Saker jag saknar

Insåg precis att det snart är 6 år sedan jag tog beslutet att lämna Stockholm. Det finns för och nackdelar med allt. Fördelarna med att bo här nere är:

· Jag har 10 minuters bilfärd till jobbet

· Det tar ungefär en kvart med bil till stallet

· Stallhyran är betydligt lägre

· Inga bilköer

· Jag kan gå ner i stan på en kvart

· Familjen finns här

· Jag kan ha hund

Nackdelarna ( lite generaliserade så klart)

· Väldigt få kompisar som jag klickar med

· Uruselt utbud av spelningar

· Bioutbudet är bedrövligt

· Fåtal trevliga uteställen

· Folket är generellt inte speciellt trevliga

· Extremt mycket skvaller och fördomar om folk

 

Whoho!

Jag måste legat under en sten senaste tiden! Fattar inte hur jag kunde missa att HBO etablerar sig i Sverige. Herrejävlar! Äntligen ett tvbolag som fattar att åtminstone vi inte har lust att vänta en hel evighet på att svensk tv ska sända en ny säsong av en serie som True Blood.

Vad händer nu..

Helt plötsligt inser jag att den senaste tidens hysteri nog faktiskt är över. Visst har ett besök i Tyskland om ett par veckor men annars är jag relativt ledig. Ett par hundutställningar inbokade och sådant men ser väldigt lugnt ut. Om cirka tio veckor ligger jag förhoppningsvis vid en pool och firar jul. Eller rättare sagt slipper fira jul. Kanske inte helt optimalt att åka till Stockholm på hundutställning helgen innan resan men klart överkomligt.

Igår gjorde jag absolut ingenting vettigt. Låg i soffan, klappade katter, målade naglarna, drack vin och njöt. Hemmet ser iofs ut som ett mindre bombnedslag vilket jag förvärrade imorse när jag inte kunde hitta klänningen jag tänkt mig och rev ut halva garderoben på sängen. Men om man ser till det positiva så vet jag ju vad jag måste göra ikväll. Tröttheten har inte försvunnit helt men jag börjar återhämta mig. Ser fram emot att åka till stallet och pyssla. Sista tiden har stallet varit ett nödvändigt ont och jag har bara känt mig stressad.

Det är tråkigt att förlora en tjejkompis men ändå skönt. Jag var så less på att höra om alla konstigheter och dramatik. Dessutom är lite lite tråkigt med vänner som ALDRIG har några pengar. Inte ens råd att gå ner en kväll på stan någon gång då och då. Nåväl. Var sak har sin tid.

Tålamod

Idag kom min käre far och lyckades på något sätt anklaga mig för att vara otålig. Kan hända att jag lätt föraktfullt höjde ögonbrynen och gav honom en mörk blick. Inte dagen då jag orkar tjafsa. Då ropar hans fru på mig för att för minst hundrafemtionde gången fråga mig nåt om hur man fakturerar. Jag svarade snällt och reste mig och bara tittade på honom. Då började han gapskratta. Jag ruskade på huvudet uppgivet och gick för att förklara återigen förklara och visa. Och nej. Det är inte jag som är usel på att utbilda. Men somliga har ju en förmåga att lyckas göra det enklaste svårt för sig. Som att sammanställa försäljningsstatisk. Det tar mig en kvart... en halvtimme om jag tar i. Någon har ägnat 2 dagar åt en obegriplig sammanställning. Varpå jag omgående tittar på det och tar fram underlag och visar att sifforna inte stämmer. Jag skulle tippa att jag får se en ny version om ett par dagar som även då är meningslös.

Helgen då rå

Min allra käraste syster lyckades få en total härdsmälta i sin planering kan man milt sagt säga. Det var så eländigt att vi skrattade åt det. Summan av kardemumman blev att hon låg på BB och födde barn och hemma hos henne kom det en valpkull samtidigt. Så jag och mamma har tillbringat helgen med alla hundar och vakat inför valpning. Eftersom att jag hade middag/fest hemma i fredags så jag låg jag inte på plus när det gäller sömn i lördagsmorse. Natten till söndagen blev det 2-3 timmars sömn som inte var sammanhängande. Natten till måndagen kom valparna vilket innebar en repetion av lördagens sömnmängd. Igår var jag helt slut. Idag när jag kom till jobbet hann jag inte genom dörren innan min far och en kollega direkt påtalar att jag ser väldigt sliten ut. Åfan! Begynnade migrän, trött, fel tid i månaden.... inte den bästa dagen. Nåja ordnar väl sig. Nu är jag moster igen och till en grabb den här gången. Tjoo! Planerar redan även hans blivande hästintresse. På plussidan just nu är att jag slipper åka till Stockholm imorgon och så sakteliga kan återgå till vardagen.

Lilla hunden mår bra efter tandoperationen och har tydligen valt mig till idol i livet. Igår hoppade hon jämfota runt mig av lycka över att jag kommit hem. Så kommer nog kännas tomt när hon flyttar. Om hon flyttar. Två hundar var inte min plan. I synnerhet inte två dvärgar. Men vi får väl se...

Tiden går..

Igår blev jag ännu äldre. Så kan det gå. Går inte att blunda inför men man behöver ju inte hänga upp sig på det. Livet går sin gilla gång. Senaste veckan har varit som en dokusåpa och jag har varit osedvanligt arg, ledsen och besviken. Vilket tar på krafterna. I natt drömde jag om hur arg jag är. Intressant. Men i min värld så tar man hand om djur. Ordentligt. Man kan inte stoppa huvudet i sanden hur länge som helst. Summan av kardemumman är att jag numera har en till hund hemma ett tag. Som idag opereras för fodervärden ignorerat hundens tänder. Tandsten som gått så långt att det måste dras ut tänder som är dåliga, har frakturer, inflammerade och infekterade. Utan tvivel har det varit mycket smärtsamt för hunden. Hunden kommer att bli återställd. Men det lär behövas mer än en operation. Jag är så ledsen för hundens skull och är fly förbannad på fodervärden. Fodervärden som innan det här var en mycket god vän till mig. I min värld spelar det ingen som helst roll hur det blev så här och vad för ursäkt man hittar eller att det inte var ens avsikt. Faktumet är att det är inte acceptabelt i överhuvudtaget. Att hävda att man inte visste går inte heller för jag vet att vi diskuterade tandsten på hunden för ett år sedan och uppenbarligen har inget gjorts. Nu går det hela ut på att hunden ska få det bra. På mindre än en vecka har det blivit en helt annan hund. Anledningen vet jag inte. Men det är stor skillnad för nu är det en väldig glad hund. Om det är sällskapet av en annan hund, smärtstillande eller att den inte trivdes vet jag inte.

Vrak

Förresten så hade jag röda svullnader i huden under ögonen när jag vaknade imorse. Ser rent ut sagt förjävlig ut. Så jag skippade sminket idag. Tänkte att huden behöver vila och kladdade på Chanels ögoncreme som brukar rädda det mesta. Fredagar är ju en kort arbetsdag här. Lyxigt värre. Sedan så råkade jag ta ett par byxor som tydligen är för stora numera. En topp som jag tänkte att den kan jag ju slänga i kväll för att den är på sista refrängen. Naglarna orkade jag i måla om igår kväll och nu flagar det lilla som finns till naglar bort. Summan av kardemumman. Jag ser förjävlig ut! Var precis och handlade fika till jobbet och stod på Ica och försökte komma på någon mat jag skulle laga ikväll. Gick urselt. Jag som brukar kunna komma på något. Men icke. Inget så gott ut. Enda jag tänker på nu är en tur med hästen i skogen och städa det sista hemma. En lång dusch. Måla naglarna, hälla upp ett glas vin och försöka komma på något ätbart. Bara fyra timmar på kvar på jobbet. Sen flyger jag ut genom dörren och tar helg. På den positiva sidan så är golven dammsugna och torkade, badrummet nästan skinade, soporna slängda. Behöver bara plocka i ordning lite så är allt klart ( dvs min just nu enorma samling av diverse krämer och smink är i en jäkla röra) och byta lakarn i sängen eftersom Huliganen lyckats kräkas i den inatt utan att jag vaknade. Mysigt... Men sen är det helg. Frågan är bara om jag kommer hålla mig vaken till tio ikväll. Det här ger mig en viss ångest inför nästa vecka. När jag ska ha lite folk över på middag och vill i alla fall försöka framstå som lite ordningsam.

Äntligen!

Så är det fredag! Jag ska sova sova sova... och jag längtar. Hästkompis som kommer på middag och ska sova över. Lär inte bli en sen kväll om man säger så. För jag har sovit fyra timmar per natt hela veckan.

Vill inte

Dessa karlar. Jag blir en aning matt. En dålig idé från början. Men som just då tydligen kändes som en bra idé. Så efter mycket om och men så tyckte jag näää vi lägger ner. Använde den totalt ursla frasen att nu är det snart sommar och jag vill inte ha skräp i bagaget. Mottogs sisådär. Tjat om men vi kan väl ses en sista gång och så. Sen går sommaren. Givetvis så återkommer personen med koll på att nu är minsann sommaren över. Har du träffat någon? Så var ju inte fallet. Och jag ljög inte. Kanske skulle gjort det. Skrek inte heller "Nej för fan", vilket jag nog borde gjort. Så nu är han på. Galet på. Och ju mer han försöker ju mindre vill jag. Försöker låta saker rinna ut i sanden. Det ligger en vansinnigt komplicerad historik i det hela för att göra saker och ting värre. Sånt som går en herrejävlar massa år tillbaka. Men jag vill bara inte. Tanken på sex men honom lockar inte alls. Han har lyckats med all tydlighet påvisa en jäkla massa sidor som jag inte uppskattar. Alls. Så jag får väl vara tydlig. Övertydlig. Summan av det hela är att det är en förbannat dålig idé att knulla med killkompisar. Blir bara katastrof. Jag kan inte inte hjälpa att han har satt sig själv i skiten. Hans liv hans problem. Helt ärligt har jag ingen som helst uppsida någonstans med honom. Möjligvis att få ligga då och då. Inte fy skam iofs. Men som sagt var jag vill ju inte ens det. Frågan hur jag ska få honom att förstå utan att skada hans fragila manliga ego.

Lagen om tingens jävlighet

Igår var min plan att livet skulle återgå till det normala. I lagom takt. Alltså var planen att idag skulle jag börja rida min grovt försummande häst. Planen gick käpprätt åt skogen. För igår hade fröken behagat trampa av sig en sko. Med påföljden relativt trasig hov. Hovslagaren kan inte komma förrens imorgon. Så Fröken får fint finna sig att det blir inlåsning i boxen i 2 dagar. Av den enkla anledningen att det är bra att ha någon hov kvar att sätta fast skon i. Jag är inte avundsjuk på hovslagaren för hon kommer vara ett komplett as att sko imorgon. Men är man dum och klantig så får man lida. Projekt att börja rida kommer helt enkelt att förflyttas till lördag.

Men vad fan...

Min käre far ligger på en strand vid medelhavet och glassar. Eller rättare sagt ringer mig HELA tiden om diverse olika grejer som är katastof och måste göras NU. Den här veckan har varit brandkårsutryckningar dagligen. Igår kom jag hem hällde upp ett par stooora glas rödvin och dog en smula på soffan. Vilket innebär att jag glömde börja beta av min gedigna lista av saker jag måste fixa innan helgen. Eller rättare sagt innan imorgon bitti. Så nu sitter jag och ska försöka få ihop allt utan att behöva stressa runt ikväll. För då måste jag även packa och röja upp hemma. Hundar ska dessutom fördelas ut till hundvakter. Sånt tar tid vet jag med erfarenhet.

I det allmänna virrvarret

Så blir saker och ting försummade. Deluxe försummade. Alltså får hästen helt sonika vila den här veckan också. Kombinationen gräsligt mycket att göra, trött och syndafloden från hell gör att jag känner mig lätt överkörd. Plus att jag får dåligt samvete att lämna hundarna. Nästa vecka har jag tänkt mig att vardagen ska återkomma. Från och med tisdag ungefär. Nu hällregnar det ute. Mitt i virrvarret kom jag dessutom på att hästen nog vill ha ett nytt stalltäcke i vinter. Hon som inte alls har några täcken. Men nu har hon ett nytt som dessutom inte ens är i en rolig färg. Men jag vet ju hur det är när jag kommer på att jag måste ha ett, då finns det inte inne i rätt storlek. Planen för dagen är ta hand om hästen, gå långpromenad med hundarna, ligga i soffan och äta B&J. Nu ska jag gå ut och se söt ut till personalen.. lär lyckas för jag köpte godis till dem idag ( heter så för att jag har förbannat ont i magen, ryggen och jag tror faktiskt choklad hjälper). Vem vet kanske till och med målar naglarna ikväll...

Den som väntar på något gott

Mamma har köpt muta till mig. Finfin muta. Enda problemet är att det är en dryg vecka till de kommer hem. Hur ska jag kunna vänta SÅ länge?

Jo men det är lugnt

Förra veckan flög förbi. Tillbringade större delen i Stockholm och fick en hel del gjort. Jobbmässigt alltså. Utöver det lyckades jag shoppa lite nya kläder. Så jag är ganska nöjd trots allt. Så när helgen väl kom så var jag tröttare än tröttast. Helt normalt att somna vid halv tio på kvällarna och sova en sisådär 10 timmar. Inte alls faktiskt. Förkylningen är ett faktum. Nu befinner sig mina föräldrar på olika platser vid medelhavet och njuter. Inte alls orättvist. Har bara 2 hundar, 4 katter, en häst och ett företag att ta hand om. Hur lugnt som helst. För att piffa till det hela ska helgen tillbringas på mässa nere i Europa. Jag är måttligt road just nu. Men bara att ta en dag i taget så löser det sig. Ser fram emot att saker återgår till det normala. Just ja. Syrran är höggravid dessutom.

Whopidopdoo

Nu är det fredag! Helg helg helg! Jag satt och firade för mig själv ändå till jag kom på att jag måste köra upp till huvudstaden på söndag ( rida innan dvs urtidig morgon). Då behöver jag rena kläder dvs tvätta högen på golvet i sovrummet ( och notera för mig själv att det är en ytterst bra idé att använda tvättkorgen om man INTE vill ha katthår på kläderna). Packa bilen med alla grejer, städa hemma, muta mamma ( ta hand om katter och hund) , köpa foder till häst och hund samt lite annat smått pyssel. Företrädelsevis blir det listan med saker att göra. Så tanken på sovmorgon längre än till 7 imorgon är ju smått utesluten. Visst jag hade kunnat köra upp söndag eftermiddag/kväll.. men för det första brukar jag bli trött och då känns 55 mil som 200 mil och det blir ingen öppning för socialt liv på söndagen. Så det är bara att bita ihop. Längta till nästa helg som ju blir hur lugnt som helst eftersom jag lovat höggravid syster att visa hundar på utställning. Tack och lov är det nog ingen som vinner en hejdlöst massa så jag måste stanna till finalerna i alla fall. Men nåja! Det är ändå helg och jag har en nästan helt ledig dag. Och nu ska jag strax checka ut från jobbet för dagen!

Förresten

Så sprang jag på den trevliga killen i helgen. På söndag åker jag till huvudstaden igen. Frågan är om jag kan/ska/vill/borde höra av mig. Denna beslutsångest och feghet. Vad har jag att förlora egentligen? Förutom ansiktet och all skam i kroppen. Men å andra sidan... spelar det någon roll? Jag vet inte.

Ärlighet

Kom precis tillbaka till jobbet efter ett möte. Fick givetvis förhör av pappa om hur mötet gick. Han är alltid överdriven optimist. Jag är realist. Han håller på att dö när jag säger att jag tippar att det är 50% chans att de nappar. Besvikelsen är enorm. Lyser ur hans ögon. Jag är härdad. Jag tror att de kommer att nappa men det kommer ta tid. Det är en process. Och den är allt annat än stängd. Lite tålamod bara. Det är skillnad på liten fisk och halvstor. Halvstor är seriös. Och då gäller det att inte stressa. Kommer det inte nu så kommer det sen. Bara så det är.

För övrigt

Är jag genuint förundrad över vilken effekt jag har på killar. Hur kan det komma sig att killar som verkar vara ordentliga, trevliga och allt det där när de lär känna mig verkar få fullkomligt hjärnsläpp?

Gruvan

Utan att överdriva valde jag tydligen bästa perioden att ha semester på, om man ser till väderleken. Tillbaka på jobbet igen lite lagom utsliten lever och med en hederlig svensk solbränna. Dessutom hade jag hela 12 semesterdagar i följd. Inte illa alls. Följande kan jag dock konstatera: -Way Out West var suveränt -När man sitter på bussen på väg till flyget är det INTE det tillfället som passar att banken ringer och talar om ett ens kort måste spärras. NU! -Popaganda hade en vansinnigt tråkig banduppställning men blev kul då sällskapet var fint. -Semester i sällskap med norrlänning ger ett behov av en väldigt vit hälsosam period efteråt.

Tiden går fort men långsamt

Just nu vet jag inte riktigt var jag ska ta vägen. Eller visst vet jag men hur ska jag stå ut fram tills dess? Det är tre och halv dag tills jag har semester. Min längtan är så stor att jag fullkomligen klättrar på väggarna, drömmer om sovmorgon. Drömmer om flera dagar i rad utan att tänka på jobb. Nu låter det som att jag ska vara borta från jobbet i flera månader. Men icke sa nicke. Det blir exakt 7 arbetsdagars ledighet följt av några dagars jobb och sedan 2 dagars semester igen. Det är inte illa. Alls. I sommar har jag ju faktiskt haft 3 utspridda dagar. Det är lyx. Inte utan att jag noterar att nästa år ska jag lägga minst 3 veckors ledighet i juli. Inte inbilla mig att jag kan ha en ledig vecka i Stockholm och tro att jag skulle kunna ägna den åt vänner. Så är det att jobba i familjeföretag. Finns för och nackdelar. Just idag försöker jag komma på vilka fördelarna var. Jag vet att sådana dagar här dagar kommer och de går igen. Sammantaget konstaterar jag längtar efter mina vänner i Stockholm. Vänner som har sitt liv under kontroll och gör rimliga prioriteringar i livet. Där en viss stabilitet finns utan att man febrilt försöker klamra sig fast vid allt som anas trygghet. Personer som kan vågar stå på egna ben och ta egna beslut. På onsdag checkar jag ut från jobbet. Flyr verkligheten och ägnar mig åt att lyssna på musik och bara ta dagen som den kommer. JÄVLAR VAD JAG LÄNGTAR!