Slutklämmen av helgen gick åt att köra 60 mil ToR för att hämta farfar som skulle på besök hit. Så där måttligt roligt men rätt så trevligt att få umgås ordentligt med farfar.
Däremot var mötet med min farbror och faster mindre trevligt. För vem fasen kommer på idén att komma in i köket, titta på mig och kläcka ur sig:
- Men vad har HÄNT med dig? Fan vad tjock du har blivit!
Jag vet att jag inte borde tagit åt mig. Men jag gjorde det. Sen kom kommentaren om att det är för att jag är tjock som hästen är/varit skadad. Vilket jag vet inte är fallet men det hjälper inte. Även om jag faktiskt vet att jag inte är tjockare än sist vi sågs. Men att de kör sig äckliga diet som påminner om Atkins. Så det handlar mer om min farbror och hur förbannat plump han är. Vill han gå ner i vikt genom att sitta och äta smörkuber till frukost så är det hans problem. Jag tycker att det är sensationellt äckligt men det upplyser jag ju inte honom om.
I vilket fall så blev jag ledsen. Tog illa vid mig. Och samtidigt väldigt arg. För vad ger honom rätten att vara säga så. Och varför säga så. För att slå ner mig i skorna? För att jag är sötare än vad han någonsin varit? För att han ska vara rolig? För att det är "tillåtet" att slå ner på mig för att jag kvinna? Eller vad handlar det om? Jag är arg och väldigt ledsen på samma gång. För jag såg fram emot att träffa dom. Det kommer jag aldrig mer göra. Och jag kommer att undvika dom för all framtid. För det är helt enkelt inte värt det. Synd bara att de fick reda på att jag tänkte resa upp till släktens sommarstuga i början av augusti. För kommer de dyka upp så åker jag. Jag har fått nog.
Det som gör mig mest arg är att jag hela mitt liv fått höra hur tjock jag är. Eller kommentarer om min vikt. Och tyckt att usch vad tjock jag är. Och fått ett bitvis väldigt dåligt självförtroende som jag fått kämpa med. Även om jag gjort saker och tagit mig för så har jag alltid känt att jag inte duger. Sen har jag kollat på bilder och inser att vad fan visst har jag aldrig varit trådsmal men inte fan så tjock som jag kände mig. Att oavsett hur jag än gör så duger jag aldrig riktigt. Mina livsval är fel, jag är för tjock, jag borde gjort si eller så. Sen gör jag som jag vill. Med en dåres envishet. Men det har inte varit lätt och det är inte det. Jag har tagit jävligt korkade beslut men jag står för det. Men jag börjar ledsna nu. Orken finns inte alltid där. Och i söndags drog nån bort mattan under mina fötter och jag föll handlöst.
2 kommentarer:
Synd att den som kläckte kommentaren inte läser din blogg. Som jag sagt tidigare, vad tjänade han på det där,onödigt och jävligt idiotiskt..... Vet vad ja själv har att förvänta mig med andra ord :O
Jag blir så sjukt arg å dina vägnar när jag läser din blogg. Andra människor som kommenterar ens kropp är ungefär lika välkommet som religiösa människor som försöker pådyvla andra en "frälsning". De liksom tycker att de gör en en tjänst men det är bra otrevligt och dessutom är det ju inget som säger att deras uppfattning är den korrekta. Fy fan vad lågt och fy fan vad plumpt. Nästa gång du ser honom rekommenderar jag något i stil med "vad otrevlig du har blivit sedan sist, ät något så att du blir snäll igen"
Styrkekramar /Ms N00b
Skicka en kommentar