Nu tänker jag generalisera en hel massa. Men efter att ha tillbringat rätt mycket tid i hästvärlden så tänker jag påstå att de flesta hästtjejer ( INTE ALLA!) är vana att ta hand om sig. Tänker inte ens tanken att man kan be om hjälp med saker. Att åka och hämta några hundra kilo foder själv är en fullständig självklarhet att fixa på egen hand. När väckarklockan ringer i ottan på riktigt för att det är någon man ska göra en bra jävla bit bort och att det snöar, är isgata osv är inget mer än en anledning till att ställa klockan tidigare så man är tid.
Det här gör att jag ibland häpnas över saker. Som att inte vilja köra mellan Helsingborg och Malmö för att åka på ett läkarbesök. Eller för den delen inte heller vilja åka tåg utan kräva att ens man ska skjutsa fram och tillbaka. Visst förstår att det kan vara trevligt att han sällskap. Men ändå? Allvarligt? Samma sak om man ska till huvudstaden. Det går inte att ta tåget från Helsingborg till Lund för att där byta tåg och åka med X-2000 till Stockholm. Nää då ska man ha skjuts. Och hämtas när man åker hem. Dessutom försöker min far få mig att göra saker i stället för att hans ka göra det. Kan avslöja att det blev en låååång blick från min sida. Han försökte med att "han har ju så ont"... jag bara tittade på honom. Så han suckade och gick. Jag tänker fasen inte sitta och köra hans sjåpiga fru till Lund för att han är dum nog att lova att han ska köra.
Listan över saker som inte går att göra är ganska lång. Köra bil när det är mörkt, köra bil när det ligger 5 snöflingor på marken. Man skulle faktiskt kunna sammanfatta det som det mesta som kräver ett litet uns av "kan själv" omfattas av curlingen.
Nåja. Sådant är livet. Bit ihop titta och andra hållet och förvånas inte över att det absolut inte omfattar dig. Näää du förväntas att kunna precis allt i stället. Men vad fan. Är väl bättre så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar