Visst här skulle jag kunna ta upp ögonblick som jag minns med kärlekar. Men det där med att vara romantisk är inte min grej. Alla människor som betytt något för mig har jag vetat det från början. Jag kommer ihåg exakt den situationen när en konversation har uppstått. Så är det med kärlekar men även med vänner.
Det var på hösten 2002 och världens mest fantastiska Huligan klev in i mitt liv. Han var utan tvivel den snyggaste kattungen om jag får göra jämförelsen så är han nog den av manligt kön som stannat längst med mig. Sannolikt för att jag har honom inlåst... för öppna dörrar är ingen match för honom. Men det var även då jag träffade henne första gången.
Jag åkte med damens vars häst jag red för att titta till den fölungen som inte fick plats hemma i stallet. Där i en lerig hage på sena hösten stod hon. Hästen som jag redan då visste att jag ville ha. Det var nåt i blicken. Det tog ett år eller två och sedan köpte jag henne under stor vånda. Jag kommer ihåg att jag pratade med syrran om henne tidigt. Men det var ju vansinne att köpa en så ung häst. Fast det har ju aldrig hindrat mig. Vansinniga idéer alltså. Men jag har aldrig ångrat mig. Oavsett hur tufft det har varit så ångrar jag mig inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar