Tigermat

Efter en längre tidsvånda så kom till slut insikten att det inte fanns någon återvändo. Så i fredags kom veterinären och tittade på kompisens häst. Så nu börjar hon forma beslutet om att ta bort hästen. Veterinären slog huvudet på spiken när hon liknade relationen mellan häst och ägare som en misshandlad hustru. Men faktum kvarstår i en hård verkligenhet. Nåt är fel med hästen. Utöver att den är stor och dum. För svår att rida för en vanlig hobbyryttare och inte tillräckligt bra för tävlingsryttarna. I kombination med storlek som en älg så är det ingen hit. Dessutom har han riktigt dålig balans och någonstans är det nåt som inte stämmer.

Så det blir ett dilemma. Hästen är smått omöjlig att sälja och går inte igenom en veterinärbesikting. Och att sälja honom för en spottstyver till nån är inte ett bra alternativ. För den som köper en billig häst är just en orutinerad hobbyryttare som inte skulle klara av honom. Risken att hon får tillbaka hästen är för stor eller att någon faktiskt blir allvarligt skadad. Plus att han är faktiskt inte fräsch. Att utreda honom kommer i slutändan att kosta en massa pengar även om reslutatet blir att han döms ut så kommer han kosta så mycket löpande att det inte är någon idé.

Så beslutet att slakta hästen är på gång. Problemet är bara att det inte är så jäkla lätt. Skicka honom på en slaktbil till italien är INTE ett alternativ. Trotjänaravlivning går på cirka 6 000 pix och då går kroppen till destruktion. Det finns inga slakterier som tar emot hästar i krokarna. Sista alternativet är att köra upp till Kolmården och låta hästen bli tiger/lejonmat. Vilket jag faktiskt tycker är att schysst alternativ. Om inte annat är det ett hot jag ska förklara för min häst att det exiterar. Men tanken på att köra 45-50 mil enkel resa med hysteriskt gråtande tjejkompis lockar inte... Så nu återstår att se hur eländet reder ut i sig. Roligt är det i alla fall inte.