måndag 10 februari 2014

Helgen när vi bockade

I lördags red jag ut med en hästkompis. Jag brukar ha gummipelham på fröken när jag rider ut för att  jag gärna vill ha en fungerade broms. Det gick så där. Först ville hon inte gå fram för att hon tyckte kedjan för spänd. Så då lossade vi den. Sedan ville hon gå och trycka sig på sin hästkompis. Lade jag till skänkeln så flyttade hon rumpan mot skänkeln och surade. Sedan bet hon fast i bettet och körde upp huvudet och vägrade ta förhållningar. Vi skrittade, travade och galopperade lite. Kändes så där kan jag erkänna. Efter en stund kom vi till en längre sträcka där vi skulle galoppera. Det var tydligen väldigt kul för hon körde ner huvudet, stannade, släppte bettet och bockade. För att sedan dra iväg och bita fast i bettet. Väldigt gulligt. Det slutade med att jag blev arg och då skärpte hon sig till slut. Men hon var lagom kul att rida.

I söndags red jag ut med en annan hästkompis. Men vanligt tränsbett och fegsnören ( graman) för det där med att köra upp huvudet och bita fast i bettet är liksom inte så värst kul. Jag gillar att ha en fungerande broms. Vi hann ungefär 200 meter innan hästarna blev totalt vettskrämda av 3 hundar som kom rusande runt en knut i en trädgård. Båda hästarna tvärvände och drog i galopp. Jag kan inte ens minnas att hon någonsin gjort det. Men de blev riktigt rädda. Nåja mycket trassel senare kom vi förbi och gav oss ut i skogen. Fröken hade inte så värst mycket skritt i sig kan man sammanfatta det som. Så när vi skulle galoppera upp för en liten backe så höll hästkompisen på att trilla av sin häst för hon skrattade så mycket. Jooo hon galopperade med inslag av ponnybockar och hoppade från sida till sida. Sedan skulle vi vända hemåt och då exploderade hon i stora bockar och försök till att galoppera hemåt. Det blev någon passageliknande trav i några hundra meter innan hon lugnade sig. Man kan säga att hon tyckte att det var roligt. Milt sagt.

Summan av det hela. Min normalt sätt väldigt snälla häst kan vara förfärligt explosiv när hon är på det humöret och då är hon inte så värst lättriden. Tanken den här gången var att hon skulle vara en fint stöd åt unghästen som var med. Han tittade på henne med stoooora ögon och tyckte snarare att hon var lite läskig och höll sig lugn och fin på behörigt avstånd. Lite ombytta roller helt enkelt. Min vuxna och relativt välutbildade häst kunde inte alls uppföra sig. Sedan är hon sådan att ju mer man rider desto mer taggad blir hon så att tro att man kan galoppera av henne och hon sedan blir snäll finns inte med på kartan. Hon blir mer laddad ju mer man rider. Helt normalt.

Inga kommentarer: