Rädd

I veckan blev jag riktigt rädd. Jag kan inte komma på när jag blev så rädd senast. Jag satt ute och skrittade med en annan tjej. Plötsligt inser jag att min häst börjar bli rädd för något och kastar sig ut i åkern. Sällskapet ser direkt att ländtäcket har lossnat och sitter fast på ena sidan och släpar sedan efter hästen.

Jag får stopp på hästen och försöker lugna ner henne. Inser att jag inte kommer att kunna sitta av för hon är spänd som en fiolsträng och har lätt panik i ögonen. Så jag får hålla fast henne och klappa henne. Insikten om att det finns kvalificerad risk för häst i fullt sken över frysta åkrar känna inte alls tilltalande. Tack och lov så står hon stilla och jag lyckas böja mig ner för att knäppa upp ländtäcket. Och tar upp det och lägger det framför sadeln. Faran över och vi kan skritta vidare.

Men får väl ta det som en bevis på att hon litar på mig. Och att jag fasen måste se till att grejerna sitter fast ordentligt.