Mitt största problem är att jag oroar mig. För en massa saker. Som när det väl händer inte alls är så farligt som jag föreställt mig. Dom där sakerna som är riktigt läskiga brukar jag klara galant. Eller som andra tycker är läskiga.
Jag förundras över min envetenhet ibland. Att jag kan palla stå där i hetluften och inte ens reagera över att det är jobbigt. Förrens efteråt. När jag kommer på att jag blir rätt trött.
Häromdagen lade min bil av. Vilket jag med en dåres insikt vetat om i 2 års tid att det skulle hända. Så jag har inte kört den. Den skulle säljas. Vilket jag i givetvis hade ont i magen över. För att jag borde ljuga och säga att det är inga fel alls på den. När jag faktiskt vet att det är en massa reparationer. Så jag har haft ont i magen över bilen i typ 2 år. Vilket inte är så fiffligt.
Sen blev det lite trassligt i vardagen. Den var helt klar för försäljning. Men jag ställde på den och körde. Det gick några dagar. Sen så tog det stopp. Som fan. Med en gigantisk pöl av olja under.
Nu finns det 3 alternativ:
1. Reparera den för en massa pengar jag inte har.
2. Sälja den till nån som vill ha en bil att mecka med.
3. Köra den till skroten.
Det suger rätt fett. Men när jag står där med vägkanten och börjar ringa runt till kompisar som kan hjälpa mig infinner sig ett lugn. Det är liksom kört.
3 kommentarer:
Bli kompis med en händig kille som saknar fritidsaktiviteter och vill ha något att skruva på på kvällarna? ;)
Hmm.. finns bara ett problem.. de vill oftast ha nåt mer än bilen ;)
Så jag tänkte sälja eländet till någon som vill ha den..
Ha ha sant iofs. Btw vet vad du menar med det där med oro. Samtidigt vara helt lugn när de riktigt läskiga sakerna inträffar..
Skicka en kommentar