster & masen. Blir säkert bra. Men det är en kväll som jag oavsett vad känner lätt ångest inför. God mat och så vidare. Jag kan ta med råttan och kan halta hemåt utan att behöva leta taxi eller sova borta. Funderar däremot på om jag kan ha råttan som dejt vid bordet? Så slipper jag känna mig som 5e hjulet?

* vilket jag aldrig skulle erkänna för honom