Eftersom att jag numera står i ett stall där ägarna är duktiga hoppryttare. Betoning på duktiga. Killen hoppade upp på en häst i helgen iklädd snickarbrallor utan hjälm, släppte tyglarna och höll i manen och red igenom en 4 kombination på typ 1,20-1,30 i perfekt balans. Sällan jag blir riktigt imponerad. Men det blev jag. Jävlar vad han kan rida! Men då blir det ju onekligen så att man blir lite peppad att börja hoppa igen. Det var ju minst 3 år sen jag hoppade ordentligt. Och jag har blivit feg. Men jag har ju en häst som onekligen hoppar riktigt bra. Så jag har börjat så smått. Det kommer ta lite tid att få in känslan igen. Men jag kommer att få hjälp. Så nu blir det lite hoppning varannan dag för att få in färskheten igen. Och nu pratar vi hinder i storleksordningen liten ponny. Igår skulle jag ge mig på den där 4 kombinationen och jag har aldrig varit så säker på att jag skulle åka av. För hon blev tveksam på andra hindret och jag tog inget beslut. Så det blev ett stopp på andra hindret och hon kastade sig ut åt sidan. Jag hängde inte riktigt med där och när jag kom ur balans så blev hon rädd och drog. Jag var helt säker på att jag skulle åka.. frågan var bara hur? Men på något mirakulöst sätt så satt jag kvar och fick stopp på henne. Fick tom kommentaren att det såg riktigt otäckt ut. PUH!
Det löste sig i trots allt. Och jag fick väl lite jävlar anamma igen. Men inser att jag idag ska åka och köpa den där nya ridhjälmen i helgen. Känns som att den kommer komma till användning...
Nu är det i alla fall fredag. Och jag fyller år i helgen. Festen ställde jag in av en massa skäl. Men i veckan hörde en gammal kompis av sig. Han jag träffade på den här festen. Meddelade att han kommer. Och jag blev verkligen glad. Så nu blir det de närmast sörjande. Väldigt enkelt. Och inga personer som kräver en massa energi från mig. Lär väl tom sluta med en vända ner på stan. Det var inte igår om man säger så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar