Pappa ringde igår. Jag var trött, sur, uttråkad och lite ledsen. Alltså inte allt på humör att prata med pappa. Sannolikt har han suttit hemma och funderat.
Pappa:
Jo jag tänkte på en sak..
Jag ( suckar lätt luttrad):
Mhmmm..
Pappa:
Jooo jag tänkte på det idag. Du är ju rätt snygg.
Jag:
Jaha..
Pappa:
Men det skulle ju kunna bli bättre om du gick ner i vikt.
Jag ( inser vart det här kommer leda till):
Mmmmm
Pappa:
Så jag tänkte att vi kunde köra en diet ihop!!! Jag tänkte sluta dricka alkohol!
Jag ( måttligt entusiastisk vi pratar här om mannen som skippar lunch för att sen moffa i sig 5 mackor med 2 cm tjockt smörlager på så fort han kommer hem):
Jasså???
Pappa:
Jaaaa min kompis har gått ner 20 kg bara genom att sluta dricka alkohol!
Jag:
Mhmmm..
Pappa:
Så jag tänkte att vi kan väga in oss på måndag på jobbet!
Jag:
Och du tror på allvar att jag skulle nappa på det här?
Visst skulle inte vara dumt att gå ner i vikt. MEN om han allvarligt tror att jag vill umgås med honom MER än vad jag gör nu måste han vara galen. Det skulle bara innebära att han har YTTERLIGARE en anledning att ringa mig i tid och otid när jag faktiskt inte är på jobbet.
5 kommentarer:
Men Gud. Skulle fan dö om min pappa föreslog att jag skulle gå ner i vikt. På riktigt. Och om du mot förmodan skulle känna att du skulle må bättre av några kilo mindre så gör det på det "säkra" sättet, ok-ay? Du vet mycket rörelse+ rätt mat ofta. Du vet det där som håller i längden...inga snabba extrema saker o piller. (okej, jag ska sluta agera självutnämd fitnesscoach nu. .)
Haha! Ingen fara. Joo det är mer min meolodi. Tanken är väl att jag ska försöka komma igång och springa lite grann... MEN den tanken har funnits länge och inte kommit så värst långt.
Men jag blir fanimej skogstokig på honom. Vad jag väger eller äter är min ensak inte hans. Han kan väl bara älska mig som jag är? Inte lite bättre snyggare... Fast jag fick iofs erbjudandet att få jobb som marknadschef när vi får råd till det. Så misstänker att så jäkla dålig är jag inte...
Förstår dig! En pappa ska fan vara ens supporter. Möjligen kan han dyka upp med en bakelse för att han är bekymrad för att man äter så dåligt. (Jag hade lite magtrassel i sommras och dålig aptit ett tag). Men aldrig tvärtom.
Har han aldrig läst artiklar av det här slaget? http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?td=20110824&tem=5&art=1241
..och övertygad om att du skulle bli en utmärkt marknadschef! :)
Haha! Den var bra... tror faktiskt att det ligger en hel del i det.
Jaaa får väl se om det blir så. Vill ju ha en tydlig struktur. Han har en tendens att fundera på en massa saker... för att sen berätta ungefär 10% av det. Vilket gör att han är fruktansvärt otydlig stundtals...
Trodde det var olagligt att säga så till sina barn. Om man nu inte är så överviktig att det är skadligt och inte gör något åt det.
Då är det fan ens plikt.
Skicka en kommentar