Så kan man sammanfatta helgen. Daddy ringde mig strax efter 8 i lördagsmorse och blev mäkta förvånad över att jag redan befann mig nere på Flyinge. Vad gör man inte för att se de 4-åriga hopphingstarna?
Alltid lika kul att se testryttarna och alltid lär man sig något. Lite tråkigt att de meriterade prestationshingstarna inte visas ridna. Det var flera dressyrhingstar som jag hade velat se men inte hade möjlighet att se på fredagen.
Många fina hästar men ingen som riktigt stod ut. Bästa hopphingsten Cohiba var verkligen trevlig. Det är ju intressant det här med den avel vi har idag. Tydligen vill man verkligen ha två olika linjer men hopphästar på ena sidan och dressyrhästar på den andra. Plus att man eftersöker fina tävlingshästar som står högt i blod. Det ger en intressant frågeställning. För vad ska vi göra med de hästarna som inte är tillräckligt bra för tävlingsryttarna? De blir ofta alldeles för svårridna för hobbyryttare generellt. Ridskolorna köper nästan inga svenska hästar för de fungerar inte i ridskoleverksamhet. Det finns ju uppenbara skäl till att islandshästar har blivit så pass populära och att PRE och Lusitanos kommer på bred front.
De flesta vill ju ha en häst de kan ha roligt med. Som inte är sjövild om den fått vila nån dag. Som faktiskt går att rida ut på utan att känna hjärtat i halsgropen. Men som ändå har så pass mycket talang att det går att tävla 1.10-1.20 på och motsvarande LA dressyr. För det underlättar att rida en häst som har förutsättningarna för att klara av det. Lite dubbeltalanger så där.. Men det verkar snarast att vara ett skällsord att ha hästar som är dubbeltalanger med trevlig temprament.
Nåja efter att ha suttit och tittat på Hannes Baumgart som var ena av testryttarna i dressyr kom jag till stallet peppad till tusen. Vilket fröken inte alls var. Så vi hade en ganska ordentlig dispyt vilket nu har resulterat i att nu blir det hårdhandskarna på framöver. Hon måste bjuda bättre och bli mer uppmärksam. Det är inte en förhandlingsfråga om hon ska gå fram för skänkeln. Träningen i söndags följde samma tema och efter mycket om och men så gav hon sig. Men envisare häst får man leta efter. Fast jag får ju skylla mig själv för det är jag som låtit henne komma undan. Det här skulle jag löst betydligt tidigare. Men men nu tar vi det och när hon väl går nu så kvaliten på hennes rörelser betydligt bättre. Så vi närmar oss medelsvår klass i alla fall..
1 kommentar:
Visst är det kul när man kommer dit man vill och lyckas med sina planer. Min gamla madam är idag 22 år, vi har aldrig vunnit några tävlingar, vi har aldrig fått några utmärkelser eller priser, men vi har haft jäkligt kul ihop :-)
Skicka en kommentar