I lördags tänkte jag rida ut. Men efter att min kära häst höll på att riva stallet så ändrade jag planen en smula till utebanan. Rimligtvis borde hon ju varit trött efter fredagens relativt tuffa dressyrpass. Men det kändes som en god idé att ta det säkra före det osäkra.
Visst ögonen tindrade lite väl mycket på henne och hon var väldigt spänd och tittig på väg ut till banan. Så jag var väl beredd på att det kanske inte skulle gå helt lätt. Men när jag sitter upp och tar tyglarna så är det inte okej att dra ner huvudet och släppa bettet för att sedan flyga rakt upp i luften. Det gör inte mig något att hästarna bockar men det är inte kul när de släpper bettet. Det finns liksom ingen som helst styrning. Så efter försök att styra fick jag eländet att stå still så jag fick sitta av och gå in och hämta longerlinan. Sedan blev det rastning för att sedan försöka sitta och rida.
Visst hon bockade inte. Men hon var så spänd och tittig att jag hade kunnat skjuta henne. På riktigt. Så jag tror det var en kombination av lite träningsvärk och kall luft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar