Allt eller inget

Det händer inget alls just nu. Eller rättare sagt massor. Men mestadels jobb. Hästen hade diagonal hälta och är behandlad. Semester kan man kalla det. Är måttligt kul med höst, mörker och kyla ( jaaaaa jag VET att det har varit en mild höst men jag tycker att allt under 20 grader = kallt).

Men i brist på annat så har jag ju jobbet. Som just nu slukar en massa tid och energi. Så det så.

Mer spännande än så är det inte. Jag försvinner in i min grotta och jobbar. Slipper ens försöka hitta ursäkter till att jag inte orkar vara social. Orkar inte med människor som är energitjuvar just nu. Är utöver det en jävel på tv just nu. För det är det enda jag orkar med när jag kommer hem. Igår var det diskussionen av Yanomami som fick mig att sitta uppe alldeles för länge... så pass spännande är jag.

Primadonnan

Jag har ju som sagt en häst. Eller så har hästen mig. Beror lite på vem du frågar. Fröken är ungefär den mest känsliga häst jag träffat. Hon är frusen, får skav bara man tittar på henne och har åsikter om det mesta. Så jag vet liksom aldrig riktigt vilket humör hon är på. Hon kan stå och sova i stallet när jag sadlar och när jag väl sitter upp så är hon så pigg att det inte finns någon hejd på det. Eller så kan hon fortsätta sova. Lite grann som tjuren Ferdinand. Ena dagen går hon och luktar på blommorna och andra dagen bor det monster i varje sten. En sak är i alla fall solklar att hon alltid gillar och det är att hoppa. Att sedan matte inte alls är lika förtjust i hoppning det är en formalitet enligt henne. Men det är en genuint snäll och vänlig häst men med en hel del nerv i. Som tycker att hela världen centrerar runt henne så klart. Som vet att hon absolut inte får tugga på tyglarna efter ridpasset men trots allt ändå inte kan låta bli. Eller när vi är ute och promenerar efter ett tag gärna nyper tag i jackan för att sedan hoppa åt sidan och se väldigt skyldig ut när jag tittar på henne. Hon vet mycket väl att det inte är tillåtet men kan bara inte låta bli. När jag rider henne kan hon vara pigg och leva rövare för att så fort ett barn sitter upp går runt som den tröttaste ridskolehäst man sett. Eller tycka att det är helt ok att den 8åringa dottern i huset tar in henne från hagen och går fint, försiktigt och lyssnar uppmärksamt om hon säger åt henne.

Nåväl efter att ha haft lite värme i ett ben som har kommit och gått så ska vi i alla fall åka till veterinären imorgon. För nu är jag vansinnigt less på alla små krämpor och vill veta om det är något fel på riktigt. Intressanta är att se vilket humör fröken är på. Om det går att gå rakt in i transporten eller om hon behöver 5-10 minuters beslutstid. Och landa i sitt åsnehumör. När det väl infunnit sig går det alldeles utmärkt att jag blir arg och då går hon på. Blir man arg innan dess blir fröken rädd och då är det ingen höjdare alls..

Men sammantaget är det en riktigt trevlig häst som gillar att jobba och bara ska övertygas lite om vad som ska göras. När hon väl är med på noterna så är hon fantastisk.

Ett litet leende

Kom när jag insåg att inom en snar framtid måste min allra käraste far ta hand en massa saker som jag har fixat på jobbet. Ska bli väldigt intressant att om kaoset jag förväntar mig kommer att inträffa.

Planen

Helgen som gick var tanken att röja upp hemma så att det mer eller mindre var klart inför nästa helgs besök. Inte alltför komplicerat kan man tycka. Alltså tvättstugan bokad och allt det där. Någonstans efter att jag börjat tvätta så kom jag på idén att jag bara skulle plocka lite grann i garderoberna. Summan av det blev att det ser värre ut hemma nu än innan jag började. Plus att jag har ren tvätt i kassar över hela hallen.

Inga problem. För den här veckan har jag ju så grymt mycket tid. Eller tvärtom. Fullt på jobbet idag och imorgon och har ingen aning om jag ens hinner till stallet idag. Och handen på hjärtat så vet jag att jag inte är någon höjdare på att städa efter klockan 20 på kvällen när jag kommit hem från stallet. Plus att min incident med tån gjort att hästen fick några dagars oförtjänt vila i förra veckan. Alltså om jag inte hinner ut idag måste jag rida henne varenda dag. Inklusive träna hoppning på torsdag eftersom att jag inte kunde rida i flipflopp förra veckan.

Lär väl lösa sig på något sätt. Rättare sagt så måste det lösa sig. Men jag förundras över hur pass korkad jag är. Planen får nog bli att ta en timme efter jobbet och röja innan jag åker till stallet. För efter får jag inget som helst gjort.

Veckans lågoddsare är att på fredag när alla dykt upp, maten står på bordet och vinet i glaset så kommer den stora fredagströttheten att infinna sig. Oavsett vad brukar det lösa sig. Fast jag blir en aning less på min planering.

Hästen känns annars ganska fin. Även om jag fått sätta på mig "stränga" mattehatten och påtala för henne att nu är det dags att skärpa sig. Numera börjar hon varje ridpass i stil med tjuren Ferdinand. Lat, lite drömmande och tycker mest att det är lite mysigt att lulla runt. När jag sen börjar jobba henne lite mer kommer protesterna. Helt onödigt att galoppera på volt med bjudning i rund tretaktig galopp enligt fröken. Är ju jobbigt. Alltså kan man prova att stanna och skjuta ut rumpan istället. Eller backa. Eller galoppera så långsamt att det nästan går baklänges. När matte blivit lite arg så går det alldeles utmärkt att jobba men inte ett uns mer än man behöver. Efter ett tag så vänder det och då är det ju hur kul som helst att jobba och blir då lite lätt övertänd. Så det går från noll bjudning till att dra iväg. Så då blir det till att lugna ner och hitta en fin takt. Förhoppningsvis är det övergående och löser sig med lite mer styrka. Igår red vi lite bommar och hoppade lite stuts och i slutet kändes hon riktigt fin. Så det blir mer sådant för att få henne att vänta på mig och inte försöka ta kommandot.

Genetiskt avfall

Hur kan man få ett skavsår på lilltån... som dessutom blir svullet. Min tå ser ut som en kapad fet ful priskorv. Efter mycket om och men har jag lyckats få penicillin.

Det är intressant att skrapa rutan på bilen med flipflopp på ena foten. Jävligt sexigt. Ser säkert inte alls roligt ut. Så det så.

Nu ska jag snart ta fredag. Ligga i soffan med foten högt.

Så där ja..

Kan dagen till ära bocka av ännu ett år i livet. Stort firande i soffan med pyjamas, filt och te. För inte sjutton har förkylningen släppt ännu. Men men man ska se det positivt. Jag behöver inte bjuda hem hela familjen och fixa en massa. Utan tänkte mer köra varianten det är synd om mig.

Den stora frågan är om pappa trots att jag påpekat det mindre försynt, kommer ihåg att gratulera mig. Skulle vilja ge det 50% chans. Fast hans fru har gratulerat mig. Så det talar för att hon kommer att påminna honom....

Höjdarhelg

Ont i halsen som fan. Feber. Knapar ipren och försöker sova.

Ägnar mig åt att se Gudfadern igen. Så jag i jobbet framöver endast kommer att referera citat ur Gudfadern. Borde ge pondus va? Som ensam tjej i gänget som dessutom sänker medelåldern. Men det är ju finfint. Känner mig ju nästan ung i sammanhanget...

Vilken höjdare

Väckarklocka som ringer 04.30.. färd till flygplats med bil. Snabbshopping så klart. Måste ju köpa nåt trots att det var flera dagar sen jag var där sist. Flyg ner till Schweiz. Möte på flygplatsen. En timmes bilfärd för att ha möte igen. Inse att jag inte begriper ett ord av lokala varianten av tyska. Tillbaka till flygplats. Vänta några timmar. Dödstrött. Flygfärd hemåt. Värsta dimman i Skåne och måttligt kul att köra hem. Landa hemma vid 23.30. Dusch. Inse att tröttheten, huvudvärken och halsont även kompletteras med feberfrossa. Sov som en en kratta. Upp till jobbet igen förvisso inte i arla morgonstund.

Komma till jobbet och får se noteringarna från gårdagens möte. Inse att nästan alla uppgifter ligger på mig. Saker som jag inte har någon större aning om hur jag ska lösa. Upplyftande. Verkligen. Längtar nästan efter eftermiddagens långa sejour i tvättstugan.

Men men ska väl inte klaga. Men alla uppgifterna kommer även ett större ansvar och mer lön. Blir säkert bra. Även om det känns som att jag blivit utslängd till vargarna. Dags att kavla upp ärmarna och ta tag i allt. På måndag. Idag ska jag bara landa. Fundera lite.

Back in B

Härlig vecka i Turkiet utan vidare katastrofer eller något sådant. Nu tillbaka i kaoset. Som är snäppet värre än vanligt.

Återkommer när veckan är över. Ska bara ägna mig åt att flyga ner i Europa över dagen så när jag kommer tillbaka så kanske jag kan andas igen. Av utmattning om inte annat.

Alla dessa val och förhandlingar.

Checkar ut..

För en vecka med riktig Svennesemester. Intressant. Resa med La Familia inkluderat ett par ungar i olika ålder. Kan bli hur bra som helst och komplett katastrof...

Nåja jag har eget rum och drar med mig en massa böcker. Så oavsett vad lär jag klara mig. Leva i bikini och flipflop i en vecka med en bok eller 2 i näven. Kunde klart varit värre.

Generöst

Är väldigt tacksam för att min kära kollega så frikostigt har delat med sig av sin förkylning. Verkligen. Som hämnd ska jag klistra hennes dator full med bilder på sol och stränder. Så när hon kommer hit på måndag så kan hon inte förtränga att jag ligger på en strand i ett varmt land och gör absolut ingenting. Så det så.

Oresonlig

Måndag och har humör som en lättirriterad tiger. Fel tid i månaden att hamna i diskussion med mig. Jävligt fel.

Just nu skulle jag med lätthet kunna strypa vissa.

Kanske..kanske

Är det dags att bli lite snällare? Att försöka hålla tyst. Att ignorera mer. Att inte ta stenkorkade beslut som jag faktiskt vet redan innan att det faktiskt innebär konsekvenser. Låta människor ta sina vansinniga beslut utan att svara ärligt när de frågar. Mitt liv skulle sannolikt bli lättare.

Men frågan är ju om livet faktiskt blir bättre av att bli mer bekvämt. Bekvämlighet är ju en stor del av vårt liv. Bekvämligheten i att bara låta saker vara. Bekvämligheten i den trygga tillvaron. Eller bekvämligheten i att drömma om något och aldrig göra något med drömmen.

Onekligen är det ju så att människor har olika behov som tar sig olika uttryck. Behov av att känna sig behövd, bekräftad och älskad.

Av någon anledning väljer jag sällan den lätta vägen. Om jag har en fin inbjudande allé framför mig så blir jag misstänksam. Det kan aldrig vara så lätt. Alltså väljer jag vägen som är full av minor och hoppar mer eller mindre glatt rakt in i eländet. Konstigt nog så brukar det lösa sig även om vägen till målet inte alltid är så värst lätt. Ibland går det ju att vända och ta sig tillbaka till ursprungsplatsen. Fördelen är att då står jag där med erfarenheten. Kanske lärt mig en eller annan sak på vägen.

Förhållanden är så svårt men ändå så lätt. Jag är alldeles för krass. I min värld är det så enkelt. Antingen så vill man eller inte. Börjar man vela över vad man vill så är det sannolikt inte rätt. Och inget varar för evigt. Allt har ett slut.

Måndag

Hösten är här. Efter en helg när faktiskt lampan var tänd och värmen gjorde ett kort intåg. Satt precis och tittade ut genom fönstret och konstaterade att det verkligen öser ner. Strax efter det kom kollegan promenerade. Påminde lite lätt om en dränkt katt..

Huliganen

Blev opererad igår. Smärtstillande och antibiotika utskrivet. Huliganen verkar må rätt bra. Visade med all diskret* tydlighet igår att han var överlycklig över att vara hemma. Måste klart vara en del i planen. Manipulera matte som håller på att bli ruinerad på Huliganens veterinärvanor. Tydligen ska han bli frisk. Dock utan tänder. Kan låta som djurplågeri men ska tydligen fungera bra. Bättre än att plågas av Forl. Blev dock rätt uppgiven när jag insåg att det blir en operation till innan det är klart. Huliganen glad och lycklig. Matte utfattig. Fast å andra sidan så behöver jag ju inte hänga på pappas bantningskur. Kan ju leva på havregrynsgröt ett par månader. Kommer garanterat slå hans bantningsidé. Man måste ju se det positivt på det hela.

* innebär att hänga runt mattes hals och spinna HÖGT. Förfölja matte överallt och jama med en menande blick. Hallå? Inte gå runt en massa. Sitt ner så jag som FAKTISKT blivit opererad har ett knä att ligga i.

Snörvel

Det blev en finfin helg i Stockholm med Popaganda på agendan. Lyckades se en hel massa band även om jag är av åsikten att lördagens program inte var någon större höjdare. Generellt var utbudet av band betydligt bättre förra året. Men sånt är livet antar jag. Lite fest på fredagen och i övrigt ganska lugnt. Inga större skandaler mer än att jag gick i sömnen.. och kom hem med en alldeles färsk förkylning i bagaget. Vilket var onödigt.

Blev besök hos veterinären igår och beslut togs på att Huliganen opereras imorgon. Det blir till att plocka bort de flesta tänderna. Vilket jag var väldigt tveksam till. Så jag bokade tid hos veterinären som jag faktiskt litar på är ärlig. Som lovade att Huliganen kommer att kunna leva ett fullgott liv utan tänder. Och säger han det, så tror jag faktiskt på honom.

Sen är det ju den där förbenade hästen jag har. Som dragit sönder sitt regntäcke ( Horseware och till den milda grad att det inte är lönt att laga) och dragit av sin en framsko, kliat sig som satan i svansroten och igår typ stod och galopperade i spolspiltan. Humöret var dessutom i den varianten att om jag sagt till henne på skarpen hade hon sannolikt slitit sig eller slagit huvudet i taket eller nåt. Totalt uppsnurrad med andra ord. Så på agendan idag är det att köpa nytt täcke, besök av hovslagaren och försöka rasta damen innan trots avsaknad av sko så att hovslagaren kanske kan lyckas få på nya skor utan att hota med att han aldrig vill sko henne igen. Dessutom hade hon lyckats att ta av sig ett regntäcke i hagen utan att knäppa upp ett spänne eller paja täcket. Fast det var ju inte mitt täcke...

Om någon har problem att göra av med pengar så kan jag tipsa om att skaffa djur.. de kan med lätthet fixa så att tusenlapparna fladdrar iväg i en nästan förundrande hastighet..

För övrigt så är mitt tips att lägga märke till den här killen. Såg honom på södra teatern i torsdags och det var rent ut sagt förbannat bra. Ännu bättre live.

Huvudet över ytan.. typ

Så jag har landat i huvudstaden igen. Sitter och försöker muntra upp mig. Det behövs. Mina barriärer är borta. Huliganens forl verkar vara tillbaka. Och jag ser i stort sett bara en utväg. Och försöker att stark. Går sådär.

Men det ordnar sig. Det gör det alltid.

Strax dags att ta en drink eller två. Men bästa vännen som förstår. Att inte klappa mig på axeln och säga att det ordnar sig. Kan ju faktiskt vara så att jag är pessimist. Faktiskt.

Alltså..

Lyssnar jag på Ison & Fille " Jag skrattar idag"

Veckans i-landsproblem

Min mobil behagade att flippa ur i helgen. Efter att ha duttat med den mer eller mindre hela söndagen när jag dessutom var bakis efter lördagens stallfest var det bara att ge upp. Där fick jag för att jag köpte en mobil med touch screen flera år efter alla andra. Nu är den iväg på lagning och under tiden har jag lånat en sensationellt ursel rosa Huawei. Det mesta basala funkar sådär vilket innebär att den är skitdålig att ringa med. Folk har i praktiken svårt att höra mig i den. Inte för att jag nödvändigtvis säger så intressanta saker men ändå.

Jag trodde ALDRIG att jag ens skulle trivas* med en mobil med touch screen. Och nu muttrar jag över att jag måste starta datorn. Tänk vad lätt det är att lägga sig till med nya ovanor.

* fördel eller nackdel är att det inte går att skicka sms när jag kör bil. Säkert bra ur en säkerhetsaspekt men rätt irriterande..

Ett försök

Pappa ringde igår. Jag var trött, sur, uttråkad och lite ledsen. Alltså inte allt på humör att prata med pappa. Sannolikt har han suttit hemma och funderat.

Pappa:
Jo jag tänkte på en sak..

Jag ( suckar lätt luttrad):
Mhmmm..

Pappa:
Jooo jag tänkte på det idag. Du är ju rätt snygg.

Jag:
Jaha..

Pappa:
Men det skulle ju kunna bli bättre om du gick ner i vikt.

Jag ( inser vart det här kommer leda till):
Mmmmm

Pappa:
Så jag tänkte att vi kunde köra en diet ihop!!! Jag tänkte sluta dricka alkohol!

Jag ( måttligt entusiastisk vi pratar här om mannen som skippar lunch för att sen moffa i sig 5 mackor med 2 cm tjockt smörlager på så fort han kommer hem):
Jasså???

Pappa:
Jaaaa min kompis har gått ner 20 kg bara genom att sluta dricka alkohol!

Jag:
Mhmmm..

Pappa:
Så jag tänkte att vi kan väga in oss på måndag på jobbet!

Jag:
Och du tror på allvar att jag skulle nappa på det här?

Visst skulle inte vara dumt att gå ner i vikt. MEN om han allvarligt tror att jag vill umgås med honom MER än vad jag gör nu måste han vara galen. Det skulle bara innebära att han har YTTERLIGARE en anledning att ringa mig i tid och otid när jag faktiskt inte är på jobbet.

Nedräkning...

Blir popaganda i helgen. Känns bra. Väldigt bra faktiskt.