Jag fick ju offra tävlingen jag vill se på söndagen för att sitta i kyrkan och se snäll ut. Kan tilläggas med att det jag hade gott om tid innan jag bestämde mig för att måla naglarna för att sedan inte komma på vad sjutton jag skulle ha på mig. Allt såg fult ut. Till slut kom jag iväg, en aning sen. Vilket jag hatar att vara. Plus att mamma hann ringa och undra vart jag tog vägen. Men det löste väl sig utan att jag hann bli skitsur.
Dopet gick väl okej. Ungen såg glad ut och allt det där. Sedan var det lite mat ( smörgåstårta & sushi) och till det fanns det även vin. Jag körde inte så jag nöjt av lite sushi och vitt vin. Allt frid och fröjd.
Sen har vi då vår far. Det finns normala människor och sedan han. Det här förklarar en hel del om varför jag är som jag är.
Först började han jaga barnen. Med krumrygg, krokiga armar och ett väsande "nu kommer jag och tar er". Sedan satte han systerdotterns kjol på huvudet som ett hatt. Efter det hittade han mikrofonen och började sjunga efter att ha försökt få mig att sjunga... Helt vanligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar