Igår tog jag fram dressyrsadeln vilket var en hel evighet sedan jag använde. Det var liksom underbart och som att hitta hem igen. Vilken skillnad i känslan.. efter att vi hade haft dispyten om att inte hänga tygeln och gå fram för skänkeln. Men sen var hon fin. Men trött.. Jobbigt att bråka emot hela tiden och effektivast är ju att låta henna bli lite trött så ger hon sig..
Men får bli den idag med. Det var roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar