Så jag har landat i huvudstaden igen. Sitter och försöker muntra upp mig. Det behövs. Mina barriärer är borta. Huliganens forl verkar vara tillbaka. Och jag ser i stort sett bara en utväg. Och försöker att stark. Går sådär.
Men det ordnar sig. Det gör det alltid.
Strax dags att ta en drink eller två. Men bästa vännen som förstår. Att inte klappa mig på axeln och säga att det ordnar sig. Kan ju faktiskt vara så att jag är pessimist. Faktiskt.
Alltså..
Lyssnar jag på Ison & Fille " Jag skrattar idag"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar