Frihet

Läste den här

Intressant. Senaste veckan har mitt liv återgått till "det normala". Dvs som jag hade det innan jag flyttade till Skåne. Långa dagar med sena kvällar. Kommer hem från stallet vid 20.30 och får i mig lite mat. Börjar långsamt hitta tillbaka till det där med hästar. Att det faktiskt är kul. Att jag har ögat kvar. Men det krävs att det kommer i rutin. Att jag tar mig tiden och tittar på andra. Lyssnar på någon träning trots att jag fryser som fan.

Jag fixar inte det där med att komma hem för tidigt från jobbet. Jag gör inget alls då. Annat än tittar på tv, slösurfar och har extremt tråkigt. Tv är helt överskattat och blir för min del förslappade. För jag tror att jag behöver vila. Och sen har jag tråkigt. Så då tittar jag ännu mer på tv.

Det är inte lätt att återgå till rutiner. Det är jobbigt. Kallt. Men när det börjar rulla på så känns det ganska bra. Nu tittar jag inte på klockan i stallet. Jag gör det jag ska i den takt jag vill. Då kommer känslan av att jag gör det här för att det är kul. Jag vet att det tar sjukt mycket tid. Men jag mår bättre av det. Jag längtar inet hem efter den varma soffan utan njuter av att det finns ridhus med radio. Den börjar släppa nu, oron över att bli påhoppad av stallägare när man minst anar det.

Jag måste få en rutin i grunden så att jag kan göra små avsteg från den men ändå ha rutinerna i grunden. Då fungerar jag. Finns ett litet problem med det här. Få killar som uppskattar tjej som kommer hem vid 20.30, trött och luktar häst. Kanske charmigt i början men tappar sin charm rätt fort när de inser att det handlar om mer eller mindre 7 dagar i veckan året runt...