Det var ett år sen sist vi sågs. Det är rätt länge. Men han var sig lik. Inga stora förändringar. Förutom att det kändes som att han släppte in mig innanför skalet. Och jag insåg att det sannolikt är jag som är hysteriskt misstänksam. Jag visste ju egentligen det. Det är en kille med ett känsligt inre. Jag har varit där inne förr...och faaan vad dum jag har varit även jag. Han har inte haft det lätt med mig.
Blir väl så när två relationsskygga individer ses. Det är många år nu. Sedan vi träffades och vi kommer alltid tillbaka till varandra på nåt sätt. Jag har slutat förundras och tar det för vad det är. Han är den som fått en plats hos mig och den försvinner inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar