torsdag 28 januari 2010
På västfronten intet nytt
Men imorgon drar jag upp till huvudstaden. Ursäkten eller målet är en viss konsert.
torsdag 21 januari 2010
Januaridepp
Det är liksom inte så kul just nu. Det känns grått och kallt. Massor med jobb och tungt som fasen har det varit i veckan. Rent fysiskt alltså. Så jag är lite trött. Och hästkräket lyckade göra nåt på träningen i söndags och lyckade skjutsa till mig i sadeln så jag har varit öm i ryggen i flera dagar. Ingen hit när man ska bolla med 40 st 17 kgs säckar en dag. Blir lite slitsamt efter nån timme.
Så hon fick ett par lugna dagar och min tanke var att hon skulle vara snäll och glad. Vilket var en önskedröm. Idag var hon lat och istadig. Åh vad roligt med sto verkligen. Men jag vann... så klart.. men det tog 30 minuters galopp innan hon gav upp och började hjälpa till och gå framåt.
Sen är det dags att köpa lucern igen. Trots att hon får mellan 15-20 kg hösilage per dag så faller hon ur direkt. Så jag muttrar över att det blir en sådär 700 spänn mer i foderkostnad per månad. Fast klart att jag helklippte henne i veckan gör ju inte saken bättre.
Så hon fick ett par lugna dagar och min tanke var att hon skulle vara snäll och glad. Vilket var en önskedröm. Idag var hon lat och istadig. Åh vad roligt med sto verkligen. Men jag vann... så klart.. men det tog 30 minuters galopp innan hon gav upp och började hjälpa till och gå framåt.
Sen är det dags att köpa lucern igen. Trots att hon får mellan 15-20 kg hösilage per dag så faller hon ur direkt. Så jag muttrar över att det blir en sådär 700 spänn mer i foderkostnad per månad. Fast klart att jag helklippte henne i veckan gör ju inte saken bättre.
måndag 18 januari 2010
Att komplicera sitt liv del 2
Killar kan verka trevliga och ganska vettiga. I alla fall tills som träffar mig. Jag förstår ärligt talat inte alls vad jag gör med dom. Visst ibland inser tom jag att vissa saker är en ursel idé. Men trots allt. Kan jag inte få ha fel någon gång?
Den som är mest skum av alla är nog den unge killen. Han som faktiskt håller på med samma sport. Att jag sedan länge avfärdat killar som håller på med sporten men motiveringen att de faktiskt är konstiga är ju en sak. Men måste jag få rätt?
Han har sedan typ ett år eller så gjort vissa närmanden ( mer eller mindre diskreta) men sen har det liksom inte hänt nåt. Och ärligt talat har jag mest varit lite förundrad. Även om jag ibland kan få horn och retas lite. Men inget allvarligt menat och jag klargjorde rätt kvickt att jag absolut inte vill ha ett seriöst förhållande. För han hade en period när han hade alldeles för tindrande ögon. Och sånt gör mig riktigt nervös. Så jag har låtsas som inget. Låtit saker och ting rulla på. Tills jag var i storstaden. Och kom hem.
Det var fan inte alls min plan. Men äh inte hela världen. Tyckte jag. Men tydligen inte vissa andra. För jag försökte omgående normalisera saker och återgå till att vara kompisar som vanligt. Vilket tydligen inte fungerade. För han valde att försvinna från jordens yta. Utan att svara i telefon. För att en månad senare dyka upp på chatten. Full så klart. Och be om ursäkt för att han försvunnit. Det var inte alls jag som hade gjort nåt utan han hade lite svårt att klara av det.
Jag var väl lätt förundrad och tyckte att tja är det inte en aning lättare att kommunicera? För vad är det värsta som kan hända? Vi lär ju i vilket fall som helst springa på varandra och det är ju inte direkt lättare. Och att jag faktiskt trodde att han skulle klara av det här eftersom att det vara hans jävla idé. Men näää tydligen var det inte så lätt. Nää men okej. Kan jag väl köpa då. Dessutom förhörde han mig om jag hade träffat nån ( dvs nuppat) när jag var uppe och vände i storstaden. Vilket han sett via ett visst socialt nätverk..
Vad gör killen sen? Joooo försvinner igen. Och nu tröttnade jag. Varför i hela friden ska jag vara snäll och trevlig mot honom som uppenbarligen inte kan uppföra sig. För i min värld går saker och ting åt båda håll om man ska vara kompisar. Så jag meddelade att jag tröttnat och raderade honom från chatten och sociala nätverk. För glöm att jag går med på att han håller koll på vad jag pysslar med. Men det mest intressanta är att jag inte hört ett ljud från honom. Och om jag gissar rätt kommer han när jag minst anar det höra av sig...
Den som är mest skum av alla är nog den unge killen. Han som faktiskt håller på med samma sport. Att jag sedan länge avfärdat killar som håller på med sporten men motiveringen att de faktiskt är konstiga är ju en sak. Men måste jag få rätt?
Han har sedan typ ett år eller så gjort vissa närmanden ( mer eller mindre diskreta) men sen har det liksom inte hänt nåt. Och ärligt talat har jag mest varit lite förundrad. Även om jag ibland kan få horn och retas lite. Men inget allvarligt menat och jag klargjorde rätt kvickt att jag absolut inte vill ha ett seriöst förhållande. För han hade en period när han hade alldeles för tindrande ögon. Och sånt gör mig riktigt nervös. Så jag har låtsas som inget. Låtit saker och ting rulla på. Tills jag var i storstaden. Och kom hem.
Det var fan inte alls min plan. Men äh inte hela världen. Tyckte jag. Men tydligen inte vissa andra. För jag försökte omgående normalisera saker och återgå till att vara kompisar som vanligt. Vilket tydligen inte fungerade. För han valde att försvinna från jordens yta. Utan att svara i telefon. För att en månad senare dyka upp på chatten. Full så klart. Och be om ursäkt för att han försvunnit. Det var inte alls jag som hade gjort nåt utan han hade lite svårt att klara av det.
Jag var väl lätt förundrad och tyckte att tja är det inte en aning lättare att kommunicera? För vad är det värsta som kan hända? Vi lär ju i vilket fall som helst springa på varandra och det är ju inte direkt lättare. Och att jag faktiskt trodde att han skulle klara av det här eftersom att det vara hans jävla idé. Men näää tydligen var det inte så lätt. Nää men okej. Kan jag väl köpa då. Dessutom förhörde han mig om jag hade träffat nån ( dvs nuppat) när jag var uppe och vände i storstaden. Vilket han sett via ett visst socialt nätverk..
Vad gör killen sen? Joooo försvinner igen. Och nu tröttnade jag. Varför i hela friden ska jag vara snäll och trevlig mot honom som uppenbarligen inte kan uppföra sig. För i min värld går saker och ting åt båda håll om man ska vara kompisar. Så jag meddelade att jag tröttnat och raderade honom från chatten och sociala nätverk. För glöm att jag går med på att han håller koll på vad jag pysslar med. Men det mest intressanta är att jag inte hört ett ljud från honom. Och om jag gissar rätt kommer han när jag minst anar det höra av sig...
lördag 16 januari 2010
Lördag
Veckan blev till sist ganska bra. Trots allt. Jag hann med stallet på lunchen och hade tid att ta en vända på stan innan middagen och köpa present till far. En fågelbok. Som jag hade varit fiffig nog att googla lite innan. Så jag visste vilka som var något att ha.
Så nu ligger jag i sängen och samlar kraft för att ge mig ut i kylan. Hunden ska rastas och frallor köpas. Hunden är rätt skön. Hon bangar aldrig en sovmorgon. Just nu har hon smitit upp i sängen och ligger utsträckt med huvudet på en kudde. Katterna ligger under mitt täcke vid fötterna och myser. Man behöver inte kolla termometern utan bedöma var katterna befinner sig. Dom älskar nämligen värme. Så det är svalt hemma igen.
Så nu ligger jag i sängen och samlar kraft för att ge mig ut i kylan. Hunden ska rastas och frallor köpas. Hunden är rätt skön. Hon bangar aldrig en sovmorgon. Just nu har hon smitit upp i sängen och ligger utsträckt med huvudet på en kudde. Katterna ligger under mitt täcke vid fötterna och myser. Man behöver inte kolla termometern utan bedöma var katterna befinner sig. Dom älskar nämligen värme. Så det är svalt hemma igen.
fredag 15 januari 2010
torsdag 14 januari 2010
Dagens gnäll
Idag var jag så trött att jag satt och grät i bilen på väg till stallet. Ett ganska tydligt tecken på att jag sovit alldeles för lite sista veckan.
Patetiskt.
En kopp te och sen duschen. Värsta är att tanken på att gå ut och fira fars födelsedag imorgon. Just nu känns det som en omöjlighet. Jag har inte ens hunnit tänka på att köpa present.
Patetiskt.
En kopp te och sen duschen. Värsta är att tanken på att gå ut och fira fars födelsedag imorgon. Just nu känns det som en omöjlighet. Jag har inte ens hunnit tänka på att köpa present.
onsdag 13 januari 2010
Lite så där lagom
Så infann sig januarideppet. Och orkar inte riktigt med. Men egentligen är det ingen fara. Det känns bara så förbaskat tråkigt just nu. Och lite jobbigt. Och jag är trött. Tröttare* än jag brukar. Så idag ska jag nog låta hästen vila trots att det egentligen inte passar och köra snabb renovering hemma. För jag står inte ut med att det ser ut som en knarkarkvart hemma. Så tvätta, städa och diska är nog en bra idé.
Och försöka se fram emot Stockholm om några veckor.
Men egentligen.. så skulle jag behöva börja träna mer. För det känns att det är det som saknas och skulle hjälpa. Ska bara komma dit hän..
* kan iofs bero på att jag hämtade far på flyget igår och kom hem sent. Och somna efter klockan 1 en vardag för att gå upp vid 6.30 är lite för lite sömn tom för mig. I alla fall om jag ska vara på gott humör
Och försöka se fram emot Stockholm om några veckor.
Men egentligen.. så skulle jag behöva börja träna mer. För det känns att det är det som saknas och skulle hjälpa. Ska bara komma dit hän..
* kan iofs bero på att jag hämtade far på flyget igår och kom hem sent. Och somna efter klockan 1 en vardag för att gå upp vid 6.30 är lite för lite sömn tom för mig. I alla fall om jag ska vara på gott humör
söndag 10 januari 2010
Lite sorg
I torsdags tog en epok slut. Vår älsta hund fick somna in. Det är så det är. Men tråkigt. Som alltid.
tisdag 5 januari 2010
Nytt årtionde
Alltså jag är inget superfan av stora helger. Varken jul, midsommar eller nyår. Det känns alltid som att förväntningarna eller förhoppningarna uppfylls.
Men i år var det faktiskt fest. Som jag blev inbjuden på i somras. Men trots att jag faktiskt hade ny klänning som jag köpte i höstas med tanke på nyår så hade jag inga förväntningar. Utan kände mig ganska förberedd och luttrad inför årets firande.
Så när en tjejkompis undrade hur nyår var så konstaterade jag följande:
var på småborgerlig fest och lekte vuxen. Trevligt. Förutom att det var svinkallt och värden blev dyngrak och började berätta hur fin han tycker att jag är. Det är ju i sig en motivation till att förevigt vara singel.
Sen var det ett ganska intressant galleri av folk som kom. Vad sägs om 3 singel"killar" runt 45 års åldern. Som är mer eller mindre "speciella". Men givetvis trevliga men lätt underliga. Som Bachelor No1 som bor i Småland på gård med hus på 400 m2 ( det talade alla om för mig med tindrande ögon) och har får. Och glatt pratar om sina får en hel del. Kan ju verka sött ända tills han avslöjar att han räknat ut exakt hur lång tid per dag han kan ägna sig åt fåren för att det ska gå runt ekonomiskt. Detta för en tjej som plöjer ner i stort sett alla sina pengar på en häst som hon aldrig kan ens tänka sig att sälja.
Eller det lätt omaka paret med 30 års ålderskillnad. Varav gubben var rätt trevlig men kvinnan var ytterst märklig. Ännu mer märkligt att hon satsar på en karriär som mäklare. För hon kunde inte föra en ihållande konversation över middagsbordet. Kan bli svårt att lyckas med försäljning om man inte har större social kompetens. Och smått tragiskt att ingen påtalat det för henne för det är så fruktansvärt uppenbart.
Sen är det Bachelor No2 som är en trevlig bekantskap. Som säkerligen skulle kunna hitta en tjej med lite renovering. Eller avgubbning om man vill kalla det så. Men inte ett hopplöst fall. Plockade faktiskt fina bonuspoäng när han påtalade för värden att han var en mansgris... som utan att vara elak var dagens sanning.
Men en trevlig kväll som slutade med att en killkompis som jobbar på krogen hämtade upp mig och körde hem mig. Helt omöjligt att få ta i en taxi och alldeles för kallt för att gå. Han hade erbjudit sig tidigare men herregud vad glad jag var.
Men i år var det faktiskt fest. Som jag blev inbjuden på i somras. Men trots att jag faktiskt hade ny klänning som jag köpte i höstas med tanke på nyår så hade jag inga förväntningar. Utan kände mig ganska förberedd och luttrad inför årets firande.
Så när en tjejkompis undrade hur nyår var så konstaterade jag följande:
var på småborgerlig fest och lekte vuxen. Trevligt. Förutom att det var svinkallt och värden blev dyngrak och började berätta hur fin han tycker att jag är. Det är ju i sig en motivation till att förevigt vara singel.
Sen var det ett ganska intressant galleri av folk som kom. Vad sägs om 3 singel"killar" runt 45 års åldern. Som är mer eller mindre "speciella". Men givetvis trevliga men lätt underliga. Som Bachelor No1 som bor i Småland på gård med hus på 400 m2 ( det talade alla om för mig med tindrande ögon) och har får. Och glatt pratar om sina får en hel del. Kan ju verka sött ända tills han avslöjar att han räknat ut exakt hur lång tid per dag han kan ägna sig åt fåren för att det ska gå runt ekonomiskt. Detta för en tjej som plöjer ner i stort sett alla sina pengar på en häst som hon aldrig kan ens tänka sig att sälja.
Eller det lätt omaka paret med 30 års ålderskillnad. Varav gubben var rätt trevlig men kvinnan var ytterst märklig. Ännu mer märkligt att hon satsar på en karriär som mäklare. För hon kunde inte föra en ihållande konversation över middagsbordet. Kan bli svårt att lyckas med försäljning om man inte har större social kompetens. Och smått tragiskt att ingen påtalat det för henne för det är så fruktansvärt uppenbart.
Sen är det Bachelor No2 som är en trevlig bekantskap. Som säkerligen skulle kunna hitta en tjej med lite renovering. Eller avgubbning om man vill kalla det så. Men inte ett hopplöst fall. Plockade faktiskt fina bonuspoäng när han påtalade för värden att han var en mansgris... som utan att vara elak var dagens sanning.
Men en trevlig kväll som slutade med att en killkompis som jobbar på krogen hämtade upp mig och körde hem mig. Helt omöjligt att få ta i en taxi och alldeles för kallt för att gå. Han hade erbjudit sig tidigare men herregud vad glad jag var.
tisdag 29 december 2009
måndag 28 december 2009
Nedräkning
Så var julen över för det här året. Det blev kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig. Framför allt så saboterade den där resan till Stockholm precis allt. Det var ingen hit att köra hem den 23 december i vinterväglag som dagen till ära inte var av det trevligare slaget.
Min tidsplanering hängde helt på att jag skulle vara ledig den 23 december. Så är julafton infann sig såg mitt hem ut som en komplett kaos, inga julklappar införskaffade. Som tur var så räddade syrran och masen mig och köpte julklappar till familjen. För jag stod i affären helt nollställd. För jag hade ju bjudit hem folk på middag den 23e och hade inte förnuft att boka av det. Så jag var dessutom lätt bakis på julafton. Vilken dundrande hit. Eller inte. Jag blir väldigt less på min optimistiska planering ibland.
På juldagen kommer en killkompis förbi och fikar under tiden som jag jobbade på att minska mitt berg av tvätt. Varpå vi kommer på idéen att göra om i mitt badrum. Så ut till Ikea på annandagen och köpa grejer och sen satte vi igång. Men det blev klart igår och diverse andra små saker fixade. Otroligt bra med killkompisar som tycker att det är roligt att fixa grejer. Så igår stod jag och diskade och lagade mat när han pysslade på. Helt fantastiskt. Behövde inte ens stå bredvid och se imponerad ut. Och nu har jag ett badrum som faktiskt är i min stil. En humörhöjare.
Så det finns små glädjeämnen. Ibland ganska stora. Hästen går hysteriskt bra nu även om hon är lite väl laddad för närvarande. Men vi har börjat med dressyrbyten och förbereder för fullt för galopppiruetter. Vilket känns otroligt bra. Det är en bra bit kvar men jag börjar känna att det under nästa år kanske blir start i medelsvårklass. Vilket var mitt mål ( dröm) när jag köpte henne.
Sedan var det ju det med det motsatta könet...
Min tidsplanering hängde helt på att jag skulle vara ledig den 23 december. Så är julafton infann sig såg mitt hem ut som en komplett kaos, inga julklappar införskaffade. Som tur var så räddade syrran och masen mig och köpte julklappar till familjen. För jag stod i affären helt nollställd. För jag hade ju bjudit hem folk på middag den 23e och hade inte förnuft att boka av det. Så jag var dessutom lätt bakis på julafton. Vilken dundrande hit. Eller inte. Jag blir väldigt less på min optimistiska planering ibland.
På juldagen kommer en killkompis förbi och fikar under tiden som jag jobbade på att minska mitt berg av tvätt. Varpå vi kommer på idéen att göra om i mitt badrum. Så ut till Ikea på annandagen och köpa grejer och sen satte vi igång. Men det blev klart igår och diverse andra små saker fixade. Otroligt bra med killkompisar som tycker att det är roligt att fixa grejer. Så igår stod jag och diskade och lagade mat när han pysslade på. Helt fantastiskt. Behövde inte ens stå bredvid och se imponerad ut. Och nu har jag ett badrum som faktiskt är i min stil. En humörhöjare.
Så det finns små glädjeämnen. Ibland ganska stora. Hästen går hysteriskt bra nu även om hon är lite väl laddad för närvarande. Men vi har börjat med dressyrbyten och förbereder för fullt för galopppiruetter. Vilket känns otroligt bra. Det är en bra bit kvar men jag börjar känna att det under nästa år kanske blir start i medelsvårklass. Vilket var mitt mål ( dröm) när jag köpte henne.
Sedan var det ju det med det motsatta könet...
måndag 21 december 2009
Sthlm tor
Jag insåg precis att det jag fasat för blev bestämt. En liten snabbtur med bil till huvudstaden. Imorgon. Och hemfärd dagen efter. Oj vad lockande. NOT!
Men jag kommer väl att bryta trenden. Inget vrålfestande i alla fall.
Men jag kommer väl att bryta trenden. Inget vrålfestande i alla fall.
fredag 18 december 2009
Trappens hjälte
Efter incidenten i höstas när grannen hade lyckts sätta upp en grill på sin balkong. Som inte alls var släckt. Utan började brinna. Rätt så bra. Så jag fick ringa brandkåren. I min värld inte en så stor grej. Sånt som händer.
Men tydligen har jag blivit kändis i trappen. Tanterna stannar mig i trappen och trycker mina händer och tackar mig för min stora insats. Vilket är lite sött. Min förhoppning var att det skulle börja falla i glömska. Min inbillade anonymitet är helt bortblåst.
Så en kväll i veckan så ringer det på dörren. Utanför står grannens mamma. Men en burk hemmabakade pepparkakor och ett kort. För de är så tacksamma för min insats och tänker ofta på mig. Fantastiska pepparkakor. Men det börjar nästan bli pinsamt nu.
Men tydligen har jag blivit kändis i trappen. Tanterna stannar mig i trappen och trycker mina händer och tackar mig för min stora insats. Vilket är lite sött. Min förhoppning var att det skulle börja falla i glömska. Min inbillade anonymitet är helt bortblåst.
Så en kväll i veckan så ringer det på dörren. Utanför står grannens mamma. Men en burk hemmabakade pepparkakor och ett kort. För de är så tacksamma för min insats och tänker ofta på mig. Fantastiska pepparkakor. Men det börjar nästan bli pinsamt nu.
KK - jaaaa kontors kaffe
Vi har ett hett diskussionsämne på jobbet. Kaffet. Trivalt och egentligen ganska intetsägande men dock så viktigt.
Det finns 2 läger på jobbet. Jag skulle nog beskriva det ena lägret som kan defineras av ordet kyrkkaffe. Lite lätt smålänskt med så lite bönor som möjligt. Påminner om amerikanskt kaffe. Jaaa ni vet sånt när man hällt upp i muggen så kan man med lätthet se botten i muggen. Övriga delen av familjemedlemmar som arbetar här tillhör detta lägret.
Det andra lägret drivs av mig vilket gör att kaffet kan kallas " Ängelkaffe" eller nåt. Eller fosterfördrivande som min far surt kallade det härom morgonen. Jag svarade glatt att det var det som var meningen. Då kanske han skulle bli av med sin stora mage. För det är väl ett unge där inne??? Konstigt nog blängde han surt på mig.
Nåja diskussionerna förkommer i stort sett dagligen. Min store tjocke far muttrar om att han minsann ska göra en beredningsedel för kaffe och jag erbjuder mig varje dag att göra den. Men tydligen är jag inte betrodd.
Däremot har jag kommit på lösningen. När någon ur andra lägret sätter på kaffe och går därifrån så smiter jag in i köket och lägger på att par extra mått. Lite vardagsterrorism. De verkar inte att klurat ut det än.
Det finns 2 läger på jobbet. Jag skulle nog beskriva det ena lägret som kan defineras av ordet kyrkkaffe. Lite lätt smålänskt med så lite bönor som möjligt. Påminner om amerikanskt kaffe. Jaaa ni vet sånt när man hällt upp i muggen så kan man med lätthet se botten i muggen. Övriga delen av familjemedlemmar som arbetar här tillhör detta lägret.
Det andra lägret drivs av mig vilket gör att kaffet kan kallas " Ängelkaffe" eller nåt. Eller fosterfördrivande som min far surt kallade det härom morgonen. Jag svarade glatt att det var det som var meningen. Då kanske han skulle bli av med sin stora mage. För det är väl ett unge där inne??? Konstigt nog blängde han surt på mig.
Nåja diskussionerna förkommer i stort sett dagligen. Min store tjocke far muttrar om att han minsann ska göra en beredningsedel för kaffe och jag erbjuder mig varje dag att göra den. Men tydligen är jag inte betrodd.
Däremot har jag kommit på lösningen. När någon ur andra lägret sätter på kaffe och går därifrån så smiter jag in i köket och lägger på att par extra mått. Lite vardagsterrorism. De verkar inte att klurat ut det än.
onsdag 16 december 2009
Onsdag
Och idag har tjejerna för låg volym på radion. För idag hör jag vad de pratar om..
I say no more. Nu ska jag gå och höja volymen eller stänga dörren.
I say no more. Nu ska jag gå och höja volymen eller stänga dörren.
söndag 13 december 2009
Söndag igen
Och helgen har ägnats åt sömn.
Snacka om värdelöst.
Men vi hade trevligt i fredags. Julfest med jobbet. Och jag var rätt bakis igår. Milt uttryckt. Och jag är trött på att vara sliten varenda gång jag går ut. Så nu ska jag inte göra nåt innan nyår. Så det så.
Annars har det inte hänt mycket. Massor att göra på jobbet och tiden bara flyger iväg. Dessutom har jag lyckats att titta på Paradise Hotel och är numera djupt förundrad över att människor är kompletta idioter..
Snacka om värdelöst.
Men vi hade trevligt i fredags. Julfest med jobbet. Och jag var rätt bakis igår. Milt uttryckt. Och jag är trött på att vara sliten varenda gång jag går ut. Så nu ska jag inte göra nåt innan nyår. Så det så.
Annars har det inte hänt mycket. Massor att göra på jobbet och tiden bara flyger iväg. Dessutom har jag lyckats att titta på Paradise Hotel och är numera djupt förundrad över att människor är kompletta idioter..
lördag 5 december 2009
Hämta andan
Så jag är trött idag. Antagligen sovit lite för mycket. Eller så hänger det sen min förkylning. Så planen på att plocka upp tvätten och röja hemma skjuts på framtiden. Till i eftermiddag. Så jag kan få lite panik och i ögonblick fixa allt.
Om så där 1 timme och 25 minuter ska jag sitta på hästryggen. Hästen framskrittad och klar inför veckans träningspass. Just nu känns det smått övermäktigt. Men det brukar ju gå ändå.
Ikväll är det dags för årets stora event. I alla fall för mamma som har slitit i snart 2 dagar för att laga gåsmiddag. 10 personer och 2 gäss. Jag tipsade om catering nästa år.. det är enormt mycket jobb och gås har en förmåga att fetta ner precis allt. Så det är att laga till gåsen och sen storstäda ugn, fläkt osv.
Äh dags att dra på sig ridbyxorna och bege sig. Men en stor termos kaffe.
Om så där 1 timme och 25 minuter ska jag sitta på hästryggen. Hästen framskrittad och klar inför veckans träningspass. Just nu känns det smått övermäktigt. Men det brukar ju gå ändå.
Ikväll är det dags för årets stora event. I alla fall för mamma som har slitit i snart 2 dagar för att laga gåsmiddag. 10 personer och 2 gäss. Jag tipsade om catering nästa år.. det är enormt mycket jobb och gås har en förmåga att fetta ner precis allt. Så det är att laga till gåsen och sen storstäda ugn, fläkt osv.
Äh dags att dra på sig ridbyxorna och bege sig. Men en stor termos kaffe.
fredag 4 december 2009
torsdag 3 december 2009
Dilemma
Jag känner hur jag obönhörligt sugs in i känslan. Det är synd om mig. Som kommer en sisådär en gång i månaden eller nåt. OM jag nu kan skylla på det. Men i praktiken innebär det att jag är vansinnigt sugen på choklad. Eller kakor, eller både och.
Samt att jag känner hur soffan verkligen ropar mitt namn. Fast å andra sidan så är soffan inte så mysig just nu. Jag haffade stora hunden i den här om natten. Sovandes på sidan med huvudet på en kudde. Soffa var vit. Jag poängterar var vit. Så idag är det tvätt som gäller. Sen kanske den blir mysig igen.
Sååå note to self. Ingen cooconing i soffan. Tvätt, dammsugning, diskning och stallet står på schemat. Bit ihop!
Samt att jag känner hur soffan verkligen ropar mitt namn. Fast å andra sidan så är soffan inte så mysig just nu. Jag haffade stora hunden i den här om natten. Sovandes på sidan med huvudet på en kudde. Soffa var vit. Jag poängterar var vit. Så idag är det tvätt som gäller. Sen kanske den blir mysig igen.
Sååå note to self. Ingen cooconing i soffan. Tvätt, dammsugning, diskning och stallet står på schemat. Bit ihop!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)