Festen

Inleddes med att värden inte hade berättat att en gamma killkompis som jag inte träffat på 15 år var på plats. Killen som jag verkligen hade span på och som jag sett sedan jag flyttat till stan men vågat inte hälsa för jag var inte säker på att han skulle känna igen mig. Han som var en favorit men jag vågade aldrig. Som numera är precis lika söt och komplett charmerande som då. Som också hade sett mig på stan men inte heller han vågat hälsa. Numera lever han väl utvecklat svenssonliv med fru och barn.

Givetvis blev det stora förhöret om vad jag gjort, om jag är singel och varför. Någonstans börjar insikten komma. Han har för bra koll på mig då... lite för bra minnen. Så någonstans under kvällen så kryper det fram. Insikten om att vi båda hade span på varandra. Men ingen vågade. Han fällde till och med den förbjudna kommentaren: tänk om, hur hade det sett ut idag då?

På något underligt sätt är jag trots allt glad. Även om det aldrig kommer bli nåt. Men att han gillade mig och fortfarande gör är faktiskt en lisa för själen.