Det går bra nu

Vilket är jäkligt roligt. Men när man har väldigt mycket att göra så framträder ens egna och andras brister fram i ett väldigt klart ljus. Antar att det bara är att bita ihop. Vi har alla våra sätt att tackla saker. Summan av kardemumman är att tills jag går på semester en vecka så kommer en fin beskrivning vara "rakt in i kaklet". Det är bara 5,5 vecka kvar. Men vem räknar.

En talande beskrivning är att jag nog bara kommer att ha den plus kanske en vecka till i semester denna sommaren. Muntert. Extremt inspirerande. Jaaaa jobbet är kul. Men jag jobbar med en arbetsnarkoman som älskar jobbet över allt annat... som inte har någon insikt i att man ibland behöver ha ledigt. Gäller då i synnerhet mitt behov av ledighet.

Så efter förra veckans telefonsamtal torsdagkväll när han ringde och lyckades förstöra mitt humör och hela den kvällen är jag sur. Sur är något jag kan vara länge. I synnerhet på när man inte respekterar mig och visar ett uns hänsyn.

Så om jag ska vara ledig en dag så undanbedes kommentarer i följande stil:

- Varför?
- Men vad ska du göra?
- Kommer du ut och städar bilen?
- Vi har faktiskt privat företag - då är man aldrig ledig!

Kan hända att man själv tycker att det är jättekul och charmigt. Jag gör inte det. Och om man då kläcker ur sig kommentaren "du är såååå känslig" kan jag ju inte låta bli att tänka. DU har känt mig hela mitt liv. Hur fan kan det komma sig att du trots att du vet det ALDRIG verkar fatta det???

Jaaa jag är känslig, jag lägger märke till detaljer, jag avskyr hög volym när jag inte gillar grejer, hårda tonfall. Jag kan trigga upp och fixa en hel massa saker men sedan går luften ur mig helt. Jag har en stort behov av att få stänga av omvärlden ibland och vara i min bubbla. Får jag inte lite tid till det så orkar jag helt enkelt inte. Att pika mig för det när jag inte är beredd och har skyddsglaset uppe är att dra undan mattan och jag tar väldigt illa upp. För då finns inte styrkan kvar för att låta det rinna av mig.

Så nu försöker jag se fram emot vad som lutar åt 17 dagar av enbart arbete utan någon ledighet. Utan helt enkelt slita för att få ihop det med hund, häst, djur, ett hem och allt det där i vardagen. Utan att säga ett jävla knyst. För att se om polletten trillar ner.