Detta är inte helt statiskt! Men jag hörde precis en snubbe med norrlänsk dialekt på P3 och kopplade genast ihop hans dialekt med kompisens snubbe. Som på sista tiden inte fått mig att hoppa jämfota och klappa händerna ( om jag NÅGONSIN ens skulle få för mig det) direkt. Han verkar att utan någonslags insikt anammat typen som mufflig masgris. Vilket innebär att han försöker psykologisera sina enormt långa utläggningar som i slutädan kan sammafattas som gris. Jag har valt att blunda och inte svara emot. Vilket sannolikt inte kommer att fungera fler gånger. Och jag är nog inte så söt när jag står på mig i diskussioner. Alltså undviker jag det. För jag kan nog vara lite väl vass, snabb och envis.
Men tillbaka till det där med dialekter. När jag hör norrlänska tänker jag på honom och känner hur jag svartnar i blicken. Just nu. Men det är lite roligt.
Göteborgska tyckte jag var lite irriterande innnan. Men efter bekanskap med väldigt trevliga göteborgare så kommer jag på mig själv att automatiskt bli lite glad när jag hör det.
Skånska som är för bred är definitivt ingen hit. Skåningar har en tendens att vara lite dryga och smått otrevliga. Och jaaa jag bor i Skåne så jag vet. Men skåningar är lite grann som öbor på nåt sätt.
Gotlänska förknippar jag med spritt språngade galna människor. Mest för att alla gotlänningar jag träffat faktiskt är det.
Hmm.. intressant är det. Jag får rätt ofta frågan var jag kommer ifrån. För jag har liksom ingen dialekt riktigt. Aldrig haft. Numera tror de flesta att jag är stockholmare men ändå inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar