måndag 25 oktober 2010

Bara att konstatera

Jag blev lite irriterad på Herr Strul för ett tag sen. Utan någon anledning egentligen. Men struntade i att höra av mig. För han hör ju ändå alltid av sig*. Förr eller senare. Mycket riktigt. Fast nu tog det bara en dryg månad innan han hörde av sig och undrade om jag lever..

Sen är jag knäpp. Som på riktigt. Igår fick jag ett ryck. Händer då och då. Mamma hade börjat sticka en kofta åt syster ysters dotter. Så igår kom jag på att jag skulle sticka. Snabbt gjort. Hämtade garn hos mamma och hon fick hjälpa mig igång. Tanken var en halsduk. I fula färger. Och jaaa ful som fan. Så jag repar nog upp den och ger tillbaka garnet. För varför köpa en halsduk för några hundra när man kan beställa ett Knit-kit på internet för 400 spänn. Med garn, mönster och stickor. Som jag typ råkade göra idag.

Frågan är nu om jag kommer att lyckas att sticka en 2 (!!!) meter lång halsduk i fin merinoull. Dels om den kommer att bli klar innan jag tröttnat och om jag blir klar... kommer den gå att använda???

Men som dagt var. Det kändes som en JÄVLIGT bra idé just då..


* och igår svarade jag att jag satt i soffan och stickade. Han höll på att dö av förvåning...

Förresten..

Så har jag numera ett duschdraperi men påsydda volanger. Rätt förfärligt. Men jag ler åt det nästan varje gång jag ser det. Om inte annat så höll tjejkompisen på att dö av chock när hon såg det..


Måndag

Idag fick jag försynt förklara för en kompis att ringa till mig halv åtta på morgonen när jag precis kommit innanför dörren till jobbet är helt ok. Om det är viktigt! Inte för att man har bäbis och har tråkigt...

fredag 22 oktober 2010

Gnällkärring

Det är officiellt. Jag har blivit en gnällkärring.

Eftersom att jag är lat och har ett dåligt morgonhumör och måste ha kaffe på morgonen och i det mjölk brukar jag köpa en massa förpackningar med mjölk till jobbet. Så att det alltid finns mjölk. Alltså köper jag mjölk med lång hållbarhet och många så finns det ett lager.

Grejen är dock den att det är skruvkork på förpackningarna. Så man ser inte vilken som är öppnad. Varpå jag påtalat hur många gånger som helst att öppnar man en förpackning så ställer man den i dörren på kylskåpet. INTE ner bland de andra som är oöppnade. Det slutar med att det står flera öppnade som ingen har en aning om när de öppnades. Kan väl inte vara så svårt?

Tydligen är det väldigt svårt. Alltså i stil med rymdforskninge eller nåt. För imorse hände det igen ( och jag VET vem som är skyldig! Samma person som inte kan ta ett telemeddelande och faktiskt skriva VEM som ringt, ta telefonnummer och tidpunkt. Som även skiter i den enklaste instruktionen på labbet i frågan om att om man diskar grejer ska de faktiskt vara rena inte bara spolade med vatten. Finns något som heter diskmedel som man kan använda). Så idag blev jag så jäkla irriterad över att man inte kan lyssna på den enklaste jävla instruktionen att jag skrev en lapp modell stor och satte i kylskåpet.

Japp jag är en kärring...

På fötter

Senaste veckan har jag legat i soffen med en förkylning och infektion i kroppen. Med resultatet att jag varit helt slut. Men nu är jag väl på fötter igen. Annars inget kul. Alls. Vardag. Grått, mörkt och kallt. Visst ja. Blåsigt. Skånsk höst/vinter. Ingen mumma direkt.

onsdag 13 oktober 2010

Är det bara jag???

Men vem fan åker frivilligt och bor hos sina svärföräldrar i 3 veckor???

Små ministeg..

Men hoppningen börjar kännas bättre. Planen är att hoppa över så små pinnar så länge att jag ruttnar på det innan jag höjer. Självförtroendet och känslan ska finnas på plats innan vi höjer. På riktigt. För planen för mig är att jag ska vara så säker att jag verkligen rider. Sen ska det blir stort. På riktigt. Men har man inte hoppat på många år så får det ta tid. Men det går jävligt mycket bättre. Faktiskt.

fredag 8 oktober 2010

Enda gången..



Det är godkänt att guldboots på hästen är när man tar 3 (!!!) VM-guld...

FOTO: Kit Houghton/FEI

En av Råttans valpar



Lite söta är dom allt

torsdag 7 oktober 2010

Äntligen!

Fick en av mina favoritförfattare Nobelpriset. Som jag har hoppas på skulle få det i flera år. Så om ni inte har läst. Gör det.

Förslag

Kan vi inte införa en ny regel? På vintern behöver man inte gå upp förrens det är ljust ute? Och sen får man gå hem innan det blir mörkt?

Häromdagen tyckte jag att det var helt ok om det regnar. Bara det inte blåser. Just nu så tror jag att jag ångrar mig. Hästen är nipprig som fasen när det blåser. Hundarna är som tvättsvampar av smuts när det regnar. Pest eller kolera alltså.

Och nej det känns inte helt snällt att låsa in hundarna på toa för att dom inte ska smutsa ner hela lägenheten. Även om det iofs skulle vara praktiskt. I alla fall om man som jag avskyr att städa... och gärna vill ha det städat.

onsdag 6 oktober 2010

Om...

Man är hund som jag passar så ett jävligt bra tips att INTE tugga på mina skor..

Eller trots att vi var ute vid 23... vid 6 på morgonen när jag precis gått upp och ska gå ut med hundarna sätta sig och pinka på golvet bredvid mig..

Skälla i kör i bilen så länge att jag till slut sitter av hästen, går ur ridhuset med häst i släptåg för att påtala att det är nog..

söndag 3 oktober 2010

Idag

Fyller jag år. Och igår hade jag några kompisar över på en liten fest.

Idag var jag inte pigg när jag vaknade. Men har hämtat upp mig och tom gjort tårta. Festen inleddes men att killen som kom in satte sig med ett stort leende och direkt började förhöra mig om jag träffar Herr Strul fortfarande. Det satte liksom ribban för kvällen . Sen hjälpte den andra killkompisen till att fylla i det jag febrilt försökte mörka. Vi hade kul och satt bara och pratade en hel massa strunt.

Och jaaa det är verkligen synd att han är gift och har barn. Och han kommer ihåg exakt när vi har sprungit på varandra under året. Och är världens roligaste och charmigaste kille.

fredag 1 oktober 2010

jag bara råååkade

Ge den här nytt namn... det bara flög ur mig. Dessvärre passar det utmärkt. Tjejkompisen refererar till honom med öknamnet.

Det blev Butter. Och det passar verkligen!

Nära skjuter ingen hare

Eftersom att jag numera står i ett stall där ägarna är duktiga hoppryttare. Betoning på duktiga. Killen hoppade upp på en häst i helgen iklädd snickarbrallor utan hjälm, släppte tyglarna och höll i manen och red igenom en 4 kombination på typ 1,20-1,30 i perfekt balans. Sällan jag blir riktigt imponerad. Men det blev jag. Jävlar vad han kan rida! Men då blir det ju onekligen så att man blir lite peppad att börja hoppa igen. Det var ju minst 3 år sen jag hoppade ordentligt. Och jag har blivit feg. Men jag har ju en häst som onekligen hoppar riktigt bra. Så jag har börjat så smått. Det kommer ta lite tid att få in känslan igen. Men jag kommer att få hjälp. Så nu blir det lite hoppning varannan dag för att få in färskheten igen. Och nu pratar vi hinder i storleksordningen liten ponny. Igår skulle jag ge mig på den där 4 kombinationen och jag har aldrig varit så säker på att jag skulle åka av. För hon blev tveksam på andra hindret och jag tog inget beslut. Så det blev ett stopp på andra hindret och hon kastade sig ut åt sidan. Jag hängde inte riktigt med där och när jag kom ur balans så blev hon rädd och drog. Jag var helt säker på att jag skulle åka.. frågan var bara hur? Men på något mirakulöst sätt så satt jag kvar och fick stopp på henne. Fick tom kommentaren att det såg riktigt otäckt ut. PUH!

Det löste sig i trots allt. Och jag fick väl lite jävlar anamma igen. Men inser att jag idag ska åka och köpa den där nya ridhjälmen i helgen. Känns som att den kommer komma till användning...

Nu är det i alla fall fredag. Och jag fyller år i helgen. Festen ställde jag in av en massa skäl. Men i veckan hörde en gammal kompis av sig. Han jag träffade på den här festen. Meddelade att han kommer. Och jag blev verkligen glad. Så nu blir det de närmast sörjande. Väldigt enkelt. Och inga personer som kräver en massa energi från mig. Lär väl tom sluta med en vända ner på stan. Det var inte igår om man säger så...

tisdag 28 september 2010

Måttligt lyckat

Den här veckan har inte börjat helt optimalt. Alls.

Igår vaknade jag med en huvudvärk utan dess like. Så fram tills lunch låg jag i fosterställning i sängen och grydde mest. När jag väl började röra på mig blev jag dödstrött av att bara gå till bilen. Ingen vidare start. Så nåt jobb blev det inte. Och sen åkte jag ut till syrran en sväng för att kolla på valparna och puppisarna. Tanken var att syrran skulle trimma lite på hunden. Bara det all all päls släppte. Så nu ser Råttan ut som en rikigt gremling. Och då menar jag inte den söta luddiga varianten.

Det var liksom den dagen.

Sen hade jag ju så klart sovit alldeles för mycket och hade svårt att somna igår. Och när jag väl somnade så vaknade jag efter en timme helt genomsvettig efter en skum mardröm. Vilket ledde till att det var en svår kamp att ta mig ur sängen imorse.

Dagens planering rök helt åt pipan för någon hade glömt att tala om för mig att jag behöver vara med på ett möte ikväll. Som varar till 21.30 ungefär. Att jag har både hovslageren och tvättstugan just idag ställer till det en aning. I synnerhet med tanke på att jag inte har någon ren tvätt alls knappt. Men det löser sig antar jag.

Plus att min käre far kom på att jag fyller år. Och meddelade att han sätter in pengar så att jag kan köpa den där grytan jag vill ha på nätet. Att han skulle kunna köpa den själv och komma med ett paket verkar inte ha slagit honom... charmen är ofantlig... men jag borde väl vara luttrad vid det här laget.

onsdag 22 september 2010

I fika rummet

En av tjejerna fick precis meddelande om att hon fått säsongsjobb i fjällen. Helt överlycklig så klart. Men konversationen som följde blev rätt rolig.

Tjejen

- Jaaaaa och mamma blev nog gladare än jag. Helt överlycklig!

Äldre kollegan som har döttrar som är några år yngre än tjejen:

- Du bor fortfarande hemma eller?

tisdag 21 september 2010

Ågren

Sista tiden har bara flugit iväg i ett nafs. Jag har massor av saker att göra och hinner inget alls. Saken blir ju inte bättre av att jag varit febrig av och till senaste veckorna. Men helgen som gick ägnade jag till stor del åt att inte göra något vettigt alls. Om man bortser från att jag hade en kompis på middag i fredags och i söndags kom mamma och plastis på lite mat och valvaka. Fast jag är utvilad nu. Råttan och valparna har åkt hem till syrran. Gick alldeles finfint att ha dom men rätt skönt att inte känna mig stressad för att jag måste hem så fort som möjligt.

Så nu sitter och kollar lite lätt över planeringen i höst. Och det är redan väldigt bokat med diverse aktiviteter. Jag som vill åka en helg till Stockholm och en till Bryssel. Kan bli en aning tajt att planera in. I synnerhet med tanke på att jag hade tänkt att köra upp till Stockholm och hinna med att åka till farfar. Dessutom har jag planerat in fest om ett par veckor. Som jag just nu ångrar att jag gjorde. FÖr det är ju lite saker jag egentligen vill ha på plats innan dess. Nu vill jag bara att saker börjar återgå till sin stilla lunk. Vilket inte kommer att ske inom en snar framtid.

Min plan var att jag skulle hinna gå på Yoga i höst men som det känns just nu så finns det ingen tid till det. Tanken var ju att tjejkompisen skulle flyttat med till nya stallet men hon ångrade sig i sista stund. Vi brukade ta hästen åt varandra nån dag i veckan så att man kunden göra något annat. Så nu blir det stallet varje dag. Vilket iofs inte är något problem. Men jag känner mig lite lätt låst. Och medryttare till hästen är bara att lägga ner tanken på. Hon är alldeles för svårriden just nu. Provade att slänga upp en tjej i stallet förra veckan som jag trodde skulle reda ut henne. Men icke... Krävs en teknisk ryttare som reder ut ett sto med väldigt mycket vilja. För även om hon är snäll så finns det rätt så mycket nerv i henne. I förra veckan fick hon panik i stallgången och slet sig lös. Men grimman i bitar och hästen lös på gården i upprört tillstånd. Inte helt lätt att få tag på. Men hon gjorde sig inte illa vilket är det viktigaste.

Nu är frågan om jag ska ha fest i alla fall eller ställa in det.

söndag 19 september 2010

Dagen D

Nu har jag röstat. Bara att invänta resultatet. Jag hoppas för att i världen att SD inte kommer in i riksdagen. Men det lär väl bli så.

En kompis tyckte att det var svårt att välja. Ärligt talat så är det hur enkelt som helst. Kan du tänka dig Mona Sahlin som statsminister?

onsdag 15 september 2010

All work and no play...

Är precis hur det känns just nu. Sista tiden har vi brottats med diverse olika saker. Men idag tror jag att vi äntligen börjar få ordning på eländet. Note to self: Ge aldrig en produkt som inte är klar till en kund. Som givetvis älskar den och ändrar hela sitt upplägg.. och vi upptäcker att den rent ut sagt inte alls funkar i produktionen. Allt som kunnat gå fel har i stort sett gjort det. Men som sagt nu ser jag äntligen ljuset i tunneln!

Fick förövrigt ett samtal för några veckor sen, från en gammal kollega från förra jobbet. Det som gick åt helvete. Som erbjöd jobb på nytt bolag. Så jävla värdelös kan jag ju knappast ha varit då. Eller så har de haft grymt svårt med rekryteringen. Och jag fick en väldans massa beröm för alla kontakter jag hann jobba upp på den korta tid jag var där... och att jag hade rätt när jag hade påtalat vilka stora konton man under en lång period inte skött och att det inte skulle gå att rädda utan enorma insatser. Vilket man inte trodde på. Konton som numera ligger hos den stora konkurrenten. Intressant. Chefen som jag inte kom överens med fick förövrigt gå en kort tid efter att jag hade slutat.